annicalh

I går åkte vi ner till stugan. Cicci och hennes familj sov över där med oss. Micke och hans familj kom också ner men dom sov inte över. Jag gillar verkligen när vi är tillsammans där nere. Det blir så mycket roliga samtal, gamla minnen och mycket skratt.

Barnen är alltid så snälla, dom har massor att hitta på i Armis. Det blev en riktig junta kväll för dom när mina gamla garner åkte fram. Det stickades för fullt.

Dagen började som vanligt tidigt när det är små barn i huset, 06:15 var det full rulle i morse. Kent och Tomas har fixat färdigt brunnen och infarten i dag, skönt. Det skulle inte bli en rolig vinter om vi inte hade vatten. Micke, Line och pojkarna planerar att vara där mycket i vinter. Det är perfekt i Armis vintertid om man är intresserad av att åka skoter.

I dag har vi ställt undan husbilen på vinterförvaring i Gnarp. Tidigare har vi haft den i Kramfors på förvaring med det är ju mycket närmare till Gnarp.

Ny är det dags att fixa middag. Det blir köttfärslimpa, rester från i går.

Nu är det verkligen höst på allvar och det känns både och. I morgon åker husbilen in i garaget för vinterförvaring. Jag har läst igenom alla anvisningar så att inget blir bortglömt. Risken är stor att bilen skadas om inte alla system mm töms och stängs av på rätt sätt.

Alla minnen från sommaren har jag varsamt arkiverat i olika format så att jag lätt kan ta fram dom igen.

Kent jobbar extra i dag, snart har han jobbat ihop all tid som behövs för att vara ledig en månad i vinter.

Det är härligt att ha lite att se fram emot också men det gäller att leva i nuet så att inte livet blir en lång längtan och väntan.

Mina nya dagar är verkligen i nuet. Dom fylls av många härliga möten med barnen på skolan. Tänk vad lite som behövs för att man ska fyllas till bredden av en otrolig glädje. Det kan vara ett ord, en blick eller ett ansiktsuttryck. Ungar är verkligen härliga, tänk om vi kunde behålla deras energi, ärlighet och spontanitet hela livet. Tänk om vi alla vuxna levde våra liv med inställningen att allt är möjligt. Tänk så mycket mer vi skulle få ut av livet.

Nej nu finns inte mer tid för att sitta här och prata för sig själv. Jag har så mycket jag vill göra. Det jag inte vill göra struntar jag i numera.
.

Nu har det snart gått en månad sedan jag slutade mitt arbete på Telia. Tänk att efter 36 år bara gå hem en dag och inte längta tillbaka en enda gång. Det är helt otroligt, men det var väl rätt tid för mig.

Att respektera sig själv och ta kommando över sitt liv och olika situationer är otroligt viktigt men kan vara väldigt svårt. Om jag inte respekterat mina rop - Nu räcker det, vet jag inte vad som hänt. Tur att jag lyssnade.

Nu njuter jag av varje dag. Jag gör massor av saker men jag gör bara det jag vill. Jag kan finnas för min familj, jag kan hämta på dagis, jag kan fixa mat. Ja det finns massor med meningsfull sysselsättning, skillnaden nu är att det är jag som jag väljer vad som ska göras och inte göras.

Nu ser jag fram mot en helg i stugan. Troligast får vi nattfrämmande på lördag av Cicci och hennes familj. Tomas ska hjälpa Kent med det som är kvar på infarten och så ska brunnen rengöras.
.

Sitter varje vardag i soffan och vaknar till Godmorgon Sverige på TV 1. I dag satt jag kvar längre än vanligt när jag vill ha min kudde klar. Jag blev riktigt nöjd med resultatet så det blir nog flera kuddar. Det blir lite nostalgi, mormors rutor fanns väl i de flesta hem på 70-talet.

I dag ska jag träffa en kompis på Mias Kondis vid lunchtid. Klockan 13:00 ska jag vara på skolan. Det gäller att hålla sig sysselsatt och det har jag inga som helst problem med.

Jag kan bli lite inåt och lite låg ibland så visst funderade jag en hel det på hur det skulle bli när jag slutade jobbet. Funderade på vad jag skulle fylla dagarna med och hur jag skulle hålla igång mitt sociala nät. Jag är verkligen glad att Micke förslog att jag kunde vara på skolan några timmar varje dag. Ja han känner väl sin mamma :).
.

