Uppdrag granskning
Tittade på Uppdrag granskning i kväll. Det är helt otroligt hur myndigheter kan behandla människor och framför allt barn.
Hur kunde dom bara tro på kvinnan som anmäler sin egen systers man för övergrepp mot barn. Hur kunde hon anmäla en familj som hon själv bara har goda erfarenheter av och dessutom själv anlitar som barnvakt till sina egna barn.
Hur kan bara en människas telefonsamtal till kommunen få sådana otroliga konsekvenser. Jag grät tårar när jag såg inslaget.
Om du inte såg det så handlade det om att ett barn vid två tillfällen vidrört sin pappas penis. Mamma berättar det för sin syster som gör en anmälan. Om det skett något orätt, skulle systern då berätta om händelsen. Nej.
En åklagare klassade barnlek med glada skratt för pornografiskt för att barnen (flickor) var nakna efter badet.
Helsjukt.
Det skulle kunna drabba vem som helst, vilket barn har inte råkat komma åt sin pappas allra heligast delar.
Det är beundransvärt att föräldrarna orkade vara med i uppdrag granskning och berätta för oss vad som verkligen kan hända.
Det mest förvånande är att det i utredning inte finns något att anmärka på kommunens agerande. Tänk att en myndighet trots stora övertramp och uppenbara missar aldrig kan erkänna att ett fel har begåtts. Det sägs alltid att deras agerande är korrekt hur himla galet det än är.
Alla förväntas följa lagar och regler. Vi får aldrig i kontakter med myndigheter eller rättsväsendet säga felaktigheter eller undanhålla sanning. Varför är det inte så i båda riktningar.
Nej, skäms Sandvikens kommun och be familjen om ursäkt. Det blir sår för livet för de barn dom tvingas leva skilda från sina föräldrar i över två månader. Det dröjer lång tid innan trygghet och tillit åter är tillbaka.
Phu, nu har jag skrivit av mig lite frustration så att jag förhoppningsvis kan sova.
God natt
