Min borttappade kamera kommer tillbaka
Helt otroligt, jag köper en ny kamera i dag och plötsligt kommer min gamla tillbaka.
Jag har letat min borttappade kamera varje dag, jag har hört med SJ om den fanns som kvarglömd på tåget när vi kom hem från Thailand. Den fanns ingenstans, jag har saknat den varje dag. När jag bloggar vill jag ha en kamera så att jag kan lägga ut mina bilder. Ända sedan vi kom hem är den borta.
I dag när vi skulle ut och handla så hade jag bestämt att jag skulle köpe en ny kamera. Sagt och gjort jag gjorde ett bra köp, en ny Canon för 1700 kronor med ett stort minneskort. När vi kom hem letade jag mitt gamla kamerafodral som jag hade till en kamera innan den senaste. När jag letar fodralet så hittar jag min borttappade kamera på ett ställe där jag titta många gånger tidigare. Det är bara inte sant, här sitter jag nu med två bra kameror. Har öppnat allt på den nya, den går inte att lämna tillbaka, Jag klippt sönder alla inplastade grejer.
Jag hoppas att jag kan sälja min gamla kamera, den finns fortfarande till nyförsäljning och är max 6-7 månader gammal. Ja så kan det gå.
Hur som helst verkar den vara en bra kamera jag köpt i dag. Har testat att fota några biler här hemma. Inte så roliga men ändå en test.
Undra vad det är som Kent tittar på.
Det ser ut att vara spännande i alla fall
Kents matlåda, rotmos och fläsklägg. Hos oss tackar vi inte nej till husmanskost, det var jättegott.
Min gamla kamera, jag får försöka sälja den till någon. Den är jättbra, skulle inte köpt en ny om jag trodde att den fanns kvar. Håll med om att det är helt otroligt, när jag tror att den är borta och köper en ny då kommer den fram samma dag.
Nej nu måste jag packa, ska vara i Stockholm måndag och tisdag. Taxin kommer redan 05:55 i morgon bitti.
God natt.
Vårkänslor
Det är en lugn söndagförmiddag i dag. Kent som vanligtvis är uppe så tidigt ligger fortfarande och sover skönt. Han var ut i går kväll, det var öl och wisky provning med några säljare från jobbet. Det är ganska skönt med en lugn förmiddag.
Jag var ner till Cicci med familj i går kväll. Ofta tycker jag att det är skönt att vara ensam men i går kändes det inte så. Det är så härligt när man är många i familjen, det finns alltid någon som vill ha ett besök. Tomas kom och hämtade mig, det gick bara inte att gå. Det regnade och var minusgrader så alla vägar var som isgator.
Här sitter världens mysigaste Alfons och mår bra, han har blivit så stor.
När jag kom hem vid 23 tiden lade jag mig men kunde inte sova. Tänkte på Kent som var på stan med en hel del onyttigt i magen och sommarskorna på fötterna i det hala väglaget. Jag behövde inte vara orolig så länge, han kom redan 23:30 med taxi.
Bara han piggnar till ska vi ut på shopping. Jag har tappat min kamera, har letat överallt men den finns inte. Jag klarar mig inte utan den, jag fotar nästan dagligen. Vi ska också handla till påsken. Vi kommer att vara i stugan allihopa, Cicci och Tomas kommer dessutom att ha med sina vänner Peter och Kristina samt deras lilla son. Vattenpumpen har frusit sönder så vi måste köpa en ny sådan också. Tänk en hel helg med så många utan diskmaskin och toa. Det skulle bara inte fungera. Tur att Kent är händig och fixar det mesta själv.
Jag undra vad dom små kommer med för påskpynt i år, det brukat alltid vara något.
Det är tur att vi har mer än en stuga som vi kan sova i, Cicci kommer även att ta med deras husvagn. Sitter och räknar efter, vi kommer att blir 10 vuxna och 8 barn till middagen på påskaftonen. Övriga dagar får dom ordan och fixa själv. Jag bedriver ingen Bed & Breakfast.