Nu är det höst i stugan men blommorna har fått tydliga vårkänslor. Det blommar blommar för fullt i alla fönster.

Vi åkte ner till stugan vid lunchtid i dag. Cicci och Alfons följde. Alfons var ute med Kent och Cicci och jag fick lite egen tid. Det är inte så ofta vi kan sitta ostörda utan att det är någon liten som vill vara med i blickfånget. Jag lärde Cicci att virka mormorsrutor. Hon blev duktig men jag tror inte att hon tyckte att det var något hit.

Kent kämpar på med infarten som ska få nytt grus. Han håller även på att fixa brunnen som behöver rengöras, tätas och kalkas. Det är faktiskt ganska skönt med rollfördelningen, jag fixar mat och städar med glädje. Skulle inte alls vilja byta ansvarsområden med honom.
.

I dag fyller mamma 80 år. Jag säger fyller år, för mig är hon inte borta. Det går inte en dag då hon inte är med mig. Jag minns när hon nyss gått bort och sorgen kändes outhärdlig, då sa en kollega till mig. - Annica, det kommer en dag då du kan tänka på din mamma med glädje. Jag tänker, så dumt! Jag som saknade henne så mycket. Hur skulle jag kunna känna glädje. I dag är alla tankar kring mamma med glädje.

Tänk att just jag fick världens bästa mamma och tänk att hon kommer att vara mig nära så länge jag lever. När jag inte lever längre vet jag att hon kommer och hämtar mig. Klart att jag känner tacksamhet och glädje när jag tänker på dig mamma.

Grattis på din stora dag mamma.
.

I går på eftermiddagen var jag till Ikea för att köpa garn. Jag såg vikande kuddar i en inredningstidning som jag tänkte prova att göra. Som vanligt finns ju inte knappen lagom på mig så det blev en hel del garn. Vi får se vad det blir, blir det inte kuddar så blir det väl kanske pyssel till barnbarna.

Petra och Dante var också med så det blev hamburgare på Mc Donalds innan vi åkte hem.

På kvällen var vi till Kents bror Mats som fyller år. Det var en mycket trevlig kväll. Stort tack till Mats och alla som var med. Jag tog tyvärr inga kort, tar tacksamt emot några fina bilder.
.

Kent jobbar extra lördag även i dag. Det gäller att han kämpar på så att han har sina lediga dagar att ta ut när vi åker bort fyra veckor i januari - februari.

Förr tog han oftast tjänstledigt i samband med vår vintersemester men numera är det inte ok från hans arbetsgivare. Det var väl några arbetskamrater som hade synpunkter kring hans ledighet. Hur kan man bara bry sig, det förstår jag inte. Han betalade ju ledigheten själv med löneavdrag. Dessutom är det lite lägre snurr på hans firma den årstiden så ingen kollega drabbades av en högre arbetsbelastning heller. Ja våra olikheter är både på gott och ont.

Jag har donat lite här hemma nu på morgonen. Har bl.a. lagt in rödbetor. Det är otroligt vad mycket tid och ork jag har numera. Jag har tjatat i nästa varje inlägg vad livet är snällt mot mig just nu, jag är verkligen tacksam.

Ny ska jag fixa mig och åka iväg och köpa en blomma till min svåger Mats som bjuder till födelsedagsfest i kväll.

Trevlig helg.

Gott Nytt År fick jag som hälsning på Facebook i dag när jag fyller år. Ja det är väl i samband med födelsedag man borde säga det, det är ju nu mitt "nya" år börjar.

Trots att jag fyller ojämt har stugan varit fylld till bredden av gratulanter. Ja så blir det när familjen är stor. Jag har uppvaktats med både blommor och presenter. Tusen tack min fina familj.
.

I dag har jag varit på fritis några timmar igen. Förra veckan hade jag så ont i kroppen och kände mig slut så onsdag - fredag var jag bara hemma.

Det är så otroligt stimulerande att få vara med alla fritidsbarn, inte några lugna stunder där :).

I kväll när jag kom hem målade jag en stund. Det är avkoppling för mig att bara sitta och måla.

Här är tre av mina senaste tavlor.
.

