annicalh

I dag var jag tillbaka på jobbet. Det kändes mycket bra att vara tillbaka och träffa alla jobbarkompisar. Det är verkligen härligt med 8-17 jobb på kontoret. Det är lyx för mig att få vara på hemmaplan.

Petra och barnen var ledig och kom på jobbet för att hälsa på. Tova stannade och jobbade med mig. Klockan 16 var det full fart hem. Vi är barnvakt till Alfons i kväll. Det är helloween party hos Elsa i kväll och då är det bäst om Alfons slipper vara med.

Petra och barnen kom också på middag. Det är så roligt när båda små grabbarna är här. Alfons är drygt två och och Dante tyllet två i mars. Nu har dom blivit så stora så att dom har glädje av varandra.

Ja nu har den här helgen passerat. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg var vi på middag i går. I övrigt har det varit lugnt och skönt. Vi har varit ute och promenerat både lördag och söndag förmiddag. Det är så härligt att jag har kommit igång igen. Jag kollade vågen och upptäckte att jag faktiskt gått ner två kilo i veckan. Underbart att belöningen kommer så snabbt.

Nu väntar en arbetsvecka igen. Ska bli kul att träffa kompisarna på jobbet och få höra vad som hänt under förra veckan. Jag har inte några resor inbokade och det känns mycket bra. Jag har de senaste 10 åren rest nästan varje vecka och känner att det skulle vara skönt att vara mer på hemmaplan. Jag hoppas att det blir så framöver.

I kväll var vi upp till Petra för att träffa barnen som kom hem efter en vecka hos Peter. Jag är så glad att det fungerar så bra både med Peter och Petra men framför allt för barnen. Dom har ordnat så att barnen har allt på båda ställena och slipper packa leksaker och kläder varje helg. Barn som bor på två ställen måste få känna att dom har ett komplett hem vart dom än är. Tänk om vi skulle behöva packa varje söndag, jag som tycker att en två dagars packning är jobbig att planera.

I morgon kväll ska vi vara barnvakt åt Algons. Det är skollov nu och Elsa ska ha helloween party för flickorna i klassen. Det blir jobbigt för Alfons att vara hemma då, han blir lätt så uppspelt och ska vara med överallt.

Bild tagen av Alfons när vi var i husvagnen för några veckor sedan.

I går var vi hos Dennis (Kents pappa) och Katarina på middag. Mats och hans Anita var också med. Vi hade vansinnigt roligt, det var länge sedan jag skrattade så mycket som vi gjorde i går. Tänk att man kan ha så roligt när man pratar om gamla minnen. Alla känslor och glädjeyttringar blir genast hur tydliga som helst.

Tack till er båda för en trevlig kväll.

Ja nu är vistelsen på Österåsen avslutad för den här gången. Det har trots allt varit en bra vecka. I går kände jag att det här kommer att bli toppen. Vi fick då en förhandsinfo om Mindfulness som är en metod för återhämtning. Jag kände verkligen att det kommer att passar mig. Längtar nu till nästa resa till Österåsen då jag kommer att få lära mer om detta.

Innan jag åkte hem i dag var det samtal med min kontaktperson. Vi gjorde tillsammans upp en plan för hur jag ska leva (äta, motionera mm) nu de kommande fyra veckorna. Även det kändes jättebra, det känns att det är allvar nu. Tar jag inte tag i hälsan nu, när ska jag då göra det. Klockan går fort så det gäller att hänga på.

På hemväg stannade jag för göra inköpen till kvällens middag. Jag måste erkänna att det har varit många tankar på god mat under veckan. Österåsen serverar bara vegetarisk kost, det är inte så stora variationer på innehåll eller kryddning så det blev lite enahanda. Jag längtade fisk så till förrätt köpte jag pilgrimsmusslor, till varmrätt ville jag ha en god vit fisk. Det fanns tyvärr ingen så det fick bli lax och passerad potatis och naturligtvis mycket grönsaker.

Jag lagade maten med glädje och åt förrätten med god aptit. När det var dags för varmrätten var jag för mätt för att kunna äta mer. Tydligen har det hänt något med min mage, positivt.

