Sjuk i dag

I dag mår jag inte bra, har huvudvärk och ont i magen. Känner mig riktigt hängig.

Vad gör jag då. Jo jag jobbar lite, det jag pallar med det gör jag. Varför inte inta ett läge som kroppen och jag behöver i stället för att snabbt bli bra och få styrkan tillbaka för att orka med kommande dagar.

Det är inte bra som vi har det nu tack vare dagen teknik. Det är nästan omöjligt att koppa ifrån när allt finns påkopplat hela tiden. Det är naturligtvis inte bara jag som är påkopplad, alla är det och alla far mer eller mindre illa av det. Måste jag springa på i samma ekorrhjul bara för att många andra gör det. Nej.

Jag minns förut när jag var hemma från jobbet, hur dålig jag än var så var ett dåligt samvete som gnagde. Det var väl uppfostran hemifrån som låg bakom, man ska göra rätt för sig. Det tog verkligen emot att ringa och sjukanmäla sig. När det väl var gjort så var det bara att ägna sig åt att bli frisk. I dag är det alltid lite jobb hur än dålig jag är. Det är inte bra och det är bl.a. det som jag ska lära mig på Österåsen.

Jag minns inte om jag i tidigare inlägg har nämnt en bok som jag köpte på Österåsen. Det är en bok av Anna Kåver med titeln. Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Den handlar om ett accepterande förhållningssätt vilket inte betyder att vi avstår från att söka förändring i en situation, utan att vi slutar att föra krig mot tillvaron och oss själva.

Jag för nog krig mot mig själv dagligen. Blir ledsen, besviken irriterad osv om jag inte alltid fixar det jag har planerat. Det gäller nog att man funderar en gång till på vilka krav man sätter på sig själv och accepterar att man kanske ska sänka ribban en aning ibland.

Att vara sjuk när man är sjuk, det ska väl ändå inte vara så svårt att acceptera kan man tycka. Tydligen är det svårt för mig.

Oftast beror det på att det jag planerat för dagen är så viktigt att det måste göras. Viktigt för vem, för mig eller någon annan. Om det kommer ett oväntat hinder, varför inte då ta ställning till min tidigare planering och ta ett nytt beslut. Att se och agera från ett aktuellt perspektiv och inte utifrån mina planer. Livet kan ju inte vara en enda lång planering som måste följas till punkt och pricka, det borde ju handla om att det ska levas så bra som möjligt varje dag och att planer lätt går att förändra utan att det för den skull blir till det sämre.

Nu ska jag ägna mig åt att läsa några kapitel ur boken. Jag hoppas att jag kommer till några insikter och därmed får ett ökat välbefinnande. Klockan 15:30 är det telemöte, tänk om jag tar och struntar i det. Hemska tanke..... Vi får se hur jag gör.

Jag återkommer om jag hittar något intressant i boken som är värt att dela med sig av.


Söndag

I dag har vi bara tagit det lugnt. Det var underbart väder så vi var ute och strosade runt på området.

Det är så skönt i Armis när det är tomt i i de flesta stugorna. Jag är nog en riktig ensamvarg som skulle bo långt ifrån andra människor. Det kanske blir så när jag träffar så många genom jobbet.

Förut hade vi en hög och tät häck runt stugan. Jag minns ett år när grannen nedanför hade varit "snäll" och klippt häcken. Jag blev så besviken, hur kunde han kapa ner vår höga fina häck. Det var inte så att jag inte ville ha insyn, jag ville inte se grannarna. Jag ville inte se något annan än Anders.

I dag är häcken delvis borta och det känns riktigt bra. Blir väl mer o mer social även på fritiden.

Det är otroligt att det fortfarande höst fast vi är inne i november. Vissa buskar verkar faktiskt tro att det är vår, det knoppas i syrenbusken.

Några bilder från dagen.
.