Vi har som tradition att äta typ en julbuffe både till påsken och till allahelgonahelgen. Jag är väldigt för traditioner och tyvärr är dom ofta förknippade med mat. Min vikminskning går ganska bra, inte i den snabba takt som jag hoppats på men neråt är det i alla fall. Jag tror inte att man vid min ålder ska gå ner för snabbt i vikt, man får kämpa så hårt och risken är dessutom stor att man snabbt går upp igen.
Nej nu ska jag plocka lite och sedan hoppas jag att Kent börjar piggna till.
Skön helg
Den här helgen har verkligen varit bra.
Vi har varit tillsammans med familjen och bara tagit det lungt. På fredagskväll var det meningen att vi skulle åka in och titta på Jacob som tillsammans med sin kompis Albin levererade matchbollen på sina motorcyklar. Det var Dragons hemmamatch, dom mötte Solna. När jag pratade med Micke på fredag eftermiddag så sa han, - Åk inte in dom kommer inte alls att köra länge. Stanna hemma och ta det lungt i stället. Ja det var vad vi gjorde, vi åt räkor och tittade på Så ska det låta. Det blev en tidig kväll.
Petra och Tova åkte och tittade på Jacob, bilden har jag tagit från hennes blogg.
Farmor skulle ha varit jättestolt om jag varit där. Det är Jacob som kör den första cykeln.
På lördag förmiddag ville Petra och Peter att vi skulle vara med Tova. Dom skulle förbereda för hennes 4 års kalas som skulle börja kl 13.00.
Det passade jättebra, vi hade inte köpt hennes present utan planerat att hon skulle följa med och välja en ny cykel själv. Vi åkte ner till vår lokala handlare här i Njurunda, när vi stannade där sa Tova - Vi behöver inte gå in här jag har redan fått en innebandyklubba. Nu hade vi ju lite andra planer, där hittade Tova en fin flickcykel. Hon blev jätteglad.
Jag kommer att tänka på en händelse för många år sedan. Petra ville promt ha en ny cykel men tyvärr fanns det inte pengar till det i våra gömmor. Mormor som alltid ställde upp för alla tyckte att - Visst skulle hon ha en ny cykel. Mormor och Petra tog bussen till Lindbloms (där vi köpte Tovas cykel i lördags) och där fick hon välja ut den cykel hon ville ha. När affären var uppgjord bad Mormor att få låna telefonen. Hon ringde och beställde en taxi och cykeln tog dom i taxibilens bagagelucka. Hos Mormor fanns det inga hinder, där fanna bara möjligheter.
När vi kom tillbaka till Petra hade många av Tovas gäster redan kommit. Det blev ett riktigt barnkalas med hela släkten och massor av goda bakverk.
I dag söndag har vi bara tagit det lungt. Vi åkte ner till stugan och tittade till och sedan var vi ute i det fina vädret och gick drygt en timma. Det var så härligt, sol och fågelkvitter.
Nu väntar en ny arbetsvecka, härligt att ha ett jobb.
Ett år av sorg och saknad
I dag är det ett år sedan min älskade mamma gick bort. Det har varit ett tungt år, första tiden nästan outhärdligt. Att det kunde göra så ont att inte ha henne kvar hos oss kunde jag bara inte föreställa mig.
Himlen har fått sin allra finaste ängel skrev Petra på hennes blogg när vi miste mamma. Visst hade hon rätt.
Många gånger när jag innan mammas bortgång hörde att någon mist en nära kunde jag inte förstå den smärta som man känner. Det är så lätt att säga, - Jag förstår hur du känner och har det. Det gör man inte om man själv inte har upplevt smärtan. Men det är inget ont som inte har något gott med sig. Man lär och utvecklas av alla prövningar och idag känner jag att jag kan vara ett bättre stöd för mina nära i deras svåra stunder.
Min tro har givit mig styrka många gånger under det här året. Min övertygelse är att mamma finns kvar i min närhet. Många gånger har jag hört när hon pratar till mig. Det gör mig otroligt glad de gånger hon besöker mig. När jag pratade med min bror för ett tag sedan så sa han - Hälsa mamma så gott från mig också när du träffar henne nästa gång.