Kent gjorde mig riktigt snopen när jag kom hem. Innan middagen satt vi och pratade om min vecka. Plötsligt klev han upp och gick och hämtade två inslagna paket. Bara till dig för att .... sa han. Jag öppnade det första paketet och där var en fin scarfs och i det andra var det en matchande blus. Petra hade hjälp honom. Hon hade varit och lagt undan plaggen så han behövde bara åka till butiken och betala. Det är sånt som gör att livet känns underbart, han har nog längtat lite efter mig i alla fall. :))

Scarfsen och min middag.

Nu ska det bli underbart att sova i min egen säng. Sjukhussäng är inte att föredra.

.

I dag grep tristessen för hårt grepp om mig så jag smet iväg in till Sollefteå efter lunch. Vi är ju naturligtvis inte tvingade att vara här alla dygnets 24 timmar men det är klart att det är bättre att följa schemat och gå på föreläsningar än att smita iväg.

Jag ville åka till pappas grav och göra lite höstfint där så jag tyckte att jag hade legala skäl. Jag var också på en skrubbaffär som har diverse billigt rat. Det blev rat för hela 280 kr, bl.a. en röd kandelaber för 69 kr som säkert blir fin på köksbordet till jul.

I förmiddags var jag på en föreläsning om stress. Det var en mycket färgstark kvinna som föreläste. Jag är nog lite yrkesskadad, har varit på massor av föreläsningar genom åren så det blir lätt en blandning av att lyssna på innehållet samt att analysera den som håller föreläsningen. Den här damen var mer en rolig estradör än en bra kommunikatör.

Jag ställde en fråga - Det finns ju olika typer av stress, en där du känner att tiden inte räcker till för allt som ska göras typ städa, handla, fixa fest osv. Så finns det den när du inte kan sova för att du ligger och ältar alla problem som du har att ta tag i och känner att både tid och idéer saknas. Min fråga var, angriper du båda dessa typer av stress på samma sätt.

Svaret jag fick var - Ja nu är ju inte jag någon professor inom området, men det är ju bra att du har funderat.

Det svaret gjorde att jag tappade lusten att gå på fortsättningen som var efter lunch. Jag har lärt så mycket via jobbet, hur vi ska jobba med våra medarbetare och deras arbetssituation och arbetsvolym så att jag tror nästan att jag kan mer än vissa av personalen här. Besservisser varning kanske eller.... ;)), nej.

Nu sågar inte jag Österåsen, absolut inte. Jag har kommit till många insikter den här veckan när det gäller min sjukdomsbild kontra kost, motion och medicinering. Dom har förklarat att jag ska äta medicin för min diabetes och att den skonar bukspottkörteln så att den håller längre. Läkaren har skrivit ut nya piller åt mig. Jag trodde att det bästa var att kostbehandla eftersom min läkare inte skrivit ut nya piller trots att jag berättat för honom att jag inte kan ta de som han ordinerat. Men så är det inte. Det ska vars både och. Jag har också fått veta att min suddiga syn kan bero på att jag ofta går med för höga sockervärden, jag trodde att det i första hand var behov av nya terminalglasögon. Jag har också fått veta att man regelbundet ska kolla ögonbotten, det är det ingen som sagt eller kallat mig till.

Ja det blir bra det här, nu åker jag hem i morgon med ny medicin och ett eget kost och träningsprogram som ska följas under de fyra veckorna tills jag är tillbaka här igen.

Tillbaka till pappa.
Tänk att han bara var 50 år när han gick bort. Jag som då tyckte att han var ganska gammal, han hade ju levt nästan hela livet. I dag har jag som 56 åring ett annat perspektiv på ålder. Det finns ännu massor kvar att uppleva. Tänk också att alla minnen kan vara så glasklara trots att det är 30 år sedan han var med oss. Ja det är väl så att man minns det man vill minnas, det andra är väl för länge sedan förträngt.

Kram till er alla, vi hörs.

I dag har jag inte mått så bra. Hade ställt klockan på kvar i 7. Kvart över 7 började spinningpasset. Jag var på plats och kände mig taggad. När jag cyklat 20 minuter blev jag riktigt illamående. Det kändes nästan som jag skulle svimma. Gick tillbaka till rummet och lade mig och somnade genast och vaknade strax före klockan 9:00.

Frukosten serveras mellan klockan 8-9. Det var som vanligt mycket frukter (inte bra för mig), fil och flingor, gröt och mackor. Jag valde bort allt utom macka och ett nyponte. Det finns inte så mycket pålägg att välja på men i dag fanns det messmör. Det har jag inte ätit på jättelänge så jag tog det på mackan.

