annicalh

I dag har det varit ett fullt schema som jag visade tidigare. Jag hoppade faktiskt ett av passen som handlar om stress men det var tydligen inte bra, jag får ta igen det i morgon.

Första passen i dag handlade om diabetes och hur man ska äta och leva mm. Om medicindosen ska höjas eller inte. Om dagliga värden och långtidsvärden mm. Jag blir så trött på detta, varför ska det behöva vara så omständigt. Ja ja, det blir säkert bra.

Efter lunch gick jag en runda på två kilometer i solen som tittade fram. När jag kom tillbaka så spelade jag musik på hög volym. (Tack Petra för att jag fick låna med din Iphone högtalare). Jag tror att jag mådde mycket bättre av det än att sitta inne.

På eftermiddagen var det en timma i träningslokalen, sedan var det Qi Gong och så middagssoppa kl 17:00.

Ja det händer en hel del men samtidigt händer ingenting. Dagarna går och det är ju bra. Jag kommer också att må mycket bättre när jag kommer hem det vet jag och det är väl bra.

I kväll har jag också varit lite social med de övriga som bor i min korridor. Jag är ju egentligen inte den som sitter och prata bara för att prata med obekanta men det var faktiskt riktigt trevligt. Jag håller kanske på att acklimatisera mig på stället och det är väl bra.

Vy från en utsiktsplats, visst är det vackert.
.

I dag är det inte mycket luft i schemat. Det är nästan som värsta skolschemat med korta raster mellan passen.

Det första som var allmän info om diabetes är nu avklarat. Jag minns när barnen var små att dom ofta var trötta och griniga när jag hämtade på dagis. Det var gnäll fram tills middagen var avklarad. Nu vet jag varför, troligast ett lågt blodsocker. Tips till er alla med dagisbarn, "tryck i dom" ;) en banan på hemväg så blir det säkert en lugnare kväll.

Dagens schema innehåller även meditation och Qi Gong och styrkeinfo. Det blir helt perfekt när vädret inte tillåter skogsvandring.

Nej nu hinner jag inte mer. Måste hasta iväg till nästa pass.

Nu är jag tillbaka på rummet efter ett härligt bad och egen vattengymnastik. Det är 32 grader i bassängen så det är verkligen skönt att ligga i en stund.

Nu har vi bestämt att Kent kommer upp i helgen trots att det var dyrare än vad vi räknat med. Det skulle väl vara höjden av snålhet om vi inte unnade oss det. - Vad pratar vi om för pengar sa Kent. Jag hörde själv hur dumt det lät när vi pratade om att backa för 1000 kr. Ja dumsnål kan man bli ibland.

Det är inte den allra bästa maten här. Lunchen i dag var helt ok, det var en vegetarisk lasange men är det nyttigt och bra mat för de som behöver viktminska och för diabetiker? Jag tycker att det verkar vara helt fel.
Längtar redan efter vanlig mat, främst fisk. Eventuellt ska dom börja servera fisk här. Landstinget har tagit beslut att dom ska lyfta frågan och ta ett beslut. Det är landstinget det.

Längtar även efter familjen. Jag måste ju vara den hönsigaste mamma som finns. Man brukar säga att barnen ska klipp navelsträngen. Ja det har mina barn gjort, men har jag.

Längtar även barnbarnen.
Vi var och tittade på Hannes när han var med på innebandy kupp för någon helg sedan. Han var jätteduktig, farmor var stolt som bara den.

Nu ska jag ringa till Micke, har inte pratat med honom något den här veckan. Hoppas att han har tid med mig.

Fina duktiga Hannes.
.

Måste lägga ut en bild på solstilarna som jag upptäckte när jag var ute och gick på förmiddagen.

Titta noga på bilden. Det är stolar av järn med samma botten som det var i sängar förr i tiden. Det skulle vara intressant att veta när dom är tillverkade. Dom var säkert riktigt lyxiga på sin tid. Jag har inte sett något liknande tidigare.

Vore häftigt att få köpa några och måla upp dom i en svartfärg och lägga på en häftig färggrann dyna. Dom skulle passa perfekt på vårt soldäck i stugan.
.

Det är mycket klar och fin luft här, det ser man också på granarna som har långa skägg på grenarna vilket ska vara ett tecken på ren luft och hög luft fuktighet. Det är säkert inte slumpen att det just här byggdes ett stort Sanatorium som förr i tiden tog emot lungsjuka patienter från hela Sverige.

På fredag kväll är det information om Österåsens historia. Tydligen har det genom åren varit många potentater här. Många med konstnärlig ådra vilket bidragit till att det i dag finns en stor konstsamling här med många kända konstnärer.

Även kungligheter i generationer har besökt Österåsen. Det finns tre minnesstenar uppsatta i skogen inte alls låntg härifrån. I februari i år besökte Kronprinsessan Viktoria stället, 1976 var Kung Carl Gustav här och redan 1902 var kung Oskar ll och besökte hälsohemmet.

Och nu är det jag som får förmånen att tillbringa hela tre veckor här. Jag vad bra allt ska bli ;)).

Nu ska jag vila en stund innan middag.
.

Här kommer lite bilder från Öateråsen.

Det är en otroligt vacker omgivning som annu är helt snöfri. Det är fortfarande grönt i skogen, det är nästan så att det luktar blåbär. Underbart.

Första bilden, den som ser ut som en åker var under 70-80 talet en enorm hampaodlind. När hälsohemmet med nuvarande upplägg startade upp kom det många gröna vågare hit från Stockholm. Dom hade sin egen filosofi att det skulle vara ett grönt och nyttigt levene. Där ingick tydligen även hasch rökning så det var orsaken till att Sveriges genom tiderna största hampaodling hamnade just här i Österåsen.