Hela familjen samlad

Jag är väldig på att fotografera, numera oftast med telefonen. Tyvärr blir inte bilderna så bra som ni ser. Det beror väl delvis på telefonen och delvis på mig.

För mig är det inte så viktigt att det är skarpa och fina bilder. Tittar man på egna bilder så är det känslan och minnen man ser. Hur det var just få när bilden togs.

Jag måste kanske skärpa till mig när jag lägger ut bilderna. Känslan är det ju bara jag som har, för andra är det kanske så roligt att titta på suddiga bilder och människor med blanka eller röda ögon.

Här sitter det flesta i familjen samlade. Jag kan inte förstå att mina barn är mellan 30 och 36 år. Jag minns en gång när mamma sa - Tänk att min Lill jänta fyller 50 år. Jag förstår henne, det är svårt att inse att barnen är vuxna självständiga människor.

Vi pratade i helgen om hur länge Micke och Cicci har haft sina respektive. Det var så lyckat att dom träffade Line och Tomas samma dag. Nu i november har dom varit tillsammans i hela 18 år. Micke har haft Line halva livet och Cicci har en mer än halva sitt liv tillsammans med Tomas.

Jag minns att jag tyckte att det var stort när jag själv kom till den brytpunkten tillsammans med Kent.

Här sitter dom flesta samlade. En familjebild med alla samlade har jag aldrig lyckats få till.


Många små har det blivit

Här är det dukat för de små i köket. Vi ryms inte alla i matrummet längre. Det tycker bara ungarna är mysigt.

Jag hade dukat för Alfons och Dante med oss vuxna. Dom är 2,5 och snart 2 år så jag tyckte att det var bäst att ha dom under uppsikt. Det tyckte inte Alfons, han gick mest mellan borden med din tallrik och hade svårt att bestämma sig för sittplats.

I somras när vi renoverade så målade vi allt vitt. Det gläder mig när de små är på besök. Dom får röra sig som dom vill, jag tar bara fram trasan och torkar rent när dom har åkt hem.

Här sitter dom samlade.


Allahelgonahelgen i stugan

I kväll när vi kom hem från stugan skulle jag blogga från datorn för att kunna lägga ut många bilder i ett inlägg som inte fungerar då bra från telefonen. Jag fick inte till det, fattar inte vad jag gjorde för fel.

Ja här ligger jag i soffan och plippar på min telefon för att få till några rader.

Ja som rubriken säger så har vi tillbringat Allahelgona i Armis. Petra och hennes barn har varit hos oss hela helgen. Alla andra kom på lördag och åt middag med oss. Jag är ju väldigt för traditioner som du säkert vet. Den här helgen ska det träffas. Jag gör alltid en försmak av julen vilket uppskattad av alla i familjen.

Petra berättade för en kompis att vi äter julmat. Hon fick ett förvånande svar - Julmat? Hon sa - Mamma jag trodde att alla gjorde det. Varför säljer dom annars julskinka. Ja nu säger dom visserligen helgskinka. Vi får väl säga i fortsättningen att vi äter helgmat. Gott var det i alla fall


Telias digital TV

Nu har jag äntligen fått in Spotify i TV:n. Jag kan inte förstå varför man väljer en annan TV leverantör än Telia. Det är ju helt suveränt med vudeobutiken, program biblioteket och dessutom din musik.

Kan det bli bättre, nej det kan det inte.


Bilder

Bilder till inlägg neda.


Utekväll med teamet

I går kväll var det utekväll på Bishop's med nya teamet. Det känns så otroligt bra att ha ett jobb på hemmaplan igen. Jag hoppas verkligen att det inte blir något strul så att jag inte få vara kvar.

Det är ett gäng i ålder från 20 år och upp till 64 år. Alla är hur bra som helst. Det är ett gång där alla är ställer upp för varandra.

Förut när jag var ensam på orten var det trist att åka in till kontoret. Jag jobbade ofta hemifrån, varför skulle jag åka in till jobbet och sitta där ensam. I dag är det helt annorlunda, varje dag på jobbet känns hur bra dom helst.

