annicalh

Det är så trist när ett förhållande inte fungerar längre. Det är så trist för alla inblandade och främst för barnen som kan fara så otroligt illa.

Vad är det egentligen som har störst påverkan på barnen, både i positv och negativ bemärkelse. Min dotter har separerat från sina barns far. Dom har i våra ögon gjort en mycket bra separation, det bråkas varken om barnen eller om prylar. Min dotter bor kvar i huset och pappan har skaffat en lägenhet inte långt därifrån. Ett val som pappan själv gjorde när han kände att han var färdig med det huset, han ville inte bo kvar där längre. Dom har tagit sina beslut och vi lägger inga värderingar huruvida det är rätt eller fel. Men vad säger hans familj, tycker dom att det är rätt beslut. Har barnen hört något om detta som kan påverka, har barnen hört något negativt om sin mamma eller om oss övriga i familjen. Här känner jag en stor osäkerhet för det är så mycket som sker som jag inte förstår eller ser möjliga orsaker till.

Barnen är i dag varannan vecka hos mamma och pappa. Allt borde vara bra kan man tycka eftersom föräldrarna är vänner och gör sitt bästa från varsitt håll. Vårt barnbarn (flicka) som snart blir 6 år mår inte alls bra. Vi känner inte igen henne längre. Hon vill inte vara hos vår dotter och säger det tydligt. Hon är ofta elak när hon är hos henne. Hon vill inte vara oss heller. Tidigare kom hon ofta och hälsade på, hon hade aldrig bråttomt hem och sov gärna över hos oss. I dag vill hon inte vara hos oss trots att vi är desamma som vi alltid har varit. Vi når henne inte längre, hur kan det blir så. Hon vet att vi tycker om dom alla även hennes pappa som vi fortfarande har en mycket bra kontakt med både på telefonen och när vi träffas.

Vad är det som gör att det blir på detta viset och främt hur ska man göra så att det blir bra igen för barnen.

Ska hon få stanna hos pappa när hon säger att hon inte vill till mamma, eller ska hon tvingas till mamma. Ska hon tvingas att stanna länge hos mamma så att hon får landa tillsammans med henne igen. Är det helt enkelt så att hon inte pallar med att bo en vecka på varje ställe eller är det något annat som påverkar. 

Pappan har varit snabb och skaffat ett nytt förhållande där det också finns barn med i bilden. Dom bor visserligen inte ihop men träffas en hel del. Är det så att det nya är roligt och mer lockande eller är det så att hon måste var på plats och bevaka så att hon inte mister sin pappa. Min dotter har pratat om att hon ska träffa pappan nya tjej så att även dom får en naturlig relation. Det finns inget agg emot pappan för att han varit snabb in i en ny relaton. Vi är alla glada för hans skull men vill inte att detta ska påverka barnen negativt om det nu ev. gör det.

Jag har läst en hel del på olika forum och på varje stället står det att man inte ska vara så snabb att ta med barnen in i en ny relation. Dom känner inte glädje av någon ny utan ser det mer som en konkurrent. Då är det kanske naturligt att barn måste vara plats så att ingen annan tar deras pappa. Jag hoppas att det inte är så i detta fallet.  

Häromkvällen sa vårt lilla barnbarn, - mamma kan inte du flytta till pappa i lägenheten. Vad säger det, - Jag vill vara nära dig varje dag eller säger det - Ta bort den nya som finns där numera.

Vad händer om barn hör något negativ om föräldrar, mor/far föräldrar eller någon annan. Blir då sympatin än starkare eller tar man avstånd från det negativa. Jag kan ibland tänka mig att mina barnbarn har hört ett och annat som inte är så posivt om vår dotter eller om oss övriga i familjen men hoppas naturligtvis att det inte är så. Om det är så, hur kan det påverka barnets agerande.

Ja det finns en hel del att fundera på, en hel del varför och vad gör man. En sak är i alla fall säker att det finns inget som är viktigare än att våra barnbarn mår bra. Det spelar ingen roll vart dom är, hos mamma eller pappa bara dom mår bra. Det finns inget rätt eller fel när det gäller barns boende, det finns bara ett som är rätt och det är att alla gör sitt yttersta så att barnen mår bra nu och i framtiden.

Jag vet att man aldrig kan förlorar sina barn eller barnbarn. Det finns ingen som ska förstöra dina egna känslor, det kan bara du själv. Jag vet att det finns många exempel där man i samband skiljmässor ska straffa den vuxne genom att förstöra relationerna till barnen. Det är tragiskt att den som gör så inte har förstånd att inse att det är barnet man straffar, barnet som inte förstår varför. Vi vuxna vi förstår och vi kan hantera dessa situationer, vi kan reparera de skador som andra har orsakat. Men den som orsakar skadorna får i det långa loppet mycket svårt att reparera det som den har ställt till med.

Ja det kommer en dag - Det vet vi alla, Ja det har det alltid gjort.