Fotbollscup i Ljusdal
Ljusdal
Förra helgen var vi på fotbollscup i Ljusdal för att följa och stötta Ellen som spelar back i laget. Vi åkte ner redan på torsdagskvällen för första matchen var vid lunchtid på fredagen.
Vi bodde på en fin camping ca 2 kilometer från tävlingsområdet. När vi kom dit runt halv 10 på kvällen var det full fart där, campingen ordnar grillkvällar varje torsdag. Vi var inte sugen på några festligheter då utan ville bara komma till rätta och ta det lungt. Det var helt fullbokat på campingen och massor av fotbollsungdommar och deras föräldrar.
Ellens lag är väl inte bland dom bästa om man tittar på spelet och tekniken men dom har en käparanda som heter duga. Dom var inte heller så många vilket gjorde att dom inte hade så många avbytare.
Tomas är coach i laget och han inponerade på mig, han är en riktigt duktig coach. När flickorna hade kommit så långt som till semifinal lovade Tomas att bada med kläderna på i Ljusnan om dom tog hem segern. Vem trodde att dom skulle vinna den och gå till final. Det var exakt vad dom gjorde så det var bara för Tomas att hålla sitt löfte.
Här ser vi Tomas som en liten prick i vattnet, jag tror inte att det var så varmt.
Vad gör man inte för tjejerna och en finalplats.
Semifinalen var så jämn så att det fick avgöras med straffsparkar. Snacka om att mormor var stolt när Ellen blev uttagen och satte sin straff hur snyggt som helts. :-)
På söndagseftermiddagen var det äntligen dags för finalen, dom mötte ett mycket duktigt Stockholmslag. Inledningen gick riktigt bra, första halvlek ledde dom med 1-0 men sedan var det trötthelten som satt stopp för vinst. Dom var ju så få så ibland fanns det inte avbytare, dom gjorde sig illa och var helt slutkörda stundtals. Dom kom in gråtande från plan och sa - Nu kan jag - orkar jag inte mer. Vilket kämparlag, det slutade med silver.
Uppställda efter match för att gratulera vinnarna. Just i denna stund var ett silver en stor förlust.
Här tackar dom motståndarlaget för en bra match.
Ellen får sin välförtjänsta silvermedaj.
Här har vi våra "vinnare" som med mycket kämparglöd, svett och tårar tar hem silvermedlajen.
Ellen med två av flickorna.
Ja inte hade jag en aning om att jag var så intresserad av fotboll. Stundtals kom tårarna av stolthet och stundtals hoppade jag av gläje. Ibland var jag så orolig att jag inte tordes titta.
Tack Ellen för en mycket fin uppleverlse och jättetrevlig helg.
Förra helgen var vi på fotbollscup i Ljusdal för att följa och stötta Ellen som spelar back i laget. Vi åkte ner redan på torsdagskvällen för första matchen var vid lunchtid på fredagen.
Vi bodde på en fin camping ca 2 kilometer från tävlingsområdet. När vi kom dit runt halv 10 på kvällen var det full fart där, campingen ordnar grillkvällar varje torsdag. Vi var inte sugen på några festligheter då utan ville bara komma till rätta och ta det lungt. Det var helt fullbokat på campingen och massor av fotbollsungdommar och deras föräldrar.
Ellens lag är väl inte bland dom bästa om man tittar på spelet och tekniken men dom har en käparanda som heter duga. Dom var inte heller så många vilket gjorde att dom inte hade så många avbytare.
Tomas är coach i laget och han inponerade på mig, han är en riktigt duktig coach. När flickorna hade kommit så långt som till semifinal lovade Tomas att bada med kläderna på i Ljusnan om dom tog hem segern. Vem trodde att dom skulle vinna den och gå till final. Det var exakt vad dom gjorde så det var bara för Tomas att hålla sitt löfte.
Här ser vi Tomas som en liten prick i vattnet, jag tror inte att det var så varmt.
Vad gör man inte för tjejerna och en finalplats.
Semifinalen var så jämn så att det fick avgöras med straffsparkar. Snacka om att mormor var stolt när Ellen blev uttagen och satte sin straff hur snyggt som helts. :-)
På söndagseftermiddagen var det äntligen dags för finalen, dom mötte ett mycket duktigt Stockholmslag. Inledningen gick riktigt bra, första halvlek ledde dom med 1-0 men sedan var det trötthelten som satt stopp för vinst. Dom var ju så få så ibland fanns det inte avbytare, dom gjorde sig illa och var helt slutkörda stundtals. Dom kom in gråtande från plan och sa - Nu kan jag - orkar jag inte mer. Vilket kämparlag, det slutade med silver.
Uppställda efter match för att gratulera vinnarna. Just i denna stund var ett silver en stor förlust.
Här tackar dom motståndarlaget för en bra match.
Ellen får sin välförtjänsta silvermedaj.
Här har vi våra "vinnare" som med mycket kämparglöd, svett och tårar tar hem silvermedlajen.
Ellen med två av flickorna.
Ja inte hade jag en aning om att jag var så intresserad av fotboll. Stundtals kom tårarna av stolthet och stundtals hoppade jag av gläje. Ibland var jag så orolig att jag inte tordes titta.
Tack Ellen för en mycket fin uppleverlse och jättetrevlig helg.
Kommentarer
Trackback