Den andra bilden visar dalgången med älven och långt bort ser man en skymt av Sollefteå stad.
.

I dag försov jag mig så jag missade vattegymnastiken. Det har jag nu tagit igen med en rask runda här i närområdet. Full av glöd satte jag på mig stegräknaren som till min besvikelse inte fungerade. 45 raska minuter, hur många steg kan det vara. Jag struntar i stegräknaren, det blir kanske tom bättre.

Efter frukost var det en föreläsning om hjärnan och Kognetiv beetende terapi. Hon som föreläste var för ovanligheten skull mycket bra. Hon tog ner alla varför till en nivå där det blev mer självklar. Det jag fick med mig därifrån var - Bry dig om dig själv. Tyck om dig själv. Ändra ditt beetende och dina krav så att du mår bra av dom. Säg nej om det inte känns bra. Med andra ord, respektera dig själv så respekterar också omgivningen dig. Enkelt eller hur.

Hon sa också att "den lilla hjävulen" som vi flesta har kommer från våra livsregler som format oss genom yttre påverkan. Fundera på om dessa regler stämmer överens med dina, gör dom inte det så tala om för hjävulen vilka regler som gäller i fortsättningen. Också enkelt eller hur...........

Nu är det brådis. Har möte med min kontaktperson om fem minuter.

Här är en bild på huset och min balkong.

Har packat upp min enorma packning nu. Helt otroligt men galgarna jag tog med hemifrån samt dom som fanns här räckte till alla mina klänningar och koftor. Jag kan absolut inte packa normalt, jag tar med alldeles för mycket. Bättre det än för lite tycker jag. Jag hade två fulla resväskor samt en väska med skor med mig.

Dagen har innehållit en hel del information, inga fysiska aktiviteter i dag. I morgon börjar dagen med vattengymnastik redan klockan 07:15.

Här serverad inte kaffe och jag hade glömt att ta med det hemifrån så det fick bli en kort resa till Långsele. Kaffe är ett måste två till tre gånger per dag, annars knackar huvudvärken igång.

Vi har planerat att Kent ska komma hit och hälsa på båda helgerna. Jag vill verkligen att han kommer. På eftermiddagen i dag gick jag för att höra vad det kostar och fick då en mindre chock. Kommande helg är det öppet för alla och då får Kent inte anhörigpriset som är ca 900 kr utan han måste betala samma pris som helggästerna 1840 kr. Det tycker jag är orimligt för en grönsaksmeny och delat rum med mig. Det innebär att hans besök kommer att kosta totalt 2840 kr. Jag har framfört mitt missnöje, får se om dom kan göra något åt priset. 900 kr per helg är helt ok. Jag tror inte att Kent är så intresserad att vara med på helgen aktiviteter som bl.a är julpyssel till självkostnadspris på lördag eftermiddag. Skulle inte tro det :)

Nu ligger jag på sängen och tittar på TV. Tänk att det som brukar kännas så trist på hotell nu känns otroligt lyxigt.

Ha det bra, vi hörs i morgon.

Min fina Kent och en av mina fullproppade resväskor.

Jag då var jag åter igen på Österåsen. Den här gången fick jag ett mycket bättre rum. Det är betydligt mindre än det jag hade förra gången och det är inte sjukhussängar.

Det är otroligt vad lite som kan göra en glad. Rummet är typ 80-tal, det är en balkong och en mycket fin utsikt. Det finns inget som bidrar till någon mysfaktor. Det har jag tagit med mig själv.

Här finns nu TV med perfekt bild. Det finns högtalare till min telefon så att jag kan spela min Spotify musik på hög volym. Jag har tagit med batteridrivna värmeljus och röda ljuslyktor eftersom man inte får ha levande ljus här.

För mig är det jätteviktigt att jag känner att jag trivs i rummet, det ska ju trots allt vara mitt hem det närmaste tre veckorna. Det behövs egentligen ganska lite för att det ska kännas mysigt och personligt.

Nu är det dags för middagssoppan. Jag har sagt till om egen kryddning. Dom vräker gröna torkade kryddor och paprika i allt och det vill inte min mage ha.

Mysigt eller...... Jag är nöjd i alla fall.
.

I dag har det varit shopping nästan hela dagen.

Kent har jobbat, han kämpar på med sina lördagar för att få till fyra lediga vinterveckor. Själv har jag haft en mysig heldag med Petra på Birsta. Tänk att det är så roligt att handla.

Det blev en stickad klänning, phu undra hur det blir jag som alltid är så varm. Den som vill vara fin får lida pin heter det ju. Så blev det ett par stickade mönstrade thigts, mönstrade som en norskkofta. Köpte också ett hårband som man sätter upp håret med, typ 50-tals huckle. Oj då fin jag blev men röd läppar. ;)

När jag kom hem halv sju låg Kent i sängen. Han mår inte bra, har fått någon yrsel. Vi får hoppas att det inte är kristallen i örat som jag har hört kan orsaka väldiga obehag. Jag nu ska jag väl inte måla f-n på väggen.

I morgon blir det julbord på Villa Marieberg med släkten. Det gäller att passa på innan mina tre veckor på hälsohem. Där blir det minsann inget julbord skulle jag tro.

Ha en riktigt fin 1:a advent .

I dag har jag varit hemma från jobbet. Har ont i kroppen och halsen. Det är så typiskt, jag som ska bort till veckan och har massor att fixa på jobbet. Blir hemma i morgon också, hoppas kunna vara på plats på fredag.

