annicalh

Visst är det väl konstigt nu när dagarna är så långa.

Det är underbart att sommaren har kommit tillbaka, man kan åter var ute både på dagar och kvällar. Kent har kommit igång igen med lite byggen här hemma i Forsa. Nu är det ett enkelt tak som ska upp över ytterdörren. Världens enklaste sak kan man tycka. Jag har kollat ritningar på nätet men hittar inget som stämmer helt med hur jag vill ha det. Så här ungeför ska det se ut. Himla enkelt  men ändå lite fint med hängande blommor och lyktor. Från hängrännan ska det gå en kätting ner i en hög med stenar där regnvattnet kan porla fint.


- Kent kan det vara så himla svårt att bygga ett sånt här tak över ytterdörren?

Vi får se vad det blir, han är himla tålmodig med mina önskemål och det uppskattar jag verkligen

_______________________________________________________________

Måste berätta vad som hände häromkvällen.

Kent och jag satt på uteplatsen på baksidan av huset och vilade en stund, klockan var vid middagstid. Plötsligt ringer det på ytterdörren och samtidigt hör vi en arg Petra som muttrar - Så här får du verkligen inte göra. Du är alldeles för liten för att cykla iväg själv.

Då var det lilla Tova som kom cyklande på egen hand. Hon tänkte åka iväg och hälsa på mormor och morfar själv en liten stund. Det kan man väl göra när man är hela tre år, kan jag tro att hon tänkte. Ja den lilla frökan bangar inte för något, hon är framåt som bara den. Det är inte så lätt som förälder att uppmuntra den goda egenskapen och samtidigt sätta gränser för vad som är tillåtet och inte.

Det går säkert bra, både Petra och Peter är jättebra föräldrar.



Tova på sin lilla cykel.



Efter ett kort besök cyklar Petra och Tova hem igen, den här gången tillsammans.



Ja tänk vad mycker som händer när man bor på samma område som sina barnbarn. Det är både på gott och ont, men för det mesta är det bara gott.

Nej nu är det dags för sängen, timmen är sen och klockan ringer tidigt när jobbet kallar i morgon.

God natt!