I helgen har vi varit i Hassela med Cicci och hennes familj. Dom har ställt upp husvagnen där inför vintern.

Jacob och Hannes följde med oss. Vi tog husbilen så alla kunde sova över. Vädret var helt underbart, närmare 20 grader varm och strålande sol.

I dag dukade upp en härlig lunchbuffe utomhus där även släpvagnen fick fungera som serveringsbord.

Jag önskar att vi får många flera härliga höstdagar innan vintern och kylan är här.
.

Vart tog all min energi vägen. Kände mig trött i går kväll men tänkte att det säkert beror på det tempo jag haft på slutet. Så enkelt var det inte, i morse vaknade jag och kände mig helt stum i kroppen. Det känns i kroppen som om jag har burit flera ton.

Nu har jag bara tagit det lugnt i dag. Hoppas verkligen att jag känner mig piggare till helgen. Vi planerar att åka med Cicci och hennes familj upp till Hassela. Det blir nog en av de sista utflykterna med Husbilsklubben för i år.

Nej, nu tycker Kent att jag ska släcka ner, hans klocka ringer strax efter fem så det är väl bara att lyda.
.

Tänk vad fort tillvaron kan förändras. Det känns just nu som jag är 20 år yngre och minst 10 kilo lättare.

I dag har jag varit på skolan på eftermiddagen. Ellen följde med mig hem för att göra läxor här i lugn och ro. Jag har också varit en sväng till Petra nu i kväll.

Tidigare upplevde jag de flesta dagar som jobbiga och slitande. I dag kör jag i ett betydligt högre tempo och känner att jag har hur mycket som helst att ge.

Oj vad jag trivs med min tillvaro numera.

Ja nu har min första jobbfria vecka passerar. Jag har inte en enda gång hittills saknat jobbet. Jag känner bara en otroligt stor befrielse, det var verkligen dags för mig att sluta på Telia nu. Jag känner bara värme och tacksamhet åt min trogna arbetsgivare.

Veckan har gått så fort, den har inte innehållit några stora händelser men den har varit alldeles otroligt bra.

Jag har funnits till hands för mina nära och köra. Funnits till hans utan att känna. - Nej jag hinner egentligen inte, nej jag orkar egentligen inte mm. Jag har haft all tid i världen.

På eftermiddagarna har jag varit på fritid på Mickes skola. Så himla roligt. Jag har känt en liten oro att det är något som ska komma ifatt mig. Känt lite oro att jag ska bli sittande sysslolös och deppig. Jag vet redan nu att så kommer det inte att bli, det ser familjen och barnen på fritid till att jag inte gör.

Nu ska jag fixa med våra kläder. Vi har köpt nya garderober, behövde bättre förvaring. Vi ska inte flytta, vi behöver inget större hus. Det räckte med lite bättre garderober och lugn och ro för att jag ska inse det. Skönt, hade varit jobbigt att flytta igen, ;)
.

I morse klev jag upp tidigt för att åka till Petra. Jag skulle ta hand om barnen och skjutsa till skola och dagis. Petra skulle skjutsa in Jörgen till sjukhuset. Han ska göra en operation i dag.

När jag kom hem gick jag lös på Jacobs byxor som skulle sys om. Han ville ha ett par brallor som inte finns i barmmodell så dom köpte minsta vuxenstorleken och kom med dom till mig. Det var ingen lätt uppgift att förminska byxorna men jag tror att jag lyckades riktigt bra. Jag får vänta och höra vad Jacob säger.

Nu väntar snart ännu ett pass. Ska hämta Tova med flera som varit på utflykt med skolan till Dyket i dag.

Ja det är ingen risk att jag sitter sysslolös i min nya lediga tillvaro. Livet är underbart. I kväll blir det åter Tova och Dante. Vi har lovat att fixa hämtning och middag. Ev sover dom över här, det beror på hur Jörgen mår när han kommer hem från sjukhuset. Han han ont och är trött så kan det vara skönt för honom och Petra att vara barnfria.
.

Kommer du ihåg det programmet. Det sändes varje söndagsmorgon och var som en damtidning i TV-format. Det var mellan åren 1986 - 1996 och hade inslag som handlade om mode, om mat och om äventyr bland annat. Just nu känns det som jag har sköna söndag varje dag i veckan.