Lyckas inte få med några bilder, det är så dålig anslutning här i stugan.


Fint på mammas grav

I dag har Tova och jag varit på gammel mormors grav och gjort fint. Det är så roligt att vara med Tova och höra alla hennes funderingar.

- Trodde du att mormor skulle dö frågade hon. Jag det trodde jag blev mitt svar. Vet du mormor - det trodde inte jag, jag trodde bara att hon var vanligt sjuk och skulle bli frisk igen.

Efter lite mer funderingar sa hon - Jag har ju en till gammel mormor. Har du sa jag? - Ja jag har ju Ester (Peter mormor) vet du väl, så har jag ju Rune ( Peters morfar). - Bra vad nu när inte gammel mormor finns.

Barn är underbara.

Jag har sagt många gånger att jag tror att mamma har flyttat in i mig. Det säger Kent och barnen också. Ofta säger dom - Titta på mormor. - Lyssna på mormor när dom ser eller hör mig. Ja nu är väl inte det så konstigt, döttrar blir ju ofta lika sina mödrar. Men jag känner att hon finns med mig.

I dag när Tova och jag var på graven för att göra fint kom hennes tårar. Det är inte jag som gråter ändå rinner mina tårar. Jag hör vad hon säger, jag hör att hon längtar efter oss, jag hör att hon vill vara med oss. Det är du också mamma, du är alltid med oss.

Tova tänder ljus


Sköna höst

Sköna höst.
Underbart att kalla och snöiga vintern väntar ännu ett tag. Men mörkret är verkligen påtagligt nu. Det märks mycket väl att vi har ändrat klockan, det är riktigt svart när jag går från jobbet. Det gör inget det är desto mysigare att tända alla levande ljus innomhus.

Jag minns när barnen var små och vi bodde permanent i Armis. Hösten var underbar när alla stuggrannar hade flyttat hem. Det var lugnt, det var svart och underbar värme och mysigt inne i stugan. Det var verkligen avkoppling, livskvalité. Å

I helgen ska vi vara i stugan hela ligan för vårt traditionella Allahelgonafirande. Det blir mycket gemenskap och mycket mat. Sillen har jag lagt in i kväll.

I morgon jobbar jag halvdag hemma och sedan åker Tova och jag ner och börjar elda upp så att det är varmt och mysigt när dom andra kommer.

Nu ligger Tova här på soffan och sover. Kent hämtade på dagis i dag och Tova ville stanna hos oss. Det är småbarn här så ofta nu för tiden, är det ingen här känns det tomt. Jag Ärvså glad att vi flyttar ut till Njurunda så att vi är närmare de små. Jag är ingen bra bebismormor blir lätt orolig när barnen är små. Nu är alla lite äldre och då har jag inga problem med barnen i huset.

Jag är inte så noga av mig, tar mycket som det kommer. Jag tror att det är det som barnen tycker är mysigt. Jag går gärna och lägger mig och läser eller löser korsord med barnen tidigt en lördags kväll. Jag minns när jag var liten och var hos min mormor och morfar. Mormor var sjuklig så hon gick oftast och lade sig vid 19.00 tiden. Det var underbart att få gå och lägga samtidigt med henne. Hon hade en extra säng i sitt sovrum där jag fick sova. Vi tog med mjölk och mackor till sängen. Det var oftast ett vitt hård bröd med sesamfrön på. Där låg vi och fikade, pratade och löste korsord. Det är underbara minnen. Det är så jag vill att mina barnbarn ska minnas mig. Min mormor gick bort tidigt, hon var bara 65 år. Jag hoppas att jag får vara med mycket längre så att jag får uppleva barnbarnen i vuxen ålder.

Herre Gud, håller jag på bli gammal. Ja visst måste det vara så när tankarna far iväg som dom gör i kväll. I morgon eller en annan dag är jag säkert mycket yngre.