Mina barn har sagt att jag under det här året har förändrats. Dom säger att jag har blivit som mormor. Jag agerar, reagerar och pratar som henne. Kanske är det så att hon har blivit en del av mig. Jag vet att det glädjer mina barn. Det spelar ingen roll vad man tror, huvudsaken att det känns bra i hjärtat. Det gör det oftast numera om än just den här dagen är lite svårare än andra.
Jag sitter just nu i ett hotellrum på Globen. Jag hade så gärna varit hemma i dag och ätit lunch med min familj på Svartviks herrgård. Där var vi alla tillsammans den dagen mamma somnade och den dagen vi hade hennes begravningen och på hennes födelsedag i höstas. Det ger trygghet och värme att minnas även dom svåra stunderna tillsammans.
Jag älskar dig Mamma
Är det vårvintern som har kommit till oss i Norrland
I dag var det första vårvinterdagen som verkligen var varm och skön
Kent åkte ner till stugan i morse för att åka på en skotertur men skotern vill inte strata så han kom hem igen.
Vi åkte till slalombacken här hemma där Cicci med familj var . Det var verkligen skönt att sitta där i solen och se alla som åkte i backen. Jag blev riktigt sugen på att åka själv men det är så många år sedan sist och mina skidorna är för gamla.
Här sitter Cicci och Ellen och vilar.
Ellen har börjat åka bräda. Det gick över förväntan när det bara var hennes andra dag på bräda i backen.
Här är Ellen och hennes kompisar.
Här kommer Elsa i full fart.
När vi kom hem fick vi besök av Petra och lilla Dante. Hon hade varit ute och gått i det fina vädret och vill bara titta in. Dante har blivit förkyld, han låter rosslig och hostar. Jag är så hispig mormor så jag är inte till någon hjälp när barnen är sjuka. Petra ringde till sjukvårdsupplysningen men dom skulle ringa upp senare så jag har inte hört vad dom sa. 
Här ligger Dante och sover i vagnen. Han är en månda gammal i dag. Han har växt så mycket så att hans overall är för liten, tur att det finns en storasystear att ärva av.
Här sitter Petra och ska just till att ge en hungrig Dante välling.
Eventuellt går vi upp till Petra en sväg i kväll, vi blev bjudna på fruktsallad till melodifestivalen. Mår Dante bra och inte rosslar och hostar går vi upp, är han dålig då stannar vi hemma. Jag vet att Petra inte vill att jag ska komma om jag blir orolig. Det går tyvärr inte att göra något åt min oro när det gäller barnbarnen.
Nej nu ska jag inte sitta mer vid datorn, jag hoppas att Kent vill bjuda på ett glas vin.
Sköna söndag
Men i dag har jag varit riktigt trött
Vi har varit barnvakt åt lilla Alfons. Han kom till oss vid 4 tiden i går. Han är riktigt förkyld, hostar och rosslar. Cicci hade varit till doktorn med homom på förmiddagen. När hon talade om det för mig i telefon sa jag - Vi kanske ska hoppa barnvakten när han inte mår bra. Men mamma sa Cicci - Jag har ju varit till doktorn för att förvissa mig om att det inte är något allvarligt, då måste du väl tordas vara barnvakt trots att han är förkyld. Jag är så himla rädd att barnen ska få typ krupp när dom är förkylda. Jag blir oroligare och oroligare ju äldre jag blir.
Vår lilla Alfons
De började inte så bra, vi fick honom inte att sova. Tomas (Alfons pappa) fick komma hit och söva ner honom. Sedan har han vaknat med jämna mellanrum hela natten. Vi har turats om att gå och bära honom för att han skulle somna i vår famn. Hur som helst gick det riktigt bra. Det är helt fantastiskt vad man kan älska dom små, det spelar ingen roll hur många dom blir. Det finns kärlek till alla. Och massor av ork.
Men trötta som bara den är vi både Kent och jag i dag. Jag har också ont i muskler som jag inte visste fanns. Under armarna mot brösten, hade ingen aning om att det kan finns muskler där som kan värka. Klagar inte, säger bara som det är. Vi hoppas att du snart blir frisk Alfons, för jobbigast är det för dig.
