annicalh

Äntligen ska det blir ett nytt badrum.

Vi har bott här i huset i snart två år nu. Badrummet var ett av det första vi skulle renovera när vi flyttade in, men så har det inte blivit. Det har sett så risigt ut så jag har inte velat bjuda hem folk, första månaden var det väl ok men när inget händer känns det ganska genant med gäster där inne.

Mörkblå matta på väggarna, ljusblått porslin och orange matta på golvet. Hur kunde man någonsin tycka att det var snyggt.

Kent har gruvat och flytta fram renoveringen hela tiden. Vi skulle leja bort allt så att det var klart när vi kom hem från vintersemestern för snart två år sedan, det blev för dyrt.

Vi skulle göra det förra sommaren när vi kunde bo i stugan för att slippa bo uppe i renoveringen. Så blev det inte.

Vi skulle göra det nu i sommar, ta lite tid av semestern. Så blev det inte heller, men nu är vi på gång i alla fall. Kent river för fullt. Vi får se hur långt han kommer själv, viss hjälp måste vi ha. Kent kan göra det mesta men vatten, avlopp och el det går han inte på. Vi får se hur det blir med ev kakling eller mattsättning, skulle tro att det får blir hanverkare även där.

Vi har inte bestämt hur det ska blir, jag är lite inne på en mix av kakel och pärlspont. Har sett en del fina exempel i inredningstidningar och på nätet. Nu blir det att börja fundera på allvar, snart måste jag veta hur jag vill ha det.  




Här är det kofoten som gäller. Det är en fast halvvägg bakom porslinet som skulle bort. Det är fyllt med någon typ av skum, han har det gör ett tag skulle jag tro.

Appro på skum måste jag berätta en episod från min barndom.
Min pappa var en mycket händig och uppfinningsrik person som höll på med det mesta både i jobbet och på fritiden. Det här var någon gång på 60 talet. Pappa hade fått för sig att han skulle tillverka ett flytande materiel som kunde expanderade. Han hade tänkt att det skulle vara i skärmar på bilar för att dessa inte skulle angripas av rost. Han blandade och donade, så skulle han kolla om det fungerade. Jag var med honom nere i källaren där testet skulle äga rum. Hur han fick att att börja expandera det kommer jag inte ihåg, det jag däremot kommer ihåg är hans förtvivlade ansiktsuttryck när det aldrig slutade att växa. Det välle ut som en otäck massa som stelnade, det for överallt och säkert täppte till golvbrunnen också. Jag han var uppfinningsrik min pappa. Jag undrar, hade han fortsatt hade jag kanske i dag förvaltat någon lönsam kemisk industir.

Det skummet som Kent tar bort nu påminner mig om det jag såg på källargolvet på 60 talet.

Jag är jätteglad att vi äntligen börjat med badrummet, det får ta hur lång tid det vill bara det blir fixat någon gång. Duscha får vi göra hos Petra som bor alldeles här intill.



Jag undrar om det är Kent eller jag som är gladast just nu, jag tycker att han ser lite förtvivlad ut. Det kommer att gå jättbra, Kent fixar det mesta.

Äntligen................

Lit en liten by 2 mil från Östersund.

Men oh så fint det var där. Tänk vad otroligt många fina platser vi har i vårt land. Jag sa till Micke, - Numera uppskattar vi fin natur och fina storstadshus, shopping hoppar vi gärna över, det har nog med ålderna att göra sa jag. Du mamma sa Micke, - Då har jag varit gammal länge för det är vad jag alltid har uppskattat mycker mer än shopping.

Vi hade åkt till Lit för att vara med över helgen när Jacob tävlade på sin trail. Han började köra i fjol och det går riktigt bra för honom. Han kör i en serie med många olika deltävlingar, just nu ligger han mycket bra till för att ta hem vinsten. Han vinner dom flesta deltävlingarna, precis som han gjorde även i Lit. Farmor är jättestolt ;-)

Vi bodde på en camping som låg väldigt fint vid Indalsälven. Dagarna tillbringade vi i skogen och kvällarna på campingen där Micke med familj hade hyrt en stuga. Vi bodde i bilen.

Första dagen när vi kom till banan hade jag klänning och sandaler. Det var inte så lämpling klädsel så jag fick byta om. Stövlar eller kängor hade varit det bästa att ha på fötterna. Det grövsta jag hade med var ett par foppatofflor som jag fick sätta en tjock socka i. Man lär så länge man lever, jag trodde att vi skulle stå på en bana och titta på men så var det inte, vi gick över stock och sten rätt in i skogen där banorna var uppmärkat direkt ute i terängen. 

Vädret var underbart, lite sol och lite moln men inget regn. 

Som jag sa gick det bra för Jacob. Fösta dagen var det inga problem alls, dag två hade han ont i halsen och var hängig men kämpade på och tog seger båda dagarna.




Laddad inför dagens första runda.



På gång



Här går det undan



Paus............



Prispallen, Jacob bäst i sin klass.



Line



Hannes



Här kan man prata om att cykla på bakhjulet, Hannes är helt suverän.



Avkoppling på kvällen med bangolf.



Micke tar ett svalkande dopp i Indalsälven efter avslutade tävlingar. Det är kämpingt även för föräldrarna med trail, det ska coachas, motorcykeln ska flyttas mellan banorna och på alla ställen går det inte att köra.



Vyn från tävlingsdepån, som jag sa - otroligt vackert.

Tack Micke, Line, Jacob och Hannes för en mycket trevlig helg.

Ja nu har vi varit några dagar i stugan.

Vi åkte ner i måndags och stannade där tills i går (torsdag). Kent hade en hel del att göra på tomten, ogräset växer som bara den. Diket syntes inte för det lång gräset.

Petra med familj var med oss tills på onsdag. Jag undrar vad Tova säger om stugan inte finns kvar, hon älskar Armis där hon har både oss och farmor och farfar. Blir hon less på oss ringer hon till farmor och frågar om hon kan komma dit och om farmor kan gå och möte henne. Det är nog bättre hos farmor ibland för där fikar man kakor, det gör aldrig vi. En eftermiddag frågade Tova - Ska vi aldrig fika mormor?

Anders dotter Jossefin var där nere med sin familj. Här sitter hon och Petra på filten med alla barnen.



Vädret var riktigt fint så det blev bad också. Här är det Tova som hoppar i med ett skull. För inte allt för länge sedan såg vi en orm som simmade i vattnet, jag tror att det var en snok. Uch och fy, det tänkter jag på varje gång jag är nere på stranden. Det är första gången på alla år som vi har sett en orm i vattnet så vi får hoppas att det dröjer många år innan nästa orm visar upp sig.



Stefanie och Tova


När vi åkte hem på torsdag kändes det bra, jag är riktigt mätt på stugan. Nästa år går den nog till en ny ägare om vi får rätt pengar för den. 

I dag ska vi åka upp till Lit och var med Micke och hans familj. Jacob har trailtävling där i helgen. Det är underbart med husbil, tänk att hur enkelt som helts kunna följa med på olika aktiviteter och ändå ha sitt eget med sig.