Så åter ner på rummet och där börjar jag må ännu sämre. Känner mig jätteslut och beslutar mig för att gå till sjuksköterskan. Hon tar sockerprov och det visar på drygt 16. Kan en mesemacka ställa till det så. Ja tydligen. Det blev sängen en timma. Jag kände mig jättenere, ringe till Kent och ville bara åka hem. Just då var det lite synd om mig.

Som på beställning knackade tjejen i rummet bredvid på och frågade om jag skulle med till badet. Det kändes bättre och sedan har det varit full rulle hela dagen bl.a. stavgång.

Vi hade möte med diabetessköterskan klockan 16, hon sa att jag ska få träffa läkaren i morgon och att dom troligast kommer att sätta in ny medicin. Det känns bra för så här högt och hoppigt socker orkar jag inte ha.

Nu har jag nyss kommit tillbaka från middagen som alltid består av soppa. I dag stod det morotssoppa på menyn. Den var inte god, det fick bli te och macka. Dock ingen mese den här gången.

Nu har jag inget mer på programmet i dag utan det blir en lugn kväll. Saknar TV igen men vill inte sitta i något TV rum.

Nu längtar jag verkligen efter mitt gamla pigga jag. Den Annica som tycker att det mesta är roligt och inte alls känner sig trött och sliten.

Så här känner jag mig just nu, bilden nedan visar min målbild :))

Först och främst måste jag kommentera rubriken till mitt förra inlägg. Lador händer ser här, blev det. Skulle stå Massor händer det här.

Som ni kanske vet (har sett tidigare) så skriver jag lite som en tandlös kratta. Orsaken är min dyselexi som inte är ett stort problem i dag. Grammatik och rättstavningsprogram finns ju alltid till hans i dag. Tyvärr är jag lite för snabb och tittar inte vad dessa program ställer till när dom ändrar det jag skriver. Därför lite fel ibland men det gör inte så mycket tycker jag, hoppas att du tycker detsamma.

Tänkte skriva om Allahelgonahelgen.

Det är ju en helg då man ska tänka på alla kära, dom som inte finns med oss i livet längre. Jag har alltid tyckt att det är en viktig helg, en helg som inte bara får passera som vilken helg som helst.

Vi har en tradition som började när barnen var små. Det var så att de levande ljusen i kökslampan inte fick tändas förrän den här helgen. Dom visste mycket väl varför vi tände ljusen. Ett år var det någon av dom som sa (minns inte vilken) - nu tänder hon. - Nu ska vi tänka på morfar. Ja så var det och så är det än i dag fast nu tänker vi på fler som inte längre finns kvar här hos oss.

Vi träffas alltid allihopa, besöker mormors grav. Tänder ljus både på graven och hemma. I fjol blev det ingen träff för då var vi i Thailand, det kändes tomt och trist.

I år hoppas jag att vi kan träffas och vara tillsammans allihopa igen. Vi pratade i dag på föreläsningen om kost varför vi äter som vi gör. Ofta är orsaken vanor, det ska festas med mat när man träffas. Ja så är det vid vårt Allahelgonafirande också. Det brukar bli en försmak av julens alla läckerheter.

Hur blir det i år nu när jag ska bryta alla matens vanor. Vilka vill jag verkligen ha kvar och vilka är jag beredd att bryta. Måste dom brytas, måste hela familjen ändra vanor bara för att jag måste bli smalare. Det om något måste väl vara fel väg att gå. Ska jag sitta ensam smal och fin för att jag har ändrat vanor. Nej, nej. Mina nya vanor kommer att bli att växla in lite nya nyttiga rätter tillsammans med de gamla invanda.

Ja det finns en hel del att fundera över, en hel del att fatta nya beslut kring. En sak vet jag säkert och det är - vi stryker inte vårt Allahelgonafirande det gör vi bara inte. Det skulle vara ett svek mot hela familjen, ett svek mot mamma som inte längre är med oss personifierad men ändå med i allra högsta grad just den helgen.

Ungar, det blir Jansson, det blir skinka och gräddsenap, det blir sill och rödbetssallad och allt det andra. Det blir också en rad nya rätter, kanske även lite surkål. Skillnaden blir inte märkbar för er, den kommer bara att märkas på min tallrik.