Läste att Financial Times hade rankat EU:s finansministrar igen. Känner mig stolt när Anders Borg utses till en ohotad 1:a plats, alla kategorier. Jag undrar hur Sveriges ekonomi skulle vara i dag om vi haft en Socialdemokratisk regering där Tomas Österros hållit i plånboken. Hemska tanke, helt säkert är att vi inte haft den ekonomi vid har i dag. Jag hoppas att alla inser vad som är bra för Sverige på lång sikt. Att alla funderar både en och två gånger varför vi trots det bistra ekonomiska klimatet i Europa ändå är så skonade.

Arbetslösheten totalt inom EU är på drygt 10%. I Sverige är den på 7,1% i september vilket är en minskning mot 8,1% kvartal 1. Det är väl bl.a. det som gör att Anders Borg utses till den främsta.

Såg på nyheterna att förtroendet minskar rejält för Juholt, jag tycker att han verkar vara en riktig pajas. Inte ett dugg förvånande med ett minskat förtroende. Hur kan ett så stort parti som Sossarna utse honom till sin ledare. Det borde finnas massor av kandidater. Det känns mest bara tragiskt, eller bra om man som jag gärna behåller ett blått alternativ. I ett inslag på nyheterna var det en nöjd aktiv sossen kvinna som sa - Det är ju ingen Messias vi ska ha, jag tycker att han är bra och vi måste ju jobba själva. Ja det är klart att dom ska, men med en oärlig och otydlig ledning så blir det mycket svajigt i hela den socialdemokratiska organisationen. Det verkar som att de som är nära Juholt är nöjda med honom, det doftar inte demokrati. Det doftar rädsla, rädsla för att inte få vara med och att inte få några uppdrag.

Nu sitter jag och tittar på Kvälls öppet. Det handlar om hur vi behandlar våra djur och hur djurskyddsaktivistetna agerar. Hur mån man är om djuren kan man ju inte gå till angrepp på producenterna som följer gällande lagar. Just nu är det minkarnas förhållande och julskinkans varande som diskuterad. Det måste ju vara mycket bättre att försöka påverka de som fattar besluten än att mot lagen fördärva för vissa näringsidkare. Vilken annan kriminalitet tycker vi är bra, konstigt att inte dessa aktivister ses som kriminella rakt igenom. Det är ju faktiskt det dom är. Sedan kan man ju diskutera om man ska bära minkpäls men det måste ju var och en få bestämma själv utan att dömas. När det gäller julskinkan så finns det ingen aktivist eller debatt som kan få mig att avstå den på julbordet.

Nu är det kudden igen som kallar, känns som jag kan sova utan problem trots att jag har sovit en hel del i dag.
.

Jag längtar jättemycket till julen i år. Jag kunde inte vänta till kommande helg med att göra adventsfint ute. Har plockat fram adventsstakarna också men dom får jag inte sätta upp förrän till 1:a advent för Kent.

Vi ska fira jul i Forsa i år, hela familjen utom Tova och Dante kommer. Dom ska vara hos Peter i år, det känns lite trist. Det är så härligt när vi är tillsammans allihopa. Jag älskar verkligen min farmor - mormor roll. På juldagen ska vi vara allesammans hos Petra för då är Tova och Dante hemma hos Petra igen.

När barnen var små och bodde hemma var hela december en lång och trevlig väntan till jul och Tomten. Varje dag skulle det lukta glögg och pepparkakor i huset. Kvällen före julaftonen skulle det sista fixas till och det var ofta Cicci som lade sista handen på julpyntet. Tomtar mm skulle sättas upp på kakel och kylskåp. Det var självhäftande plastfigurer som användes år efter år. All julmaten skull avsmakas och så var det rimstuga på TV:n. Det var härliga tider när barnen var små och före uppesittarkväll med Bingolotto.

I år när Cicci hörde att jag skulle vara borta hela december sa hon. Men mamma den tiden kan du väl inte vara borta, den tiden är ju underbar. I dag när Kent och jag är ensamma så är det inte glögg och pepparkakor varje kväll i december. Men det gläder mig att barnen tagit traditionerna vidare till sina familjer.

Ja som sagt, i år blir jag borta nästan hela december. Kommer hem igen den 15:de så det blir det inte så mycket förberedelser och väntan för mig i år. Kanske får jag träffa Tomten på Österåsen, vi får väl se.

Nej nu väntar kudden. Jag känner mig frusen i kväll. Har lite ont i halsen också. Hoppas att jag inte blir sjuk i morgon. Jag har en hel del som ska fixas på jobbet innan jag går på ledighet så det skulle inte vara bra.
.

Tänk vad lustigt det är. Att skriva på bloggen går verkligen i vågor. Ibland vill jag inte alls skriva och ibland vill jag skriva varje dag fast jag egentligen inte har något att skriva om. Så är det nu, vi får se vad som kommer ur mina fingrar.

Den här dagen har varit en skön ledig dag. Jag har fixat och donat här hemma. Petra och barnen kom på middag. Sedan kom Peter förbi på en kopp och slutligen kom Kents bror Mats på besök.

Vi satt och tittade på bilder från vår senaste Thailandsresa. Jag älskar verkligen det landet. Det är underbar natur och underbara människor. Jag har funderat mycket på Buddismen och hur den vägleder människorna. Jag tror att det är den enda religionen som jag förstår mig på. Det handlar inte om att tro på något som kanske har hänt för över 2000 år sedan. Den handlar om att tro på varandra och att leva så att man inte orsakar lidande för sig själv eller för andra. Att lidandet kommer från begäret och att det är det som ska förgöras. Kan det vara mer logiskt.