När vi blev ensamma mitt på dagen i dag så var det sängen som hägrade. Bara vila en liten stund tänke vi, för mig blev det ganske länge både sömn och läsning.
Just nu läser jag en helrolig bok. Det hanlar om två äldre damer, gammeljäntor som bor kvar i föräldrahemmet. Dom har kommit på att dom ska starta en firma och sälja potenshöjande medel. Dom har upptäckt att både katter och kaniner blir helvilda när dom är och äter i grannens blommor. Dom bor mycket primitivt och för pengarna dom tjänar ska dom som dom säger, flytta in dasset. Dom är båda så skröpliga så att det är svårt för dom att ha utedass, dessutom är det inte bra för hemoröjderna. Ha ha, den är riktigt rolig.
Läs gärna den här om du vill varva dina tunga seriösa böcker med lite rolig avkoppling.
Det har gått riktigt bra med mina matintag i helgen, nu ska jag inte göra ett jättefokus på det utan få in det som en naturlig del i vardagen. Jag återkommer med utvecklingen.
Bokat nästa resa
Vi har också bokat nästa utlandsresa. Vi är så trist så jag skäms nästan att säga det numera, men det blir Thailand och Phuket. Vi åker tre veckor den 28 oktober. Den här gången ska Ellen följa med oss, Ellen är vårt älsta barnbarn som blir 11 år i år. Vi har bokat in oss på ett enkelt resort, vi har varit och kollat upp det nu när vi var där nere. Det är helt ok med fint poolområde. Vi kommer att vara borta tre veckor.
När jag berättade för Jacob, vårt näst älsta barnbarn att Ellen skulle följa med och att det var hans tur nästa gång fick jag frågan. Han såg riktigt tveksam ut och sa - Farmor nur länge blir vi borta. Tre veckor svarade jag. - Då ska jag inte följa med fick jag till svar. Vi får väl se hur det blir. Vi tar en resa i taget.
Sport lov nu vecka 10
Alltid när våra barn var små åkte till fjällen över sportlovet. I dag när jag pratade med Micke och dom var på väg upp till Vemdalen fick jag en riktig längtan tillbaka. Tänk vad härligt det var när vi var i Björnrike varje år. Vi var där tillsammans hela familjen och även barnens flick och pojkvänner när dom blev äldre. Det var även många kusiner med deras familjer som var där samtidigt. Det var underbara tider. Vi blev så stor familj så vi fick köpa en Cheva van. 
Så här såg bilen ut, vi hade ingen låda där bak vad det nu kan vara. Jag får riktigt längtan tillbaka och känner mig så där härligt varm av alla underbara minnen jag har från tiden då barnen var små och bodde hemma.
Nej nu ska jag gå och göra matlåda tills i morgon. Vi är dåliga på att ta med oss mat på jobber men nu måste det blir en skärpning. Äter vi ute båda två kostar det ca 150 kr per dag, det blir hela 3000 kr i månaden. Dessutom snusar vi för tillfället upp nästa lika mycket. Nu blir det skärpning, det finns betydligt roligare saker att lägga pengarna på.
Fläsk, potatis och löksås blir lunchen i morgon.
Måste bara säga - Du som inte börjat blogga ännu, gör det. Det är otroligt givande att sätta sig en stund framför datorn och summera sin vardag. Det är som att prata med en riktigt god vän och få massor av positv feedback och många bra tips och ideer. Jag lästa just i dag i Expressens söndagsbilaga att Magdalena Fraaf tycker att - Blogga är som en mental orgasm. Jag förstår henne, testa du också.
En riktigt trevlig vecka 10 önskar jag dig. Är du ledig - Njut av den härliga vårvinterns som börjar komma, jobbar du - Är glad att du har ett jobb, det är jag.
Kramar
Ta skit och gör om det till guld
Skriven av Annica R Malmberg
Kan den coacha - motivera mig att minska i vikt?