Trött Tova som somnat i soffan.


Uppdrag granskning

Tittade på Uppdrag granskning i kväll. Det är helt otroligt hur myndigheter kan behandla människor och framför allt barn.

Hur kunde dom bara tro på kvinnan som anmäler sin egen systers man för övergrepp mot barn. Hur kunde hon anmäla en familj som hon själv bara har goda erfarenheter av och dessutom själv anlitar som barnvakt till sina egna barn.

Hur kan bara en människas telefonsamtal till kommunen få sådana otroliga konsekvenser. Jag grät tårar när jag såg inslaget.

Om du inte såg det så handlade det om att ett barn vid två tillfällen vidrört sin pappas penis. Mamma berättar det för sin syster som gör en anmälan. Om det skett något orätt, skulle systern då berätta om händelsen. Nej.

En åklagare klassade barnlek med glada skratt för pornografiskt för att barnen (flickor) var nakna efter badet.
Helsjukt.

Det skulle kunna drabba vem som helst, vilket barn har inte råkat komma åt sin pappas allra heligast delar.

Det är beundransvärt att föräldrarna orkade vara med i uppdrag granskning och berätta för oss vad som verkligen kan hända.

Det mest förvånande är att det i utredning inte finns något att anmärka på kommunens agerande. Tänk att en myndighet trots stora övertramp och uppenbara missar aldrig kan erkänna att ett fel har begåtts. Det sägs alltid att deras agerande är korrekt hur himla galet det än är.

Alla förväntas följa lagar och regler. Vi får aldrig i kontakter med myndigheter eller rättsväsendet säga felaktigheter eller undanhålla sanning. Varför är det inte så i båda riktningar.

Nej, skäms Sandvikens kommun och be familjen om ursäkt. Det blir sår för livet för de barn dom tvingas leva skilda från sina föräldrar i över två månader. Det dröjer lång tid innan trygghet och tillit åter är tillbaka.

Phu, nu har jag skrivit av mig lite frustration så att jag förhoppningsvis kan sova.

God natt


Thailand

Varför ska Thailand drabbas så. Det har varit många naturkatastrofen och inbördes oroligheter de senaste åren.

Jag läste att det finns risk att översvämningarna kan pågå ytterligare en månad. Hittills har nästan 400 personer dött pga allt vatten. Av dessa är det många som fått ström i sig. Kombinationen vatten och Bangkoks elnät måste vara livsfarligt. Där hänger kablar i knippen inte alls höst upp på husväggar och i betongstolpar.

Risken att det bryter ut en epidemi är överhängande. Jag läste att det var över 100 000 människor som evakuerats från Bangkok. Tänk alla de som tvingas stanna kvar för att dom inte har någonstans att ta vägen.

Jag lider otroligt med dessa människor. Tänk också om turismen som står för en stor del av Thailands intäkter sviker.

Jag hoppas verkligen att vattnet börjar sjunka och att människor kan återgå till sina vanliga liv och arbeten så att inte även det ekonomiska konsekvenserna blir allt för stora för landet.

Vi tänker under inga omständigheter avboka vår planerade resa en månad i februari - mars. Thailand behöver sina turister mer än någonsin när de drabbas som de gjort.

Läste förresten att det var många svenskar i en svenskby i Rayong som upplåtit sina semesterhem åt drabbade Bangkok bor. Det är underbart när vi ställer upp för de drabbade. Själv ställer jag upp vi hjälporganisationer och genom att åka dit.

Måste berätta om Röda Korset. Jag har vid olika tillfällen skänkt pengar via dom. Så ringde telefonen och det var från RK, dom undrade om jag ville lämna ett bidrag till något (minns inte vad). Jag undrade hur dom kunde ringa till mig som är registrerad hos RIX. Då ska man ju inte drabbas av försäljare och tiggare mm. Jag fick då veta att tack vara att jag bidragit med pengar så var jag deras kund och då kunde dom ringa till mig. Det kändes inte bra, jag vill gärna ge men inte bli uppringd och uppmanad att bidra. Ja ja, så fungerar det i alla fall.