För att förgöra lidandet följer man "Den åttafaldiga vägen" som till största delen innebär. Rätt tanke, rätt handling och rätt uppmärksamhet.

Om man i allt man gör ställer sig frågan. - Förgör eller skonar detta lidandet. Det måste väl då bli enkelt att vara en god människa - eller........

Om jag pratar illa om dig skapar det lidande.
Om jag tar något ifrån dig skapar det lidande.
Om jag slår dig skapar det i allra högsta grad lidande.
Osv och bakom ett sådant agerande ligger oftast ett begär.

Tänk om alla i vår hårda värld levde efter den Buddistiska läran då skulle det inte finnas krig eller ondska människor emellan.

Är då inte både de röda och de gula i Thailand buddister? Är dom det borde det inte finnas några motstridigheter som de vi såg i fjol i Bangkok. Kanske är det så att vissa buddister vill minska sitt lidande med att de har glömt vad som är rätt. Dom har bara kvar tanke, handling och uppmärksamhet men har glömt det viktigaste, att det ska vara RÄTT för att minska allt lidande.

Ja grundfilosofin är inte svår att förstå. Det som är svårt att förstå är hur det ibland kan gå då fel när filosofin är så lätt. Eller..........

Nej nu är klockan mycket och jag känner att mina tankar blir allt djupare. För djupa för den här tiden på dygnet. Jag får fundera på Buddismens lära en annan dag. Men hur som helst är den den sundaste religionen (om den nu ska kallad religion) som jag stött på.

Vi tror på varandra och vi gör allt vi förmår för att minska varandras lidande. Eller hur.

Godnatt mina vänner.

I dag har jag en ledig dag. Alla på jobbet har fridag inför arbetshelg så jag passar på att vara ledig. Skulle följa med Cicci kl 09:00 och besöka Alfons ny dagis. Det blev inget av med det och det var väl inte hela världen. Besöket var bara positivt så Alfons kommer att byta dagis den 5 december.

Jag vaknade kl 09:50, fick en smärre chock när jag tittade på klockan. "Alla" hade ringt och jag hade inte hört något.

Cicci kom hit för att se vad som hänt. Inget jag bara sov :)). Det har hänt vid tidigare tillfällen att jag sovit som en död så i dag blev dom inte rädda (hoppas jag i alla fall).

Jag tror att min kropp numera stänger av ibland och bara tar den vila som är nödvändig. Det är lätt att man trissar upp takten och rätt som det är går det för fort igen. Jag är tacksam att det finns någon - något där inne som hjälper mig att sätta takten.

Nu sitter jag och tittar lite på TV, det är repris på Godkväll. Inget jag brukar titta på i vanliga fall.

Ska ha en donardag i dag, här behöver städas och tvättas. Behöver också åka och köpa nya blommor till köksfönstret. Det är underbart att bara vara hemma och bara vara. Längtar så tills det är dags för pension. Förut ville jag alltid vara yngre, i dag är det omvänt. Längtar till jag blir runt 60 år och kan gå i pension.

Har nu stängt av TV:n nu och kör Spotify på den i stället. Just nu är det The Refreshments som underhåller. Perfekt musik att städa till så nu kör jag igång.

Klockan 16:00 är middagsbjudning här för Petra och barnen. Stuvade makaroner, stekt falukorv och ett kallt glas mjölk står det på menyn. Härligt fredagsmys ;))

Önskar er alla en riktigt trevlig helg.

.

I dag har jag haft en dag som jag sent ska glömma.

Det började med att Cicci och jag skulle samåka till jobbet. Jag väntade i bilen när Cicci gick in på dagis för att lämna Alfons. Det dröjde ganska länge och när Cicci äntligen kom ut i bilen ser jag att hon gråter.

Alfons dagis är ett av de sämsta som jag har erfarenhet av och det vill inte säga lite. Med mina tre egna barn och numera sju barnbarn så har jag varit i kontakt med många daghem.

Det som hände i dag (och händer de flesta dagar) var att ingen kom och tog emot Alfons. Cicci försökte få någon av personalen att välkomna Alfons och ta hand om honom så att hon kunde åka. När en fröken äntligen gjorde en notis om att dom var där så säger hon. - Har du klätt av Alfons, vi ska ju gå ut. Du får klä på honom igen.

Det vet vi alla att det är känsligt för barn att lämnas och att tryggheten är jätteviktig. Alfons förstod inte vad som var på gång när han skulle kläs på igen och började gråta. - Vad är det med dig Alfons säger en fröken. Vad håller du på med, säger hon med irriterad ton.

Att lämna ett gråtande barn på dagis med personal som inte alls ger trygghet är nog det värsta man kan göra som förälder.

Jag kände hur ilskan välde upp. Det är inte första gången det är problem med det dagiset. En gång när jag hämtade Alfons gick han ute på gården och grät. Ingen fröken gjorde något för att trösta. Han var genomfrusen, händerna var på väg från rött till blått. En annan gång när Kent hämtade så säger en fröken med barsk röst - I dag har Alfons inte varit snäll. Alfons blir snart 2,5 år så han är ingen storkille som klarar sig själv.

För ett tag sedan när Cicci och jag hämtade så var det en liten flicka, max 2 år som var ensam på framsidan av huset helt utan uppsikt. Alla fröknar var på baksidan av gården. Hade inte Cicci sagt ifrån skulle jag ha filmat händelsen och skickat in till kommunen. Jag ångrar att jag inte gjorde det. Det är sådant som gör att barn på dagis skadas och ännu värre saker har tyvärr också hänt.