Jag har under nästan hela mitt vuxna liv varit överviktig sånär som på några år för ca 10 år sedan. Det som fick mig att känna motivation den gången var min önskan att ge tillbaka den Annica som Kent hade valt ca 20 år tidigare. En Annica som var smärt och aktiv när det gällde det mesta. En Annica som hade egen MC, en Honda 500. Jag orkade och fixade allt på den tiden. 
Exakt en sån här hade jag fast jag hade köpt ett 4 till 1 avgassystem så att det bullrade lite mer.
Vad är jag i dag, jo en passiv gammal tant. Varför tillåter man sig att blir så. Vem är det jag är dum med - Bara mig själv.
Vart sitter skönheten i dag. Ja kanske under skalet, jag intalar mig det i alla fall.
Nu tänker inte jag i första hand på en vikminskning för skönhetens skull. Jag vill blir aktiv igen, känna ork och lust för äventyr.
I dag är Kent nere i stugan och åker skoter. Ska du inte följa med säger han, vädret är underbart. Nej säger jag, jag stannar hemma och donar lite. Vad har jag donat med? Mina böcker, har läst några timmar. Jag orkar inte dona, jag är baske mig helt passiv. Det känns tungt att vara så ärlig med sig själv.
Varför skrev jag rubrikten Ta skit och gör om det till Guld. Jo därför att det är en bok jag läser just nu. Har fått den via jobbet, mycket inspererande faktisk. Kan jag kanske ta lärdom av den och lyckas blir mer aktiv, få mer ork.
I den här boken står det bl.a
- Hur blir man en person som andra lyssnar till? Jo man ska vara
- Ärlig
- Framsynt
- Inspirerande
- Kompetent
Mitt arbets-jag har nog dessa egenskaper, det har gått skapligt. Upplever att många lyssnar på mig.
Men hur är det med mitt privata jag. Hur ärlig är jag mot mig själv. Hur framsynt är jag osv. Det finns nog inte mycket av det för jag lyssnar ju inte ens på mig själv. Kanske har jag lyssnat i dag när jag gick med i Viktklubben.se. Äntligen har jag varit ärlig mot mig själv. Har tydligt talat om vad som händer i framtiden om inget görs mm.
Bilden ovan när jag sitter vid pookanten på Holliday Inn i Chiang Maj ska var min ledstjärna. Den ska varje dag ärligt tala om vad som händer om inget görs nu.
Mina barn säger ofta att jag är den finaste mamman som finns. Ja det kanske jag är men ska vi vara ärligt så menar dom säkert inte skalet, det yttre. Det fina ser dom säkert under ytan.
Nu när jag äntligen ska vara ärlig med mig själv innebär att jag också kommer att vara ärlig mot er som läser min blogg. Inte för att bikta mig eller få stöd utan för att bloggen oftast fungerar som min dagbok.
I dag går startskottet.
Jag väger i dag 83 kilo, är 163 cm lång, vilket gör att jag har ett BMI på hela 31,2. Ett så högt BMI innebär att jag klassas som kraftigt överviktig. Mitt midjemått är en jättestor väckarklocka som ska minna mig om risken för hjärt och kärlsjukdommar. Varför i fridens dar har jag inte vaknat tidigare när jag borde blir väckt varje dag när jag ska klä på mig, inga byxor är stor nog i magen snart. Hur kan man undgå det så många år, helt otroligt.
Hade jag varit lite smalare så jag fått på mig mina täckkläder och då hade jag kanske följt med Kent på en skotertur och suttit ner på sjön vid stugan nu och kisat mot solen. Vad hade jag helst velat göra i dag. Det är klart att jag skulle vilja sitta där nere i solen och friska luften. Jag lurade mig själv och alla andra när jag sa att jag ville vara hemma.
Jag är glad att jag äntligen har vaknat. Nu ska det blir en annan Annica som ska vara 100% ärlig mot sig själv och även omgivningen. En Annica som ska vara rädd om sig själv. En Annica som ska behålla hälsan och finnas kvar i många aktiva år till.
Det som ska peppa mig är den känslan som jag kommer att få i samband med att kilona trillar av, när jag känner att jag orkar. Den här gången ska jag pga. min ärlighet mot mig själv fixa det här.