Nu ska jag gå och fixa färdigt vår middag som i dag består av rimmad fläsklägg och rotmos. Kanongott. Vill du inte tillaga det själv kan jag tipsa om restaurang Pelikans matsal på söder i Stockholm. Dom har det på sin meny för 182 kr men då får du även tre olika senapssorter till ;)). Hos oss blir priset per portion betydligt lägre.

Ha det bra alla där ute.


På jobbet igen - barnvakt

I dag var jag tillbaka på jobbet. Det kändes mycket bra att vara tillbaka och träffa alla jobbarkompisar. Det är verkligen härligt med 8-17 jobb på kontoret. Det är lyx för mig att få vara på hemmaplan.

Petra och barnen var ledig och kom på jobbet för att hälsa på. Tova stannade och jobbade med mig. Klockan 16 var det full fart hem. Vi är barnvakt till Alfons i kväll. Det är helloween party hos Elsa i kväll och då är det bäst om Alfons slipper vara med.

Petra och barnen kom också på middag. Det är så roligt när båda små grabbarna är här. Alfons är drygt två och och Dante tyllet två i mars. Nu har dom blivit så stora så att dom har glädje av varandra.




Snart arbetsdag igen

Ja nu har den här helgen passerat. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg var vi på middag i går. I övrigt har det varit lugnt och skönt. Vi har varit ute och promenerat både lördag och söndag förmiddag. Det är så härligt att jag har kommit igång igen. Jag kollade vågen och upptäckte att jag faktiskt gått ner två kilo i veckan. Underbart att belöningen kommer så snabbt.

Nu väntar en arbetsvecka igen. Ska bli kul att träffa kompisarna på jobbet och få höra vad som hänt under förra veckan. Jag har inte några resor inbokade och det känns mycket bra. Jag har de senaste 10 åren rest nästan varje vecka och känner att det skulle vara skönt att vara mer på hemmaplan. Jag hoppas att det blir så framöver.

I kväll var vi upp till Petra för att träffa barnen som kom hem efter en vecka hos Peter. Jag är så glad att det fungerar så bra både med Peter och Petra men framför allt för barnen. Dom har ordnat så att barnen har allt på båda ställena och slipper packa leksaker och kläder varje helg. Barn som bor på två ställen måste få känna att dom har ett komplett hem vart dom än är. Tänk om vi skulle behöva packa varje söndag, jag som tycker att en två dagars packning är jobbig att planera.

I morgon kväll ska vi vara barnvakt åt Algons. Det är skollov nu och Elsa ska ha helloween party för flickorna i klassen. Det blir jobbigt för Alfons att vara hemma då, han blir lätt så uppspelt och ska vara med överallt.

Bild tagen av Alfons när vi var i husvagnen för några veckor sedan.


Hos Dennis och Katarina


I går var vi hos Dennis (Kents pappa) och Katarina på middag. Mats och hans Anita var också med. Vi hade vansinnigt roligt, det var länge sedan jag skrattade så mycket som vi gjorde i går. Tänk att man kan ha så roligt när man pratar om gamla minnen. Alla känslor och glädjeyttringar blir genast hur tydliga som helst.

Tack till er båda för en trevlig kväll.


Hemma igen

Ja nu är vistelsen på Österåsen avslutad för den här gången. Det har trots allt varit en bra vecka. I går kände jag att det här kommer att bli toppen. Vi fick då en förhandsinfo om Mindfulness som är en metod för återhämtning. Jag kände verkligen att det kommer att passar mig. Längtar nu till nästa resa till Österåsen då jag kommer att få lära mer om detta.