Ni är så välkomna allihopa den 5 november. Vi håller till i Forsa.

Här är min underbara mamma i sina unga år, och en försmak av maten som dukas fram i allahelgonahelgen.

Nu är det helt ok att vara här. Har varit på två föreläsningar om kost i dag. Har också gått en runda i det underbara höstvädret. Sovit en timma och nu senast var det vatten gymnastik.

Min mage tycker inte att det är lika bra just nu. Det är ju 100% grönsaker och det är säkert jätte jobbigt för min magen att ta hand om. Den jobbar för högtryck, inte så behagligt men det blir säkert bättre.

Fick höra i dag att surkål är väldigt nyttigt. Den serveras vid alla luncher, smakar riktigt bra. Det är kanske den som min mage är lite ovan. Surkål är vanlig vitkål som jästs med mjölksyrabakterier. Det är väl dessa som gör den så nyttig och bra. Vi konsumerar ju massor av produkter med tillsatta mjölksyrabakterier. ProViva, Valio och allt vad de heter. Läste att dessa bakterier är bra för det mesta i kroppen. En tesked surkål innehållet lika mycket mjölksyrabakterier som en liter fil. Och tänk så mycket lättare att äta. Vem pallar att få i sig en hel liter fil. Ja tänk så mycket jag kommer att lära dessa veckor. Nu längtar jag efter en god pannbiff med karamelliserad ( bara lite och nyttig) lök och surkål, det får det bli på söndag;-)).

Hur som helst kom den lilla svarta draperade på i dag till vatten gympan. Kent - jag kunde dra upp den själv så inget ramlade ut. Phu.... Måste säg att i sällskapet så pekade jag inte alls ut mig, var bara som en i mängden. En härlig känsla :))

Inte ser jag väl så tokig ut i den. Är riktigt nöjd med mig själv just nu.

Jag kommer igen i kväll innan det är dags att sova.

Gammalt elände till klockradio, hur funkar en sådan.

Jag slog igång den när jag kom hit i går för att få lite liv i mitt annars så livlösa rum. På kvällen när jag skulle sova trodde jag att jag stängt av den, tyst blev den i alla fall.

Jag somnade riktigt bra runt 22:00 ungefär. Klockan 00:00 flög jag tätt upp, då tjöt den jädra klockan för fullt. Jag stängde av den och somnade snabbt om. Så tjöt Ken igen, det var snosen som var på. Då drog jag ur sladden och lade mig igen. Nu var det inte lika lätt att somna om, resten av natten har jag varit som en visp i sängen. Vaknat, snurrat en stund, somnat, vaknat och så vidare. Jag brukar säga att barnbarnen går an som en visp i sängen, i natt var det jag som var "vispen". Jag får hoppas att jag fattar hur den ska stängas av i kväll. Ringer nog min tekniska support "Petra" för att vara säker. Varför är precis jag så du på teknik. Men jag är jätteduktig på mycket annat.

Klockan 07:30 var det tid för provtagning på fastande mage. Mitt socker var som vanligt över 10. Ska bli härligt att få hjälp att komma till rätta med det.

Nu ska jag snart gå och äta en grötfrukost, det var länge sedan. Jag är ingen frukostmänniska om den inte serveras efter klockan 10:00. Nu ska det bli nya vanor.

Har suttit här på rummet ett tag nu och piggnat till över en kopp kaffe. Det får man ha med sig själv och dricka i smyg på rummet. Den varma dryck som serveras är diverse ört och frukte.

Trendig pryl , eller hur.

Nu har dagen övergått till kväll. Alla dagens pass är avklarade. Rundvandringen klockan 19:00 hoppade jag över.

Det här kommer att bli jättebra, det är fullt schema hela dagarna. Fys aktiviteter varvat med föreläsningar. Det är inte många timmar som inte är fulltecknade i schemat.

Nu ligger jag på sängen och pratar med alla FB vänner. Det är underbart att känna att alla finns så nära. Du som inte har FB ännu går miste om mycket. Det sociala nätverket får en helt ny dimension med FB. Britt, jag tycker verkligen att du ska testa :-).

Det jag saknar just nu är en TV, vill se nyheterna. Det finns några tv rum men jag känner inte för något kollektivt tittande. Jag får läsa tidningarna på nätet i stället. Nästa gång jag kommer hit och ska stanna tre veckor tror jag att jag tar med våra lilla TV som vi brukar ha i bilen.