Hur som helst, i dag blev måttet rågat. Jag ville att vi skulle åka tillbaka och begära ett möte med ansvariga men Cicci ville inte. Hon tror att om vi klagar så blir det bara värre för Alfons. I stället sa hon - Du får gärna ringa till kommunen och försöka få plats för honom på ett annat dagis.

Jag blev glad att hon gav mig det uppdraget. Jag ringde och pratade med de som planerar och ger barnen dagisplatser. Vad jag sa och vilken attityd jag visade vet jag inte. Jag var väl kanske för känslomässigt engagerad för att vara saklig, eller så var jag saklig tack vare mitt engagemang.

Samtalet var ett av de bästa jag haft på länge. Det resulterade i att Alfons får plats på ett nytt dagis och han får börja där redan den 5 december. Underbart.

Jag tog naturligtvis tillfället i akt och berättade om alla dåliga upplevelser som vi haft på dagis. Det är en skyldighet tycker jag, det finns säkert andra barn och föräldrar som har samma problem som Cicci och då är det viktigt att problemen blir kända. Jag hoppas att någon synar hur det egentligen fungerar på dagiset.

Tack till dig på kommunen som var så lyhörd och hjälpsam, sådana som du skulle det finnas fler av.

Man ska inte tiga och lida oavsett vad det handlar om. Man ska säga vad man känner och tycker. Har man inte för avsikt att vara dum eller såra så resulterar det oftast i något som är bra.

Nu ska jag läsa kvalitetsredovisningarna från både det gamla och nya dagiset. Det ska bli intressant att se vad dom redovisar.

Tyck inte att jag är en curling morsa. Hos oss har vi bestämt att den som (för uppdraget) sopar bäst ställer upp och sopar även för de andra i familjen. I dag var det min tur att sopa.

Här är lilla hjärtat Alfons som mormor ömmar om kärt.
.

Jag blir så otroligt upprörd när jag läser i tidningar och hör på TV den ena efter andra skräckhistorien om hur våra äldre har det på sina boenden.

Varför kan inte kommunerna driva bra äldreboende inom samma budgetramar som privata bolag, dom som dessutom går med stora vinster. Ja nu är det väl till stor del dessa enorma vinster som gör att de gamla inte har en dräglig tillvaro på många privata boenden.

Hur kan man låta en äldre man ramla i golvet upprepade gånger för det första. Hur kan man låta bli att konsultera läkare när det har hänt för det andra. En man som har en bruten handled, bruten höft och axel får ingen hjälp förrän anhöriga kommer. Botten!

Nej, nu får det vara nog. Jag förespråkar inte kommunal boenden, jag förespråkar trygga boenden där omsorg går före stora vinster.

Visst förstår jag att ingen kan bedriva verksamhet som går med förlust men det får inte vara enorma vinster som ska nås med diverse bonusprogram.

När mamma bodde på ett kommunalt boende så reflekterade jag över diverse brister. Jag reflekterade också över personaltätheten som inte alls följde de äldres behov. Mellan klockan 07:00 - 08:00 var det morgonfika (med de boendes morgontidningar) för hela personalstyrkan medan de äldre väntade på sin frukost. Varför kom inte de flesta klockan 08:00 i stället och jobbade en timma till på kvällen då behovet var större. Mellan lunch och middag verkade det vara en enda lång fikarast för personalen med hembakat fikabröd som doftade underbart men inte tillgängligt för de äldre. Det är kanske delvis bakgrunden till att kommunala boenden ofta inte klarar sin ekonomi.

På privata boenden så är det säkert avsaknaden av personal som ger de stora vinsterna. Båda dessa orsaker är lika dåliga, inte i något av fallen finns resurserna riktade mot de äldre.

Finns det någon som är sugen på att starta upp ett äldreboende där ambitionen är att ge god omvård och inte att tjäna miljoner så finns jag tillgänglig och hoppar gärna med på det tåget.

Jag är helt säker på att det går att kombinera.
- Bra och trygg omsorg
- Trivsam boende - och arbetsmiljö
- Rimliga löner
- Rimlig lönsamhet

Ring, jag finns till hands.

Carema Care - omsorg på dina villkor. Ett skämt :((

Vilken urtrist sjukdom jag har drabbats av. Jag är helt säker på att min dåliga dag i går beror på min diabetes. Tänk att alltid behöva straffas för att man lever ett normalt liv.

Helgen var mycket bra. Det var inga större utsvävningar annat än vanlig mat och i normala mängder. Det blev väl en felaktig macka och lite potatis för mycket. Det ska tydligen uteslutas helt nu för tiden.

I dag har det bara varit sallad och en grov macka till middag. Jag känner mig bättre i dag men sjukt trött.

Har inte varit på någon runda i kväll heller, har fått så ont i höften. Undra om det är höftkulan nu också. Skulle inte förvåna mig.

Jag funderar allvarligt på att göra en magoperation på på en privat klinik. Min läkare hade gärna pga mitt hälsotillstånd skickar en remiss till en operation om jag inte var för smal. Det är ganska sjukt, en som är 10 - 15 kilo tyngre men som mår bra får en gratis operation man jag som behöver en för hälsan räknas inte som tillräckligt sjuk för att jag väger för lite. Konstigt.

Jag pratade med Kent om operation men han avråder mig. Du kan väl banta själv i stället. Ja visst, men ska jag gå ner i vikt verkar det som det är ren svält som ska till.

Just nu är det inte så kul, tycker nästan lite synd om mig själv. Snart ska jag tillbaka till Österåsen igen:((. Vore det inte bättre att få lägga sig på bordet hos doktorn. Det skulle gå snabbare i alla fall.

Jag ska surfa runt lite för att se vad en operation kosta. Det lockar verkligen.

