annicalh

Känns ibland som jag inte hinner med mig.

Det är tomterna både hemma och i stugan som ska räfsas, tänk att grannen alltid har en grönare gräsmatta. Det hoppas vi råder bot på det nu i år. Vi har köpt massor av gödsel så blir det inte grönt i år, ja då vet inte jag. När vi skulle åka till Bauhause i helgen sa jag till Kent att vi får ta med släpvagnen. - Menar du allvar så han, ska vi inte bara köpa lite gödsel och planteringsjord. Det blev massor av säckar så det var tur att vagnen var med. Håll nu tummarna att vi får en fin och grön gräsmatta i år. Helt gönast i hela området.



Hoppas att det blir så här fint. Två sådana stolar med tillhörande fotpall köpte jag i fjol. Snart åker dom fram hur än gräsmattan ser ut.

Vi har grannar i stugan som vi säger är "lite egna". Dom håller sig mest för sig själva. Det gäller inte bara oss, dom umgås inte med någon. Nu när vi har där nere i helgen ser jag frun i huset komma över till oss. Kent stod och pratade med henne och jag tänkte - Vad är det nu då. Det brukar inte vara så trevlig när dom kommer över till oss. Förr i tiden var det oftast barnen som hade genat över deras tomt eller gjort något annat som dom inte borde. Det var oftast klagomål med andra ord. Hur som helt kom Kent in och hämtade mig. Du måste komma ut och prata sa han. När jag kom ut kom frun och gav mig en kram, jag tappade nästan hakan. Hon berättade att hennes man hade gått bort i fjol i juni. Det var inget dom pratade om då. När vi träffade sonen i huset i fjol höst frågade vi hur det var med hans pappa eftersom vi inte sett honom på länge. _ Pappa mår inte bra, men det är inget vi pratar om med respekt för mamma fick vi till svar. Vi hade hört på omvägar att han redan gått bort. - Jag undrar så hur man kan undanhålla en sådan sak. Det har inte varit någon dödsannons, alla har undrat men ingen har vetat hur det ligger till. Jag tänker på de vuxna barnen i familjen. Tänk att måsta ljuga att pappa inte mår bra när han inte finns längre. Ja alla är vi olika det är tydligt. Jag hoppas att dom har landat i sin sorg och kan återgå till sin vardag. Jag som ni förstår blev jag riktigt förvånad men ingen blir väl ledsen för en kram.



I dag har jag varit ner och träffat vaktmästaren på Mjösunds kyrkogård. Det är där mamma kommer få sin eviga vila. (Nu tror inte jag att hon vilar, jag tror att hon finns med oss hela tiden och mår jättebra. Det är bara en tidsfråga innan vi ses igen) Vi gick runt där i går kväll och tittade ut en fin plats. Jag tycker att det känns jätteviktigt att hon får en fin plats. Jag vill att hon ska ha en plats där hon kan se förbipasserande och att dom ska se henne. Mamma trivdes så när hon satt vid fönstret och tittade ut och såg både folk, smådjur och fåglar. Det är kanske lite knäppt att tänka så men det spelar ingen roll. Det känns rätt för mig. Det känns också viktigt att det är en plats där jag kan sitta och tänka tillbaka på alla underbara stunder tillsammans med mamma.



Mjösunds kyrkogård är otroligt vacker. Har du inte varit där på sommaren så ska du veta att det är ett värt ett besök.

På eftermiddagen var jag till Marie och Kennet. Skulle dit en snabbis och kolla deras dator som inte fungerade. Så är det att jobba på Telia, allt ska man kunna. Tiden framför datorn bara rann iväg, jag blev riktigt stressad. Men till slut fick jag till det i alla fall. Fråga mig inte hur, men det lyckades. Det var säkert för att dom trodde att det var fel på Telias utrustning och det är ju nästan min utrustning. Jag ville visa att det vi på Telia leverera - Det funkar. När Kennet gjorde en tptest och hastigheten var vad vi (Telia) lovar, då blev jag nöjd över mig själv. Kanske kan göra som Megans man, blir jag arbetslös så blir jag konsult. Nu är ju inte han arbetslös, men det funkar säkert då också.



Skönt att jag inte behövde ta till så drastiska åtgärder

Sedan skulle jag hämta Tova på dagis, senast halv 5 var det sagt. Jag kom inspringande strax före 5 med andan i halsen. Tur att Tova inte kan klockan ännu - Phu. Det var inga problem, dagispersonalen hade inte reagerat för att jag var sen. Hem och fixa middag, hungriga barn kan vara riktigt trista. Det gick hur bra som helt, inga tråkiga miner.  Sedan kom Cicci och hennes flickor Ellen och Elsa och hälsade på. Det är underbart att bo så nära allihopa, när vi bodde i stan var det ingen som kom bara för att titta förbi.



Det här är inte Tova, det är ett annat hungrigt barn som jag hittade på Internet.

Nu är klockan ganska mycket och jag har pratat av mig en stund. Jag tycker att det är kanontrevligt att blogga. Jag tror att även Kent tycker att det är ganska trevligt, han får sitta i lugn och ro framför TV:n och slipper höra mig prata hela tiden.

Nej nu ska jag stänga ner, förbereda mig inför i morgon och månadsrapporten på jobbet ska skickas in.

God kväll