Dagmar bankar på
Vaknade klockan 04:00 ungefär av att det small och dånade på taket. Stormen Dagmar härjade för fullt utanför huset. Kent gick ut för att se vad det var och upptäckte att en mindre plåt vid skorstenen höll på att blåsa iväg.
Han kom in igen och vi låg båda i sängen helt tysta och tänkte på vad den kan orsaka om den blåser iväg. Skulle den orsakar skador på föremål är det väl inte hela världen men tänk om den blåser på någon människa, hemska tanke.
Efter en stund kliver Kent upp och börjar klä på sig. - Jag måste gå upp på taket och sätta fast plåten, säger han.
Jag står och tittar ut genom fönstret när Kent gått upp på taket och får se att stegen är på väg att blåsa omkull, hade den ramlat ner skulle den fara rakt in i altandörren. Jag rusar ut i morgonrocken och tofflorna för att hålla fast stegen, det är nästan så att jag inte orkar hålla den på plats pga Dagmars vindstyrka.
Efter en stund kommer äntligen Kent ner och plåten sitter åter fast förankrad i taket.
Dumdristigt eller bra, jag uppskattar verkligen att Kent är som han är. Det som behöver fixas det fixar han och nu gick det ju tack och lov bra.
Nu ligger vi åter i sängen och smällarna från taket har tystnat men det viner rejält av stormen. Just nu känns det svårt att somna om, vi blev riktigt omskakade båda två av händelsen.
.
