Åh vad jag kommer att sakna er i Gävle
Det är så trist så trist. Jag har under många år gjort regelbundna arbetsresor till Gävle. Varje gång jag varit hos er har jag åkt hem full av positiv engergi. Det var alltid så glatt hos er, inget var omöjligt. Det kändes nästan som att komma hemma, när jag kom till er.
I går träffades vi för att ha en trevlig kväll tillsammans. Ja visst blev den trevlig, vi pratade om allt, skrattade och tiden bara rusade iväg.
Här kommer några bilder från kvällen.
Från djupet av mitt hjärta - Önskar jag er ett stort lycka till!
Tusen tack för en jättetrevlig kväll.
Många kramar till Er alla.
Nu är jag nog ganska normal igen
Känns verkligen skönt.
Har ätit mina piller i ca 3 veckor, känner ingenting men märker att jag mår bättre. Det är roligare att kliva upp på morgonen. Har lust att gå mina prominader eller trampa på träningscykeln, synd bara att det inte syns på vågen än. Det kommer nog.
Helt plötsigt har Kent också blivit mycket trevligare, han ser till och med bättre ut. Hur kan någon ändra sig så fort, eller.............. beror det kanske på mig till 100%. Skulle tro att det är så.
Förra helgen var det kalas för Hannes och Line
Micke och Line hade ordnat ett jättetrevligt kalas med både middag och hembakadt fickabröd. Hon hade gjort en egen blåbärstårta, en sådan med maräng som man kan köpa. Den var verkligen god och fin. Jag beundrar alla som kan baka, det är inte min starka sida. Jag gör det mesta på ett ungefär och det fungerar inte när man bakar.
Här poserar Hannes i den fina jackan han fick av oss. 
Line öppnar paket
Här sitter alla stora barnbarn i trappan, lilla Alfons kan inte sitta själv ännu. 
Här sitter Tova med en liten sovande Alfons. Han är så snäll så det finns inte, dessutom är han den vackraste bebisen i världen. Min mamma sa alltid när jag skröt över mina barn. - Du ska veta att även kråkorna skryter över sina barn, alla mammors barn är de vackraste och bästa i världen.
Här vilar Alfons skönt på Petras numera stora mammamagen. Undrar vad Tova tänker på, hon kanske längtar efter sin lilla syster eller lillebror som kommer i februari.
Tack Micke, Line, Jacob och Hannes för en mycket trevlig kväll.
Det gäller att ta nya tag
Ja - Nya tag hela tiden
Det har jag gjort, nu är jag på väg igen.
Jag har tagit fram min motionscykel, kör 5 kilometer på den varje dag. Jag har plockat fram mina gåstavar som aldrig tidigare använt och går nu flera gånger i veckan. Det känns verkligen skönt att jag har hittat startknappen igen.
Jag har också varit till doktorn igen, han tror att jag har en depression. Tror han det så är det väl kanske så det är. Har fått "lyckopiller" som ska göra mig normal igen. Än känner jag inte annat än trötthet när jag tar dom men det kommer säkert att blir bra.
Tänk att allt går att köpa, till och med lycka i små piller. Många tycker inte att man ska stoppa i sig både det ena och det andra. Jag är av den åsikten att kan man inte lösa problemen själv ska man förlita sig på dom som har kunskap, i det här fallet doktorn.
I helgen var vi nere i stugan och gjorde vinter.
Jag tycker verkligen om hösten, det är så lätt att andas. Det är så klart och fint i naturen med alla underbara färger. 
Jag är nog inte så dålig när jag uppskattar dom små tingen i vardagen. Dom som gör oss lyckliga utan piller.