Det blev ingen läsning i eftermiddag. Det blev inget telemöte heller ;)). Bra gjort va.....

Nu har vi suttit framför TV:n och tittat på bilder sedan förra året och drömmer oss tillbaka till Thailand. Det börjar närma sig nästa resa som blir den 16 februari.

Peta är hemma med oss i kväll. Det händer inte så ofta att hon har tålamod att vara hos oss när hon är barnledig.

Jag får verkligen en känsla tillbaka till tiden då hon fortfarande bodde hemma. På den tiden var det alltid hon som hade fjärrkontrollen till TV:n , så är det i kväll också. Helt plötsligt upptäcker vi tv program som vi inte hade en aning om. Just nu rullar Ensam mamma söker, det har Kent och jag aldrig sett.

Klockan 21:00 tar jag i alla fall kontroll för då är det mitt favoritprogram Det okända. Jag gillar allt som är lite okult, det är väl för att jag är lite okult.

Hoppsan nu kl 21:00. Vi hörs en annan dag.

I dag mår jag inte bra, har huvudvärk och ont i magen. Känner mig riktigt hängig.

Vad gör jag då. Jo jag jobbar lite, det jag pallar med det gör jag. Varför inte inta ett läge som kroppen och jag behöver i stället för att snabbt bli bra och få styrkan tillbaka för att orka med kommande dagar.

Det är inte bra som vi har det nu tack vare dagen teknik. Det är nästan omöjligt att koppa ifrån när allt finns påkopplat hela tiden. Det är naturligtvis inte bara jag som är påkopplad, alla är det och alla far mer eller mindre illa av det. Måste jag springa på i samma ekorrhjul bara för att många andra gör det. Nej.

Jag minns förut när jag var hemma från jobbet, hur dålig jag än var så var ett dåligt samvete som gnagde. Det var väl uppfostran hemifrån som låg bakom, man ska göra rätt för sig. Det tog verkligen emot att ringa och sjukanmäla sig. När det väl var gjort så var det bara att ägna sig åt att bli frisk. I dag är det alltid lite jobb hur än dålig jag är. Det är inte bra och det är bl.a. det som jag ska lära mig på Österåsen.

Jag minns inte om jag i tidigare inlägg har nämnt en bok som jag köpte på Österåsen. Det är en bok av Anna Kåver med titeln. Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Den handlar om ett accepterande förhållningssätt vilket inte betyder att vi avstår från att söka förändring i en situation, utan att vi slutar att föra krig mot tillvaron och oss själva.

Jag för nog krig mot mig själv dagligen. Blir ledsen, besviken irriterad osv om jag inte alltid fixar det jag har planerat. Det gäller nog att man funderar en gång till på vilka krav man sätter på sig själv och accepterar att man kanske ska sänka ribban en aning ibland.

Att vara sjuk när man är sjuk, det ska väl ändå inte vara så svårt att acceptera kan man tycka. Tydligen är det svårt för mig.

Oftast beror det på att det jag planerat för dagen är så viktigt att det måste göras. Viktigt för vem, för mig eller någon annan. Om det kommer ett oväntat hinder, varför inte då ta ställning till min tidigare planering och ta ett nytt beslut. Att se och agera från ett aktuellt perspektiv och inte utifrån mina planer. Livet kan ju inte vara en enda lång planering som måste följas till punkt och pricka, det borde ju handla om att det ska levas så bra som möjligt varje dag och att planer lätt går att förändra utan att det för den skull blir till det sämre.

Nu ska jag ägna mig åt att läsa några kapitel ur boken. Jag hoppas att jag kommer till några insikter och därmed får ett ökat välbefinnande. Klockan 15:30 är det telemöte, tänk om jag tar och struntar i det. Hemska tanke..... Vi får se hur jag gör.

Jag återkommer om jag hittar något intressant i boken som är värt att dela med sig av.

I dag har vi bara tagit det lugnt. Det var underbart väder så vi var ute och strosade runt på området.

Det är så skönt i Armis när det är tomt i i de flesta stugorna. Jag är nog en riktig ensamvarg som skulle bo långt ifrån andra människor. Det kanske blir så när jag träffar så många genom jobbet.

Förut hade vi en hög och tät häck runt stugan. Jag minns ett år när grannen nedanför hade varit "snäll" och klippt häcken. Jag blev så besviken, hur kunde han kapa ner vår höga fina häck. Det var inte så att jag inte ville ha insyn, jag ville inte se grannarna. Jag ville inte se något annan än Anders.

I dag är häcken delvis borta och det känns riktigt bra. Blir väl mer o mer social även på fritiden.

Det är otroligt att det fortfarande höst fast vi är inne i november. Vissa buskar verkar faktiskt tro att det är vår, det knoppas i syrenbusken.

Några bilder från dagen.
.

Jag är väldig på att fotografera, numera oftast med telefonen. Tyvärr blir inte bilderna så bra som ni ser. Det beror väl delvis på telefonen och delvis på mig.

För mig är det inte så viktigt att det är skarpa och fina bilder. Tittar man på egna bilder så är det känslan och minnen man ser. Hur det var just få när bilden togs.

Jag måste kanske skärpa till mig när jag lägger ut bilderna. Känslan är det ju bara jag som har, för andra är det kanske så roligt att titta på suddiga bilder och människor med blanka eller röda ögon.

Här sitter det flesta i familjen samlade. Jag kan inte förstå att mina barn är mellan 30 och 36 år. Jag minns en gång när mamma sa - Tänk att min Lill jänta fyller 50 år. Jag förstår henne, det är svårt att inse att barnen är vuxna självständiga människor.