Innan jag åkte hem i dag var det samtal med min kontaktperson. Vi gjorde tillsammans upp en plan för hur jag ska leva (äta, motionera mm) nu de kommande fyra veckorna. Även det kändes jättebra, det känns att det är allvar nu. Tar jag inte tag i hälsan nu, när ska jag då göra det. Klockan går fort så det gäller att hänga på.

På hemväg stannade jag för göra inköpen till kvällens middag. Jag måste erkänna att det har varit många tankar på god mat under veckan. Österåsen serverar bara vegetarisk kost, det är inte så stora variationer på innehåll eller kryddning så det blev lite enahanda. Jag längtade fisk så till förrätt köpte jag pilgrimsmusslor, till varmrätt ville jag ha en god vit fisk. Det fanns tyvärr ingen så det fick bli lax och passerad potatis och naturligtvis mycket grönsaker.

Jag lagade maten med glädje och åt förrätten med god aptit. När det var dags för varmrätten var jag för mätt för att kunna äta mer. Tydligen har det hänt något med min mage, positivt.

Kent gjorde mig riktigt snopen när jag kom hem. Innan middagen satt vi och pratade om min vecka. Plötsligt klev han upp och gick och hämtade två inslagna paket. Bara till dig för att .... sa han. Jag öppnade det första paketet och där var en fin scarfs och i det andra var det en matchande blus. Petra hade hjälp honom. Hon hade varit och lagt undan plaggen så han behövde bara åka till butiken och betala. Det är sånt som gör att livet känns underbart, han har nog längtat lite efter mig i alla fall. :))

Scarfsen och min middag.

Nu ska det bli underbart att sova i min egen säng. Sjukhussäng är inte att föredra.

.








Torsdag

I dag grep tristessen för hårt grepp om mig så jag smet iväg in till Sollefteå efter lunch. Vi är ju naturligtvis inte tvingade att vara här alla dygnets 24 timmar men det är klart att det är bättre att följa schemat och gå på föreläsningar än att smita iväg.

Jag ville åka till pappas grav och göra lite höstfint där så jag tyckte att jag hade legala skäl. Jag var också på en skrubbaffär som har diverse billigt rat. Det blev rat för hela 280 kr, bl.a. en röd kandelaber för 69 kr som säkert blir fin på köksbordet till jul.

I förmiddags var jag på en föreläsning om stress. Det var en mycket färgstark kvinna som föreläste. Jag är nog lite yrkesskadad, har varit på massor av föreläsningar genom åren så det blir lätt en blandning av att lyssna på innehållet samt att analysera den som håller föreläsningen. Den här damen var mer en rolig estradör än en bra kommunikatör.

Jag ställde en fråga - Det finns ju olika typer av stress, en där du känner att tiden inte räcker till för allt som ska göras typ städa, handla, fixa fest osv. Så finns det den när du inte kan sova för att du ligger och ältar alla problem som du har att ta tag i och känner att både tid och idéer saknas. Min fråga var, angriper du båda dessa typer av stress på samma sätt.

Svaret jag fick var - Ja nu är ju inte jag någon professor inom området, men det är ju bra att du har funderat.

Det svaret gjorde att jag tappade lusten att gå på fortsättningen som var efter lunch. Jag har lärt så mycket via jobbet, hur vi ska jobba med våra medarbetare och deras arbetssituation och arbetsvolym så att jag tror nästan att jag kan mer än vissa av personalen här. Besservisser varning kanske eller.... ;)), nej.

Nu sågar inte jag Österåsen, absolut inte. Jag har kommit till många insikter den här veckan när det gäller min sjukdomsbild kontra kost, motion och medicinering. Dom har förklarat att jag ska äta medicin för min diabetes och att den skonar bukspottkörteln så att den håller längre. Läkaren har skrivit ut nya piller åt mig. Jag trodde att det bästa var att kostbehandla eftersom min läkare inte skrivit ut nya piller trots att jag berättat för honom att jag inte kan ta de som han ordinerat. Men så är det inte. Det ska vars både och. Jag har också fått veta att min suddiga syn kan bero på att jag ofta går med för höga sockervärden, jag trodde att det i första hand var behov av nya terminalglasögon. Jag har också fått veta att man regelbundet ska kolla ögonbotten, det är det ingen som sagt eller kallat mig till.

