Landat
Nu har jag börjat landa i min nya tillvaro. De två sista veckorna har varit omtumlande, mycket känslor har svallat. Tänk vilken otrolig lyx att få trappa ner det sista åren innan pension.
Jag har alltid sagt att karriären inte ska vara stege. Den ska vara ett nät där man ibland klättrar uppåt men också där man ibland går åt sidan för att utveckla sig själv. Det är så jag har gjort under mina 36 år i Telia, ja Telia har verkligen varit en mycket bra arbetsgivare.
Jag har också sagt att den långa karriären ska se ut som ett berg. Man ska i sakta takt klättra uppåt, sedan ska det plana ut under några år innan man börjar klättra neråt igen. Går klättringen för fort är risken stor att man faller och då är det oftast riktigt tungt att komma tillbaka igen. Jag har en kollega som just nu fallit väldigt hårt, jag hoppas att det ordnar sig på bästa sätt och att såren läker snabbt. Under min tid på Telia har jag påbörjat vägen neråt och nu fortsätter jag den klättringen ytterligare några år men den här gången utanför Telia.
Ja Gud så klok jag är ;). Det känns i alla fall otroligt rätt för mig. Tänk vad många det är som kämpar allt för hårt de sista åren innan pension för att sedan komma ut helt slutkörda till en tomhet som då ofta är svår att hantera.
Nej, här sitter jag och svamlar igen :). Det finns det egentligen inte tid för just nu. Dagen ska jag delvis tillbringa på Birsta med Cicci. I kväll ska vi till Petas svärföräldrar i Forsa och äta surströmming. Ja vilken härlig dag och kväll jag har att se fram emot.
