annicalh

Har nyss pratat med Petra i telefonen. Petra har det väldigt jobbigt med Tova nu som ofta säger att hon inte vill vara hos henne och att hon är dum. Petra tar det väldigt hårt vilket jag mycket väl kan förstår.

Jag blir så att jag tänker och tänker hela tiden, tänker så att allt bara blir kaos i huvudet. Jag blir förtvivlad när Petra är ledsen men är tacksam att hon delar sina känslor med mig.

Varför säger Tova som hon gör, hur ska man bemöta det. Vad ligger bakom, är det normalt eller är det onormalt. Osv.

Ju mer jag tänker ju mer inser jag att det troligast inte är ett stort problem. Om inte Tova vore i en trygg miljö med en trygg mamma som älskade henne skulle hon aldrig görs som hon gör.

Rädda och otrygga barn blir som små fåglar som inte törs säga ett pip. Fåglar som bara bevakar situationen för att dom vet inte vad som ska hända. Det finns ett ordspråk som säger "Rädda fåglar flyger inte" ja det är sant.

Det är viljestarka barn i en trygg och kärleksfull miljö som har styrkan att trotsa. Klart som attan att hon vill trotsa när familjen är splittrad.

Vad gör vi, både barn och vuxna. Jo, vi provar oss fram, när vi har upptäckt en metod som fungerar väl då tillämpar vi den. Säger bara enstaka barn, - mamma du är dum. Nej det gör alla barn i en kärleksfull miljö. I vanliga fall bryr vi oss inte om det, vi tar det för vad det är. Normala trots.

Så blir det inte när man har delad vårdnad om barnen, då tar man det som ett nederlag och hela tillvaron håller på rasa. Rasa bara för vad ett tryggt och älskat barn har mod att trotsa.

Nu när jag pratade med Petra så kom vi fram till att hon inte ska bemöta hennes protester med förtvivlan utan att hon ska försöka bemöta det som helt vanlig trots. Naturligtvis visar inte Petra att hon blir ledsen men Tova märket säkert att hon når fram med sitt trots i alla fall.

Hon ska i stället bemöts Tova med- Klart att du tycker att jag är dum, du skulle bara veta vad jag har tyckt att mormor har varit dum många gånger. - Det gör inget gumman, jag älskar dig i alla fall.

Så reagerade Petra tidigare när hon och Peter var ett par. Varför reagera annorlunda nu och bli ledsen och förtvivlad. Det är inte Tova som blivit annorlunda, hon har bara lyckats hitta det som biter. Det som verkligen fungerar på hennes mamma.

Varför ska vi hela tiden skuldbelägga oss som dåliga föräldrar bara för att vi inte kan fortsätta att leva tillsammans med barnens andra förälder. Alla vet ju att det är betydligt bättre med lyckliga föräldrar än föräldrar som till varje pris håller ihop för familjens skull.

Nej Petra, ta det för vad det är och var glad att hon törs trotsa. Det är det största beviset du som förälder kan få på att dina barn är trygga.

Så en sak till, gruva inte för utbrotten för då kommer de garanterat. Alla, både barn och vuxna lever upp till förväntningar, både de positiva och de negativa. Alla vill vi vara duktiga och göra det som förväntas av oss.

Nu tar vi nya tag och tar det för vad det är. Ett barns trots som givetvis ska beaktas. Inte som ett bevis på ett eget misslyckande. Du är världens bästa mamma Petra, det vet både du och jag. Eller hur.

Nu behöver jag sova, hör du det John Blund - Kom igen nu.