Julmusik och Kent vid spisen

Kan det blir mysigare

Ja nu är det inte julmaten som är på gång utan Kents bästa mat - Kålpudding. Jag tycker också att det är jättegott men det är nog inte så lämpligt för mig som är dålig i magen. Törs inte prova, det kan ta en ände med förskräckelse. Tänk när min bror Leif kom men sin nuvarnade fru på ett första besök hos oss. Då bodde vi permanent i Armsjön, det som i dag är vår stuga. Biggan som hon heter bodde då vid S:t Eriksplan i Stockhom. Ni kan ju tänka vad hon tyckte, i vår by var vi 7 st bofasta och där fanns inga gatlysen. Inte var hon lämpligt klädd heller.  Jackan var ok men inte det hon hade på fötterna, tunna högklackade stövlar. Vi skulle bjuda på middag och jag gjorde en kålpudding som jag vet att Leif tycker är jättegott bara han får peta bort kålen. Jag vill minnas att vi serverade mjök till. Det blev inte så lyckad bjudning, vi levde väl inte upp till förväntningarna men vi blev goda vänner i alla fall. Det är vi mycket glada för Biggan.

Vilket himla väder, måste det vara så här kallt. Jag som är så ekonomisk när det gäller onödiga utgifter som elräkningar. Jag köper mycket hellre nya stövlar eller en ny klänning, det känns mycket viktigare för mig ;-). Vilket tur att vi har fått vår nya kamin installerad. När vi renoverade så kapade Kent bort ett hörn på ena sovrummet och gjorde en öppen planlösning. Där har vi nu kaminen stående på en vridplatta så att vi kan vända den både mot Tv rummet och mot matplatsen. Den värmer otroligt bra och sprider hemtrevnad.




Bilden blev inte den allra bästa men.................

I går var det luciafirande på Tovas dagis. Dom hade den kl 15.30 utomhus, phu så kallt men fint det var. Dom hade gjort så fint med lyktor, det bjöds också på glögg och pepparkakor. Tänk att alla mina barnbarn är så fina och duktiga, jag det säger vi alla. Min mamma sa alltid när jag framhöll mina barn som dom bästa. Du sa hon - Det säger kråkorna om sina ungar också. Ja mamma hon kunde ta ner en på jorden, inget fel med det. Jag är tacksam för den uppfostran jag har fått. Tänk om inte mamma varit som hon var, undra vem jag hade varit då. Åh vad jag saknar dig mamma. Nej nu svävade jag ut igen. Det handlar ju om luciafirandet.




Här står alla barnen fint uppställda och sjunger så fint. Tova är den stora flickan näst längst bort.






Söta Tova



Här myser söta Dante, han är så snäll. Trivs alltid med tillvaron oavsett vart han är bara mamma och pappa är med. Hoppas att han förblir lika trygg som vuxen. Kent säger att han är lik morfar, jag ok kanske lite där nere i alla fall ;-)



Tova, Dante och Peter



Ester och Rune (Peter mormor och morfar) var också med på luciafirandet.

Nu sitter Petra mitt emot mig och tjatar att jag inte släpper datorn när hon är här. Hon kom med ett jättefint julkort på barnen som ska skickas som julhälsning till släkt och vänner. - Nu sparade jag 5,50 sa hon, hon blir tydligen mer och mer rädd om slantarna.

Nu gick hon så nu kan jag skriva en stund till i lugn och ro. I dag fick vi en julhälsning från Åströms Fritid, dom vi köpte husbilen av. Dom bjuder på en kryssning till Ålande i slutet på januari. Verkligen en uppskattad gest. Cicci och Tomas har också blivit bjudna, dom köpte en ny husvagn i somras. Tomas hade ringt för att anmäla deras intresse, då fick han veta att det var med Ånedin Linjen. Och................




Mamma sa Cicci - Den båten kan man verkligen inte åka med, det är bara pensionärer som åker på den och spelar bingo. Jag kan inte ordna barnvakt för att åka med på en pensionärsresa. Vi får se hur det blir, vi kommer i alla fall att åka. Åströms bjuder på resa till Sthlm, båt och hytt samt middag och brunch. Man får inte roligare än man gör sig och rätt som det är kanske Kent och jag upptäcker spänningen med bingo ;-). Ändrar sig Cicci och Tomas då blir det definitivt inget bingo. När vi åka hela familjen (bara vi vuxna) för några år sedan så tror jag att Cicci och Tomas släckte ner på båten innan dom gick till sin hytt. Dom var solklart bland dom sista som gav upp den kvällen, dom var också de segaste vid frukosten. Men kul hade vi och jag har inget emot att åka med dom igen.

Ha det bra alla när och kära, vi ses och hörs.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0