Vi pratade i helgen om hur länge Micke och Cicci har haft sina respektive. Det var så lyckat att dom träffade Line och Tomas samma dag. Nu i november har dom varit tillsammans i hela 18 år. Micke har haft Line halva livet och Cicci har en mer än halva sitt liv tillsammans med Tomas.

Jag minns att jag tyckte att det var stort när jag själv kom till den brytpunkten tillsammans med Kent.

Här sitter dom flesta samlade. En familjebild med alla samlade har jag aldrig lyckats få till.

Här är det dukat för de små i köket. Vi ryms inte alla i matrummet längre. Det tycker bara ungarna är mysigt.

Jag hade dukat för Alfons och Dante med oss vuxna. Dom är 2,5 och snart 2 år så jag tyckte att det var bäst att ha dom under uppsikt. Det tyckte inte Alfons, han gick mest mellan borden med din tallrik och hade svårt att bestämma sig för sittplats.

I somras när vi renoverade så målade vi allt vitt. Det gläder mig när de små är på besök. Dom får röra sig som dom vill, jag tar bara fram trasan och torkar rent när dom har åkt hem.

Här sitter dom samlade.

I kväll när vi kom hem från stugan skulle jag blogga från datorn för att kunna lägga ut många bilder i ett inlägg som inte fungerar då bra från telefonen. Jag fick inte till det, fattar inte vad jag gjorde för fel.

Ja här ligger jag i soffan och plippar på min telefon för att få till några rader.

Ja som rubriken säger så har vi tillbringat Allahelgona i Armis. Petra och hennes barn har varit hos oss hela helgen. Alla andra kom på lördag och åt middag med oss. Jag är ju väldigt för traditioner som du säkert vet. Den här helgen ska det träffas. Jag gör alltid en försmak av julen vilket uppskattad av alla i familjen.

Petra berättade för en kompis att vi äter julmat. Hon fick ett förvånande svar - Julmat? Hon sa - Mamma jag trodde att alla gjorde det. Varför säljer dom annars julskinka. Ja nu säger dom visserligen helgskinka. Vi får väl säga i fortsättningen att vi äter helgmat. Gott var det i alla fall

Nu har jag äntligen fått in Spotify i TV:n. Jag kan inte förstå varför man väljer en annan TV leverantör än Telia. Det är ju helt suveränt med vudeobutiken, program biblioteket och dessutom din musik.

Kan det bli bättre, nej det kan det inte.

Bilder till inlägg neda.

I går kväll var det utekväll på Bishop's med nya teamet. Det känns så otroligt bra att ha ett jobb på hemmaplan igen. Jag hoppas verkligen att det inte blir något strul så att jag inte få vara kvar.

Det är ett gäng i ålder från 20 år och upp till 64 år. Alla är hur bra som helst. Det är ett gång där alla är ställer upp för varandra.

Förut när jag var ensam på orten var det trist att åka in till kontoret. Jag jobbade ofta hemifrån, varför skulle jag åka in till jobbet och sitta där ensam. I dag är det helt annorlunda, varje dag på jobbet känns hur bra dom helst.

Lyckas inte få med några bilder, det är så dålig anslutning här i stugan.

I dag har Tova och jag varit på gammel mormors grav och gjort fint. Det är så roligt att vara med Tova och höra alla hennes funderingar.

- Trodde du att mormor skulle dö frågade hon. Jag det trodde jag blev mitt svar. Vet du mormor - det trodde inte jag, jag trodde bara att hon var vanligt sjuk och skulle bli frisk igen.

Efter lite mer funderingar sa hon - Jag har ju en till gammel mormor. Har du sa jag? - Ja jag har ju Ester (Peter mormor) vet du väl, så har jag ju Rune ( Peters morfar). - Bra vad nu när inte gammel mormor finns.

Barn är underbara.

Jag har sagt många gånger att jag tror att mamma har flyttat in i mig. Det säger Kent och barnen också. Ofta säger dom - Titta på mormor. - Lyssna på mormor när dom ser eller hör mig. Ja nu är väl inte det så konstigt, döttrar blir ju ofta lika sina mödrar. Men jag känner att hon finns med mig.

I dag när Tova och jag var på graven för att göra fint kom hennes tårar. Det är inte jag som gråter ändå rinner mina tårar. Jag hör vad hon säger, jag hör att hon längtar efter oss, jag hör att hon vill vara med oss. Det är du också mamma, du är alltid med oss.

Tova tänder ljus

Sköna höst.
Underbart att kalla och snöiga vintern väntar ännu ett tag. Men mörkret är verkligen påtagligt nu. Det märks mycket väl att vi har ändrat klockan, det är riktigt svart när jag går från jobbet. Det gör inget det är desto mysigare att tända alla levande ljus innomhus.

Jag minns när barnen var små och vi bodde permanent i Armis. Hösten var underbar när alla stuggrannar hade flyttat hem. Det var lugnt, det var svart och underbar värme och mysigt inne i stugan. Det var verkligen avkoppling, livskvalité. Å

I helgen ska vi vara i stugan hela ligan för vårt traditionella Allahelgonafirande. Det blir mycket gemenskap och mycket mat. Sillen har jag lagt in i kväll.

I morgon jobbar jag halvdag hemma och sedan åker Tova och jag ner och börjar elda upp så att det är varmt och mysigt när dom andra kommer.

Nu ligger Tova här på soffan och sover. Kent hämtade på dagis i dag och Tova ville stanna hos oss. Det är småbarn här så ofta nu för tiden, är det ingen här känns det tomt. Jag Ärvså glad att vi flyttar ut till Njurunda så att vi är närmare de små. Jag är ingen bra bebismormor blir lätt orolig när barnen är små. Nu är alla lite äldre och då har jag inga problem med barnen i huset.