Jag får hoppas att natten blir lugn. Det här stället har en mer 100 år lång historia. Jag hörde några skrönor om några osaliga själar som vandrar runt här på nätterna. Det är nog bara skrönor för jag känner lätt av om det inte är lugnt, jag känner inte av något. Kent var så gullig när jag berättade om det. Ha sa - Gumman du får ringa när du vill, vilken tid som helst om du känner dig orolig. Bussigt, han som aldrig vaknar av telefonen när han somnat. Hihi

Nu ska jag läsa lite nyheter och lösa korsord innan det är dags att sova. Dagen börjar 07:25 med provtagningar i morgon bitti. Sedan blir det full rulle igen.

Jag kommer igen i morgon.

Här är veckans schema. Inte många håltimmar här.

Nu känns det lite bättre. Har gått en runda på 7 km. Helt otroligt vad vacker natur det är här. Det är nipor ner mot Ångermanälven, man ser bort till Sollefteå com ligger ca 1 mil drygt härifrån.

Jag gjorde sällskap med en tjej som bor här i Sollefteå. Hon var mycket trevlig. Bara jag blir på lite bättre humör så är nog både stället och kompisarna helt ok.

Nästa pass för dagen är en dragning för oss som har diabetes klockan 16:00. Sedan är det avslappning 30 minuter före middag. Det är inte långa stunder som inte är schemalagda.

Se så vackert det är här.

Ja då var jag framme. Kom hit klockan 10:30 på avtalad tid. Gick genast till samlingsalen där det redan satt runt 50 personer.

Vi fick lite regler inledningsvis. Bl.a. att vi inte får bada ensam. Vi får inte springa runt poolen, det kan vara halt så att vi ramlar. Vi får inte ha tuggummi eller tabletter i munnen när vi badar (kan sätta i halsen) får inte lägga dessa runt poolkanten. Vi får inte heller lägga plåster som lossnat i vattnet på poolkanten.

Vi får inte tända värmeljus i lyktor på rummen, det kan börja brinna.

Phu, ja det är faktiskt sant.

Efter dessa regel var det en föreläsning om hälsa. Sedan var det lunch, helt ok med mycket grönsaker.

Nu har jag installerat mig på rummet. Ett stort rum med två sjukhussängar i varsin ända av rummet. Blir toppen när Kent kommer på besök vid min nästa vistelse som är hela tre veckor.

Klockan 13:15 kommer personalen hit till den flygel som jag bor. Då blir det mer information.

Tårarna är inte långt borta just nu. Men det blir bättre.

Jag kommer igen i kväll.

Nu är alla kläder som ska med i morgon rena och framplockade. Det som saknades är inhandlat på Birsta i dag. Stora Thailandsresväskan (rymmer kläder för en månad) står här och väntar på att fyllas.

Det är mycket som ska med och jag känner att jag vill vara fräsch och välklädd. Det är nya träningskläder, det fanns inte så mycket sånt i min garderob. Ny baddräkt inköp på Twilfit i dag. Det är en svart fin sak med drapering på magen för att dölja ev. skavanker. Tyvärr försvann nästan all drapering när jag stoppan in min fylliga kropp i den. Här står Petras vita fina Columbia skor för de dagliga promenaderna. Kimonon från Hasseluddens Spa är tvättad och struken, bli bra när det är dags att gå till vattengympan.

Jag vet inte varför jag håller på som jag gör. Är det fåfänga, är det för att dölja eller är det rädsla. Ja det är nog en blandning av det två sista. Jag gör allt jag kan för att dölja både mitt inre (att jag inte mår bra) och mitt yttre ( min nu allt för fylliga kropp). Har till och med köpt en ny fondaychen för att se pigg och fräsch ut. Undra när jag ska ha den, inte när det är vattengympan i alla fall.

Här sitter jag och gruvar och tycker synd om mig själv. Känslan jag har är lite sorg, nästan separationsångest. Jag hoppas att den känslan snabbt kommer att försvinna. Intalar mig att det beror på att jag verkligen tar den här hälsoresan på fullaste allvar.

Det är så många som stöttat och peppar mig. Så många som vill mig väl.