Ja det blir bra det här, nu åker jag hem i morgon med ny medicin och ett eget kost och träningsprogram som ska följas under de fyra veckorna tills jag är tillbaka här igen.

Tillbaka till pappa.
Tänk att han bara var 50 år när han gick bort. Jag som då tyckte att han var ganska gammal, han hade ju levt nästan hela livet. I dag har jag som 56 åring ett annat perspektiv på ålder. Det finns ännu massor kvar att uppleva. Tänk också att alla minnen kan vara så glasklara trots att det är 30 år sedan han var med oss. Ja det är väl så att man minns det man vill minnas, det andra är väl för länge sedan förträngt.

Kram till er alla, vi hörs.


Onsdag

I dag har jag inte mått så bra. Hade ställt klockan på kvar i 7. Kvart över 7 började spinningpasset. Jag var på plats och kände mig taggad. När jag cyklat 20 minuter blev jag riktigt illamående. Det kändes nästan som jag skulle svimma. Gick tillbaka till rummet och lade mig och somnade genast och vaknade strax före klockan 9:00.

Frukosten serveras mellan klockan 8-9. Det var som vanligt mycket frukter (inte bra för mig), fil och flingor, gröt och mackor. Jag valde bort allt utom macka och ett nyponte. Det finns inte så mycket pålägg att välja på men i dag fanns det messmör. Det har jag inte ätit på jättelänge så jag tog det på mackan.

Så åter ner på rummet och där börjar jag må ännu sämre. Känner mig jätteslut och beslutar mig för att gå till sjuksköterskan. Hon tar sockerprov och det visar på drygt 16. Kan en mesemacka ställa till det så. Ja tydligen. Det blev sängen en timma. Jag kände mig jättenere, ringe till Kent och ville bara åka hem. Just då var det lite synd om mig.

Som på beställning knackade tjejen i rummet bredvid på och frågade om jag skulle med till badet. Det kändes bättre och sedan har det varit full rulle hela dagen bl.a. stavgång.

Vi hade möte med diabetessköterskan klockan 16, hon sa att jag ska få träffa läkaren i morgon och att dom troligast kommer att sätta in ny medicin. Det känns bra för så här högt och hoppigt socker orkar jag inte ha.

Nu har jag nyss kommit tillbaka från middagen som alltid består av soppa. I dag stod det morotssoppa på menyn. Den var inte god, det fick bli te och macka. Dock ingen mese den här gången.

Nu har jag inget mer på programmet i dag utan det blir en lugn kväll. Saknar TV igen men vill inte sitta i något TV rum.

Nu längtar jag verkligen efter mitt gamla pigga jag. Den Annica som tycker att det mesta är roligt och inte alls känner sig trött och sliten.

Så här känner jag mig just nu, bilden nedan visar min målbild :))




Nära och kära

Först och främst måste jag kommentera rubriken till mitt förra inlägg. Lador händer ser här, blev det. Skulle stå Massor händer det här.

Som ni kanske vet (har sett tidigare) så skriver jag lite som en tandlös kratta. Orsaken är min dyselexi som inte är ett stort problem i dag. Grammatik och rättstavningsprogram finns ju alltid till hans i dag. Tyvärr är jag lite för snabb och tittar inte vad dessa program ställer till när dom ändrar det jag skriver. Därför lite fel ibland men det gör inte så mycket tycker jag, hoppas att du tycker detsamma.

Tänkte skriva om Allahelgonahelgen.

Det är ju en helg då man ska tänka på alla kära, dom som inte finns med oss i livet längre. Jag har alltid tyckt att det är en viktig helg, en helg som inte bara får passera som vilken helg som helst.