Jag är inte så noga av mig, tar mycket som det kommer. Jag tror att det är det som barnen tycker är mysigt. Jag går gärna och lägger mig och läser eller löser korsord med barnen tidigt en lördags kväll. Jag minns när jag var liten och var hos min mormor och morfar. Mormor var sjuklig så hon gick oftast och lade sig vid 19.00 tiden. Det var underbart att få gå och lägga samtidigt med henne. Hon hade en extra säng i sitt sovrum där jag fick sova. Vi tog med mjölk och mackor till sängen. Det var oftast ett vitt hård bröd med sesamfrön på. Där låg vi och fikade, pratade och löste korsord. Det är underbara minnen. Det är så jag vill att mina barnbarn ska minnas mig. Min mormor gick bort tidigt, hon var bara 65 år. Jag hoppas att jag får vara med mycket längre så att jag får uppleva barnbarnen i vuxen ålder.

Herre Gud, håller jag på bli gammal. Ja visst måste det vara så när tankarna far iväg som dom gör i kväll. I morgon eller en annan dag är jag säkert mycket yngre.

Trött Tova som somnat i soffan.

Tittade på Uppdrag granskning i kväll. Det är helt otroligt hur myndigheter kan behandla människor och framför allt barn.

Hur kunde dom bara tro på kvinnan som anmäler sin egen systers man för övergrepp mot barn. Hur kunde hon anmäla en familj som hon själv bara har goda erfarenheter av och dessutom själv anlitar som barnvakt till sina egna barn.

Hur kan bara en människas telefonsamtal till kommunen få sådana otroliga konsekvenser. Jag grät tårar när jag såg inslaget.

Om du inte såg det så handlade det om att ett barn vid två tillfällen vidrört sin pappas penis. Mamma berättar det för sin syster som gör en anmälan. Om det skett något orätt, skulle systern då berätta om händelsen. Nej.

En åklagare klassade barnlek med glada skratt för pornografiskt för att barnen (flickor) var nakna efter badet.
Helsjukt.

Det skulle kunna drabba vem som helst, vilket barn har inte råkat komma åt sin pappas allra heligast delar.

Det är beundransvärt att föräldrarna orkade vara med i uppdrag granskning och berätta för oss vad som verkligen kan hända.

Det mest förvånande är att det i utredning inte finns något att anmärka på kommunens agerande. Tänk att en myndighet trots stora övertramp och uppenbara missar aldrig kan erkänna att ett fel har begåtts. Det sägs alltid att deras agerande är korrekt hur himla galet det än är.

Alla förväntas följa lagar och regler. Vi får aldrig i kontakter med myndigheter eller rättsväsendet säga felaktigheter eller undanhålla sanning. Varför är det inte så i båda riktningar.

Nej, skäms Sandvikens kommun och be familjen om ursäkt. Det blir sår för livet för de barn dom tvingas leva skilda från sina föräldrar i över två månader. Det dröjer lång tid innan trygghet och tillit åter är tillbaka.

Phu, nu har jag skrivit av mig lite frustration så att jag förhoppningsvis kan sova.

God natt

Varför ska Thailand drabbas så. Det har varit många naturkatastrofen och inbördes oroligheter de senaste åren.

Jag läste att det finns risk att översvämningarna kan pågå ytterligare en månad. Hittills har nästan 400 personer dött pga allt vatten. Av dessa är det många som fått ström i sig. Kombinationen vatten och Bangkoks elnät måste vara livsfarligt. Där hänger kablar i knippen inte alls höst upp på husväggar och i betongstolpar.

Risken att det bryter ut en epidemi är överhängande. Jag läste att det var över 100 000 människor som evakuerats från Bangkok. Tänk alla de som tvingas stanna kvar för att dom inte har någonstans att ta vägen.

Jag lider otroligt med dessa människor. Tänk också om turismen som står för en stor del av Thailands intäkter sviker.

Jag hoppas verkligen att vattnet börjar sjunka och att människor kan återgå till sina vanliga liv och arbeten så att inte även det ekonomiska konsekvenserna blir allt för stora för landet.

Vi tänker under inga omständigheter avboka vår planerade resa en månad i februari - mars. Thailand behöver sina turister mer än någonsin när de drabbas som de gjort.

Läste förresten att det var många svenskar i en svenskby i Rayong som upplåtit sina semesterhem åt drabbade Bangkok bor. Det är underbart när vi ställer upp för de drabbade. Själv ställer jag upp vi hjälporganisationer och genom att åka dit.

Måste berätta om Röda Korset. Jag har vid olika tillfällen skänkt pengar via dom. Så ringde telefonen och det var från RK, dom undrade om jag ville lämna ett bidrag till något (minns inte vad). Jag undrade hur dom kunde ringa till mig som är registrerad hos RIX. Då ska man ju inte drabbas av försäljare och tiggare mm. Jag fick då veta att tack vara att jag bidragit med pengar så var jag deras kund och då kunde dom ringa till mig. Det kändes inte bra, jag vill gärna ge men inte bli uppringd och uppmanad att bidra. Ja ja, så fungerar det i alla fall.

Nu ska jag gå och fixa färdigt vår middag som i dag består av rimmad fläsklägg och rotmos. Kanongott. Vill du inte tillaga det själv kan jag tipsa om restaurang Pelikans matsal på söder i Stockholm. Dom har det på sin meny för 182 kr men då får du även tre olika senapssorter till ;)). Hos oss blir priset per portion betydligt lägre.

Ha det bra alla där ute.