Nu är jag nog ganska normal igen
Känns verkligen skönt.
Har ätit mina piller i ca 3 veckor, känner ingenting men märker att jag mår bättre. Det är roligare att kliva upp på morgonen. Har lust att gå mina prominader eller trampa på träningscykeln, synd bara att det inte syns på vågen än. Det kommer nog.
Helt plötsigt har Kent också blivit mycket trevligare, han ser till och med bättre ut. Hur kan någon ändra sig så fort, eller.............. beror det kanske på mig till 100%. Skulle tro att det är så.
Förra helgen var det kalas för Hannes och Line
Micke och Line hade ordnat ett jättetrevligt kalas med både middag och hembakadt fickabröd. Hon hade gjort en egen blåbärstårta, en sådan med maräng som man kan köpa. Den var verkligen god och fin. Jag beundrar alla som kan baka, det är inte min starka sida. Jag gör det mesta på ett ungefär och det fungerar inte när man bakar.
Här poserar Hannes i den fina jackan han fick av oss. 
Line öppnar paket
Här sitter alla stora barnbarn i trappan, lilla Alfons kan inte sitta själv ännu. 
Här sitter Tova med en liten sovande Alfons. Han är så snäll så det finns inte, dessutom är han den vackraste bebisen i världen. Min mamma sa alltid när jag skröt över mina barn. - Du ska veta att även kråkorna skryter över sina barn, alla mammors barn är de vackraste och bästa i världen.
Här vilar Alfons skönt på Petras numera stora mammamagen. Undrar vad Tova tänker på, hon kanske längtar efter sin lilla syster eller lillebror som kommer i februari.
Tack Micke, Line, Jacob och Hannes för en mycket trevlig kväll.
