Vilken natt

I går hade jag en dålig dag och den blev bara värre och värre. Jag tyckte att jag inte kunde andas, hade ett kraftigt tryck över bröstet och var fruktansvärt rädd. Så rädd har jag aldrig tidigare varit.

I dag känns kroppen som den väger flera ton. Måste lyfta på benen ibland för att se att jag orkar. Känner mig fortfarande anfådd. Jag tvingade mig att gå på vattengympan med jag blev inte lättare i kroppen.

Jag ringde Kent flera gånger i går kväll, jag bad att vi skulle försöka somna tillsammans. Jag ville inte lägga på luren, jag tordes inte vara ensam.

Vad är det som händer, det känns som jag bara blir sjukare här. Jag vet inte om jag törs vara kvar här längre. En sån här natt till orkar jag inte med. Jag hoppas att det finns någon som jag kan prata med. Just nu känner jag mig ensammast i världen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0