Vi har en tradition som började när barnen var små. Det var så att de levande ljusen i kökslampan inte fick tändas förrän den här helgen. Dom visste mycket väl varför vi tände ljusen. Ett år var det någon av dom som sa (minns inte vilken) - nu tänder hon. - Nu ska vi tänka på morfar. Ja så var det och så är det än i dag fast nu tänker vi på fler som inte längre finns kvar här hos oss.

Vi träffas alltid allihopa, besöker mormors grav. Tänder ljus både på graven och hemma. I fjol blev det ingen träff för då var vi i Thailand, det kändes tomt och trist.

I år hoppas jag att vi kan träffas och vara tillsammans allihopa igen. Vi pratade i dag på föreläsningen om kost varför vi äter som vi gör. Ofta är orsaken vanor, det ska festas med mat när man träffas. Ja så är det vid vårt Allahelgonafirande också. Det brukar bli en försmak av julens alla läckerheter.

Hur blir det i år nu när jag ska bryta alla matens vanor. Vilka vill jag verkligen ha kvar och vilka är jag beredd att bryta. Måste dom brytas, måste hela familjen ändra vanor bara för att jag måste bli smalare. Det om något måste väl vara fel väg att gå. Ska jag sitta ensam smal och fin för att jag har ändrat vanor. Nej, nej. Mina nya vanor kommer att bli att växla in lite nya nyttiga rätter tillsammans med de gamla invanda.

Ja det finns en hel del att fundera över, en hel del att fatta nya beslut kring. En sak vet jag säkert och det är - vi stryker inte vårt Allahelgonafirande det gör vi bara inte. Det skulle vara ett svek mot hela familjen, ett svek mot mamma som inte längre är med oss personifierad men ändå med i allra högsta grad just den helgen.

Ungar, det blir Jansson, det blir skinka och gräddsenap, det blir sill och rödbetssallad och allt det andra. Det blir också en rad nya rätter, kanske även lite surkål. Skillnaden blir inte märkbar för er, den kommer bara att märkas på min tallrik.

Ni är så välkomna allihopa den 5 november. Vi håller till i Forsa.

Här är min underbara mamma i sina unga år, och en försmak av maten som dukas fram i allahelgonahelgen.


Lador händer set här

Nu är det helt ok att vara här. Har varit på två föreläsningar om kost i dag. Har också gått en runda i det underbara höstvädret. Sovit en timma och nu senast var det vatten gymnastik.

Min mage tycker inte att det är lika bra just nu. Det är ju 100% grönsaker och det är säkert jätte jobbigt för min magen att ta hand om. Den jobbar för högtryck, inte så behagligt men det blir säkert bättre.

Fick höra i dag att surkål är väldigt nyttigt. Den serveras vid alla luncher, smakar riktigt bra. Det är kanske den som min mage är lite ovan. Surkål är vanlig vitkål som jästs med mjölksyrabakterier. Det är väl dessa som gör den så nyttig och bra. Vi konsumerar ju massor av produkter med tillsatta mjölksyrabakterier. ProViva, Valio och allt vad de heter. Läste att dessa bakterier är bra för det mesta i kroppen. En tesked surkål innehållet lika mycket mjölksyrabakterier som en liter fil. Och tänk så mycket lättare att äta. Vem pallar att få i sig en hel liter fil. Ja tänk så mycket jag kommer att lära dessa veckor. Nu längtar jag efter en god pannbiff med karamelliserad ( bara lite och nyttig) lök och surkål, det får det bli på söndag;-)).

Hur som helst kom den lilla svarta draperade på i dag till vatten gympan. Kent - jag kunde dra upp den själv så inget ramlade ut. Phu.... Måste säg att i sällskapet så pekade jag inte alls ut mig, var bara som en i mängden. En härlig känsla :))

Inte ser jag väl så tokig ut i den. Är riktigt nöjd med mig själv just nu.

Jag kommer igen i kväll innan det är dags att sova.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0