Kent 55 år

Tänk vad fort tiden går, den bara rusar fram

I veckan fyllde Kent 55 år, jag var inte hemma så han fick fira sin stora dag utan mig. Det gjorde han tillsammans med sin bror Mats och hans familj. Mats son Niklas är på dagen 35 år yngre än Kent så dom tog och firade 75 år tillsammans. Kvällen började med en match paintball och avslutades på casino Cosmopol.



Han måste ha gett järnet och gått in för matchen till 100%. Han var alldeles prickig på kroppen här han kom hem. Det så ut som någon otäck sjukdom men var tydligen bara lite blåmärken från kulorna.

Jag grattade innan jag åkte bort förra veckan. Vi är många i vår familj som älskar skor, Kent är inget undantag. Jag köpte ett par jättesnygga skor, när jag såg dom tyckte jag att det stod Kent på dom. Det var exakt hans stil.
Han blev jättenöjd.



Håll med att dom är snygga.



Här öppnar Kent paket från barn och barnbarn. Undra vad det kan vara, ett par skor till kanske.



Ja visst var det det, jättesnygga.

Det har varit så mycket nu på slutet så jag kände att jag inte orkade med någon familjemiddag i dag. Man snor inte ihop en middag för 15 personer i ett rask. Det kräver både lite tid och planering så det fick i stället blir varmkorv och fika.



Kokt med bröd, senap ketsup och räksallad går alltid hem. Morfar varför har du köpt så många korvbröd sa Tova när hon såg tre paket totalt 30 bröd i skafferiet. Hela burken och alla bröd gick åt.

Sedan var det fika. Har ni ingen tårta ska Jacob, det är ju födelsedagskalas. Kent tog med sig alla stora barnen och åkte och handlade. När dom kom tillbaka fanns det mycket fikabröd att välja på.




Micke och småpojkarna. Det skiljer bara ett halvår mellan Dante och Alfons. Jättkul att det blev två småpojkar.



Två tredjedelar av vår stora familj. Alla prydnadssaker mm åker omgående bort nu för tiden när småpojkarna kommer på besök. Här går det inte att ha fint på de låga borden.



Petra, Tova, Peter och Dante som verkar ha riktigt roligt.

Nej nu är klockan 22:30 ser jag. Jag som ska skriva förra veckans rapport och packa för den här veckan. Nu måste jag sätta fart. Åker till Västerås och morgon och sedan vidare till Stockholm. Kommer hem igen på torsdag.

God natt. Vi hörs och ses.





Många tavlor

Många tavlor har det blivit, jag "tavlor"

Det  är så roligt att måla tavlor, jag har gjort massor som jag inte vet vad jag ska göra av. Sa till Kent att vi åker med husbilen på loppisar och försöker sälja dom så att jag kanske får tillbaka kostnaden för duk och färg. Jag tror inte att han nappade på förslaget, undra varför :-))

Här kommer några av mina alster. Det har blivit mycket blommor nu på slutet. Jag hoppas så att jag ska hitta någon stil som faller rätt in för mig, men den har inte kommit än. Kanske inte kommer något heller, vi får se.
Bengt Lindström målade länge innan han hitta sin stil, det var inte alls samma från början.

Bengt Lindstrom 1959 1925-2008) oil on board. Ascribed.

Det här är en Bengt Lindström från 1959, inte alls samma stil och färger. Det är intressant att se hur många förändras genom åren.

Här kommer mina senaste alster. Inga Bengt Lindström men dom var väldigt roliga att göra .



Två av dessa tavlor tror jag att Mats vill ha, jag hoppas det i alla fall.



Dom här tyckte jag skulle passa i Ciccis kök, hon har inte hämtat dom ännu så jag är inte så säker på att hon vill ha dom.



Blåa blommor



Vita blommor, jag mycket blommor blir det :-))

Ännu mer blommor. Vi ska göra om i stugan, tänke att de rosa blommorna skulle passa i vårt nya sovrum. Vi får väl se när sovrummet är fixat. Kanske började jag i fel ände, borde kanske ha fixat nya sovrummet först.



Här är en tavla från mitt minnes Huahin. Den heter "Ebba skickar kort". Det är från en episod som jag läste i en kompis reseblogg. Dom bodde på Hilton i Huahin, satt på balkongen en härligt varm skön kväll. Då piper det till i hennes mobiltelefon, ett nytt meddelande. När hon öppnade meddelandet så var det en bild på hennes lilla barnbarn som ännu var kvar i mammas mage. Jag tycker att det är en underbar berättesle. Inte nog med att vi kan ta kort på barnen när dom fortfarande finns i mammas mage, vi kan skicka kortet över halva jordklotet också så att en stolt mormor får en tidig hälsning.

Nu hoppas jag att Kent börjar tillverka ramar. Jag vill att han gör tunna ramar med lite luft mellan duken och trät. Han har köpt hem lite materiel från jobbet mer har det inte hänt. Han kanske tycker att det är slöseri med tid och pengar. Jag ok då, men jag vill faktskt att dom ramas in.

Ha det bra




RSS 2.0