Måste berätta om Patrik. Det är en ung kollega som jobbar på kontoret i Farsta. När han var här uppe i Sundsvall för inte så länge sedan så peppade han mig dom bara den. Han pratade om kost och motion. Ringde till och och med för att kolla upp priset för personlig tränare på gym. När han senare var i Sollefteå åket han till Österåsen och skickade därifrån en bild på stället och sa att det fanns massor av fina träningsrundor. - Där får du det toppen Annica, stod det i hans SMS. Helt otroligt, stort tack Patrik.

Här kommer några bilder. Först är det Petras fina skor som jag har lånat. Det är en bild på Patrik (och hans kompis). Det är Patriks foto från Österåsen och sist en bild från Hasseludden som visa min fina kimono.

Jag kommer igen i morgon och berättar hur det har gått.

Kram till er alla.

Vem kommer inte ihåg Lasse Åbergs Hälsoresa från 1999. En riktigt rolig komedi inspelad i Dalarna. Min Hälsoresa börjar nu på måndag, på Österåsen i Ångermanland. Jag måste säga att det känns ganska tragiskt. Varför har jag ställt till så jag måste vara med i en sådan komedi.

I början av oktober var jag till Österåsen på inskrivning. När jag satt i bilen på väg upp kände jag mig både arg och ledsen. Arg för att det blivit som blivit, ledsen för att jag inte vaknat tidigare och själv gjort något åt min vikt och hälsa.

Jag är inte så himla tjock men min kropp tycker tydligen det. Jag har fått alla fel som kraftigt överviktiga får. Blodtryck, blodfetter, diabetes mm.

När jag satt på inskrivningen tillsammans med mina kommande kompisar såg jag bara allt det tragiska. Jag hörde inte hemma där, hörde inte hemma med dessa människor. Jag upplevde att det var sådana människor som nästan gottade sig i sina besvär, sådana som nästan vill överträffa varandra med allt deras elände. Jag som gör allt jag kan för att ingen ska märka att jag inte mår bra. Jag undrar hur det ska gå. Konstigt, jag som bara har bara hört positivt om stället.

Vi gick på rundvandring i det gamla sanatoriet. Rummen såg ut att vara renoverade på tidigt 80 tal, det låg två urtvättade handdukar märkta med Landstinget Västernorrland på sängen. Ingen TV eller radio. Det var inte som de hotellrum som jag brukar bo i på mina jobb eller semesterresor. Tur att jag har min telefon och dator.

Ja ja, nu ska jag inte sitta och tycka synd om mig själv längre. Har barnbarn här som verkligen förgyller tillvaron bara jag lägger undan min telefon.

Trots att jag låter som jag gör är jag faktiskt tacksam att min läkare skrev en remiss till Österåsen. Jag ska göra mitt yttersta för att ändra min livsstil så att jag blir frisk och kan ha ett långt aktivt liv.

Jag kommer igen med rapporter från min Hälsoresa.

Det här kommer att bli kanon. Hur enkelt som helst. Måste tala om för mina Bloggande FB vänner att även dom bloggar via telefonen.

Måste testa om det går att få med en bild från Internet också.

Det gick alldeles utmärkt, en bild på en utslagen Tova från Petras blogg.

Tänk om den här tekniken hade funnits när mamma var med. Jag kan riktigt se hur hos sitter vid köksbordet och följer familj och världen via sin platta.

Håller på att lära mig att blogga via telefonen. Vill kunna skriva kommentarer vid bilderna

Det verkar inte som det hår att lägga in flera bilder och få till kommentarer mellan dessa.

Här är ett drag som jag är ganska nöjd med.

Äntligen finns min blogg som app i telefonen.

Nu kommer jag att återuppta mitt bloggande. Jag tycker att det är så tröttsamt att sitta framför datorn, jag gör allt via min telefon numera. Och nu kan jag äntligen blogga igen.

Jag börjar med att tacka mina gamla arbetskamrater för en trevlig kväll på gamla Viktoria. Det var som vanligt, gott att äta och gott att dricka. Själv hade jag bilen med så det fick bli vatten men det är helt ok.

Här har är några foton från kvällen som blev ganska tidig för mig. Jag hade varit i Stockholm på dagen så när klockan närmade sig 21:00 kände jag mig ganska mör.

Nej nu ska jag fortsätta o packa, ska vara borta hela nästa vecka. Snart kommer också tre av mina barnbarn som ska vara med oss till i morgon.

Kramar till er alla