Även denna dag började jag med frukost på IKEA men i dag tillsammans med Kent. Vi skjutsade Ellen på fotboll och då passade det perfekt. När vi väl var på IKEA så passade vi på att titta på nya garderober. Det blir en ny garderobvägg här hemma inom kort, även Kent tycker att vi ska göra en investering. Jag börjar nog att tömma de gamla skålen i morgon, ju mer oreda det blir ju snabbare kommer de nya skåpen att slå på plats. Det gäller att planera smart ;)

På eftermiddagen kom det hungriga småttingar och deras föräldrar. Jag hade kokat en porterstek i morse så det passade ju bra. Jag har aldrig gjort en porterstek tidigare men kommer säkert att tillaga en sådan middag igen. Så otroligt enkelt och så gott det blev. Vi åkte ner till stugan så jag passade på att ta hem skärmaskinen, det blir så tunna fina skivor när man skär en stek med den. Det blev hur mycket mat som helst. Vi var många som åt oss mätta och dessutom blev det 5 matlådor.

Jag kan inte låta bli att fundera på vem det kan ha varit som kom på receptet. Hur kan man bara komma på att man ska koka en stek i öl, soja och saft på svarta vinbär. Det måste ha varit en man och säkert var han inte riktigt nykter heller.

Ja ja, det är stora händelser som kommer att utspela sig i min vardag framöver slår det mig helt plötsligt när jag skriver, hihi. Jag får väl försöka fylla ut mina enkla vardagsbestyr med lite annat också. Varför inte Jonas Gardells senast bok. Köpte den i går och har läst några sidor. Den handlar om lite djupare och mer allvarliga sidor av vardagen än vad jag har i min vardag just nu.

Jag livet är föränderligt på både gott och ont. Just nu på bara gott.
.

I dag har Cicci och jag gjort Birsta. Vi började med frukost på IKEA, helt otroligt vad bra och billigt. 29 kronor för frukost det är verkligen billigt.

Efter några timmar hade vi lyckats fylla en hel del påsar. Jag köpte lite tyg till nya kuddar och en matta. Jag gillar verkligen hösten då man får göra mysigt hemma med lite nya färger och mycket levande ljus. Kanske blir det en sväng dit även i morgon, skulle behöva ännu en matta. Får se om det blir så, det hänger på vädret.
.

I kväll har vi varit hos Petras svärföräldrar och ätit surströmming. Med var även Jörgens bror Göran och hans familj.

Det var en mycket trevlig kväll och som vanligt smakade surströmmingen underbart.

Dom bor så otroligt fint alldeles vid havet och kvällen tillbringade vi i deras fina sjöbod.

Tusen tack till er alla för en mycket trevlig kväll.
.

Nu har jag börjat landa i min nya tillvaro. De två sista veckorna har varit omtumlande, mycket känslor har svallat. Tänk vilken otrolig lyx att få trappa ner det sista åren innan pension.

Jag har alltid sagt att karriären inte ska vara stege. Den ska vara ett nät där man ibland klättrar uppåt men också där man ibland går åt sidan för att utveckla sig själv. Det är så jag har gjort under mina 36 år i Telia, ja Telia har verkligen varit en mycket bra arbetsgivare.

Jag har också sagt att den långa karriären ska se ut som ett berg. Man ska i sakta takt klättra uppåt, sedan ska det plana ut under några år innan man börjar klättra neråt igen. Går klättringen för fort är risken stor att man faller och då är det oftast riktigt tungt att komma tillbaka igen. Jag har en kollega som just nu fallit väldigt hårt, jag hoppas att det ordnar sig på bästa sätt och att såren läker snabbt. Under min tid på Telia har jag påbörjat vägen neråt och nu fortsätter jag den klättringen ytterligare några år men den här gången utanför Telia.

Ja Gud så klok jag är ;). Det känns i alla fall otroligt rätt för mig. Tänk vad många det är som kämpar allt för hårt de sista åren innan pension för att sedan komma ut helt slutkörda till en tomhet som då ofta är svår att hantera.

Nej, här sitter jag och svamlar igen :). Det finns det egentligen inte tid för just nu. Dagen ska jag delvis tillbringa på Birsta med Cicci. I kväll ska vi till Petas svärföräldrar i Forsa och äta surströmming. Ja vilken härlig dag och kväll jag har att se fram emot.