Jonas Gardell ger mig minnen
Har lyssnat på Jonas Gardell när han gästade Nyhetsmorgon på TV 4. Vilken otroligt intressant person han är, måste genast åka och köpa hans nya bok.
När jag tittar bakåt och rannsakar min inställning genom åren till människor som inte är som det flesta av oss så känner jag stolthet. Stolthet för att jag faktiskt alltid tittat på människan och aldrig påverkats av yttre omständigheter, sexuell läggning eller annat. Jag har nog hellre fascinerats över människor som inte är stöpta i den "vanliga" formen som det flesta av oss kommer ifrån.
När jag var ung och Aids hysterin svepte över Sverige var jag ofta den som ömmande för de homosexuella. Jag fick ofta ta stryk för min medmänsklighet, även från de som stod mig nära. Jag kommer ihåg ett tillfälle när Kent och jag tittade på ett TV program där både Jonas Gardell och Mark medverkade. Kent började oja sig över dessa som han kallade "bögjävlar" och jag kände mer och mer att jag kan inte älska en människa som är så drömmande. Jag älskade ju Kent och ville inte att mina känslor skulle förändras, alltså måste jag förändra Kent. Men hur?
När han sitter där med sitt dömande ansiktsuttryck så slår det mig helt plötsligt. Det är ju i hans fantasi problemet sitter, ingen annan stans. Utan eftertanke ställer jag frågan till Kent. - Vad gör Jonas just nu i din fantasi, är han där fram på Mark eller får han kanske där bak. Kent blev så arg på mig så jag blev nästan rädd. Vi pratade inte mer om det just då, däremot pratade vi om det vid senare tillfällen.
Jag har många vänner som är homosexuella. Gemensamt för dessa är att dom är vänner som inte tittar till det yttre eller till ålder. Dom tittar till mig.
Jag minns så väl ett möte, minns det med glädje, ödmjukhet och tacksamhet. Vi var på utbildning i Stockholms skärgård, han som kallat till utbildningen var en mycket snygg och ödmjuk kille som gillar killar vilket jag också visste. På kvällen åt vi alla en god middag, tog något glas vin och hade allmänt trevlig. När kvällen led mot sitt slut följde jag med han som utbildat till hans rum. Det var ju helt ofarligt :). Vi satt och pratade, pratade och smakade på det mesta i minibaren och på morgontimmarna tassade jag tillbaka till mitt rum (med en liten flaska clear eyes i handen). Det jag fick insikt om den natten skulle en psykolog eller beteendevetare behöva en vecka på sig för att förmedla. Jag ställde frågan hur han kunde vara som han var. Hur han fått förmågan att inse hur man löser de riktigt svåra frågorna i livet. Då svarade han. - Carola (han kallade mig så den natten) du förstår väl vilken hård skola livet har varit mot mig. Jag har alltid fått fundera på hur jag ska tackla olika händelser som dyker och hur jag beter mig i olika situationer. Han sa bl.a - När du är nykär visar du det för alla med öppenhet, glädje och stolthet. När jag är nykär måste jag planera hur jag ska dölja det för att inte åka på stryk på väg hem från klubben.
Det här hände inte för 100 år sedan, det hände i början av 90-talet och än i dag har vi massor som behöver förändras. Vi hjälps åt, ja visst gör vi det.
Om du läser detta så är jag säker på att du känner igen dig. Jag har aldrig tackat för den natten, passar på att göra det nu. - Tack.
Tillbaka till Kent. Numera har han inga problem med människor som inte är som honom. Numera är dessa vänner våra gemensamt vänner vilket jag är otroligt glad över. En av dessa vänner åker upp från Stockholm nu på onsdag för att dela en av mina sista arbetsdagar med mig. Förstå hur det värmer.
