Vad minns jag av 2008
Ett händelserikt år
Som vanligt började året med en härligt Thailandsresa 4 veckor i februari. Vår första anhalt var Huahin som vi inte besökt tidigare. Det var helt ok men inte den bästa stranden, vi har sett många bättre under årens lopp.
Måste bara nämna en rolig händelse som inträffade när vi skulle åka därifrån ner till Phuket. Vi skulle åka buss, men hade bokat taxi från hotellet till busshållplatsen (trodde vi). Vi satt och väntade men ingen taxi kom. När vi hörde efter i rec. fick vi veta att vi skulle vara på hållplatsen vid det laget. Det blev panik, hade vi missat bussen hade vi fått vänta ett dygn till. Vi fick skjuts av två killar på moppe. En körde våra två stora resväskor, den andra körde Kent och mig med två ryggsäckar. Det måste ha varit en syn för gudarna, men vi kom fram i tid och killarna var mycket tacksamma för den blygsamma dricks vi gav, ca 20 kr var. - Ja vi kommer att ha mycket att prata om på "hemmet" på äldre dar Kent och jag.
Tänk dig, vi var en till (en inte alls så liten dam) + två ryggsäckar!
Mammas år har inte varit så roligt. Hon har varit mycket sjuk under hela 2008. Det har varit hjärt och njurar som spökat. Hon har ramlat och brutit sitt ben. Hon har tillbringat större delen av året på sjukhus. Men nu är det bättre än vad det har varit på mycket länge och det mycket tack vare Skottsundsbackens äldreboende som har fått henne på ett strålande humör. Tack för det hela personalen på avdelning 4.
Våren var full av renovering i stugan. Det skulle målas om och byggas uterum. Jag satt vid datorn och "lekte" med ett förgsättningsprogram. Vi gör det vitt med gråa knutar och svarta fönsterbågar sa jag. Det bli jättesnyggt mot det svarta taket, hängrännorna och grunden, tyckte jag. Kent var inte så lättövertalad som han brukar vara. - Man gör inte svarta fönsterbågar sa han. Men det gjorde vi och stugan blev kanonfin. Jag har hittat kabeln till kameran men nu är datorn paj, Micke försöker laga den. Hoppas att han lyckas rädda alla fotografier så ska jag lägga ut en bild på stugan.
Håll med om att det är ganska snyggt.
När vi var på sommarsemester i Orsa med Petra och Ciccis familjer fick vi för oss att vi skulle köpa hus och flytta till Njurunda. Vi som bara måste ha en lägenhet centralt i stan, vad hände helt plötsligt. Sagt och gjort vi köpte huset och påbörjade en omfattande renovering. Nu är det snart klar, är bara badrummet kvar och det hoppas vi att någon hantverkare fixar när vi åker iväg nu i januari. Vi trivs i alla fall toppenbra i huset så än så länge är det bara bra. 
Hösten brukar vara en period när Kent och jag festar loss lite. Brukar gå ut på "Lokal" som han säger och träffa folk och svänga våra lurviga. I år har det inte varit mycket av det. Jag hoppas att det inte är åldern som håller på att ta ut sin rätt. Men det är ju så - Man är inte äldre än man gör sig. Men man ska inte göra sig för ung heller, det blir ofta bara patetiskt. 
Händelserikt år sa jag. Det kan man väl ändå inte kalla detta. Det var ett mycket bra år i alla fall.
-Slutet gott, alltig gott.
Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag alla våra vänner och dom vi bara känner. 
Hoppsan hur ska det gå med min målbild
Nu blir det skärpning
Det har varit alldeles för mycket god mat några dagar nu. I går var vi i alla fall ute på en långpromenad, med mitt ätande borde jag säkert ha behövt gå minst 5 mil för att inte lägga allt runt magen.
Cicci med familj var här i går. Vi åt god mat och hade trevligt Jag fick en jättefin julblomma. Cicci är så omtänksam, hon vill alla så väl. Hon kommer aldrig tomhänt när vi bjuder hem henne med familj. Det är inte nödvändigt att alltid ha något med sig men jag måste erkänna att jag blir väldigt glad.
Det var planerat att Ellen och Elsa skulle sova över hos oss, men så blev det inte. När dom framåt kvällen började blir trötta så blev dom också så mammig och pappig och ville följa med hem. Kent och jag satt uppe länge, tog något glas vin, lyssnade på musik och bara kopplade av.
Nu ska jag planera för en kväll med Farmor, Mats, Niclas, Petra, Peter och Tova. Tyvärr kommer nog inte Frida med, jag tror att hon är ledig i dag och har åkt till Jämtland med sin pojkvän. Vi får se, maten räcker till henne också om hon kommer med. I kväll blir det ingen julmat, det som är kvar nu åker väck. Visst är det väl ändå märkligt, först ska man släpa hem en massa mat i överflöd och sedan fyller man soptunnan så att den svämmar över innan äntligen sopbilen kommer. Hur är det med finanskrisen, i vårt kylskåp har den lyst med sin frånvaro den här julen.
Utvilad efter en mycket trevlig julafton
I dag vaknade vi utvilade, skööönt.
Julaftonen var mycket trevlig. Först var vi alla till mamma med klappar, blommor och godis. Hon var på strålande humör. Det är så skönt att det äntligen har ordnat sig för henne, hon har haft ett riktigt jobbigt 2008. Nu återstår det att ställa för hennes nya boende efter helgerna. Det känns inte jobbigt alls, jag ser bara fram emot att göra det fint och bra för henne.
Klockan 15.00 var det samling hos Micke med familj. Alltid samma tradition, Kalle ska bara ses just den tiden på året. Kommer ihåg när barnen var små. Vi har hos Kents farbror Kurt som alltid var tidig med ny teknik. Han hade köpt en video till jul och bandat Kalle Anka. När vi var där på besök ropade han till alla barn, kom får ni se Kalle fast det inte är julafton. Jag hoppade upp och sa stopp, det ser man bara en gång per år. Han skrattade och trodde mig inte, satte in bandet och körde igång visningen. - Gå därifrån barn sa jag, ni får inte se det nu. Då förstod Kurt att jag menade allvar och stängde av videon. Ja så var det med det, idag har våra barn trots all tillgänglig teknik samma regler för våra barnbarn.
Det är en fröjd att se de små barnen när Tomten kommer. Micke sa att han skulle gå ut en sväng, köpa tidningen. Då ropade Jacob, - Nu kommer Tomten snart, så är det alltid när pappa ska gå ut en sväng. Och mycket riktigt kom Tomten men han hade bara varit där en liten stund när Micke kom tillbaka. Då blev det andra miner på barnen, mycket snopna. Ja i år kom det faktiskt en riktig Tomte till oss.
När kvällen blivit lite sen, barnen trötta efter allt ståhej och testande av nya leksaker som bl.a. bestod av vacker sång framförd av Tova i nya mikrofonen tackade vi för oss. Åkte hem och parkerade oss framför Tv:n, snart sov vi båda två.
Skönt att så många lediga dagar återstår.
God fortsättning alla vänner!
Julaftonsmorgon
Äntligen är det julafton. Allt är fixat och klart.
I går hade vi uppesittarkväll hos oss. Petra, Peter, Tova, Erica, Stefan, Rasmus och Alma var här. Vi hade jättetrevligt. Tänk att julmaten alltid smakar bäst kvällen för julafton, är det för att man känner att det inte är riktigt tillåtet. Jag minns när jag var barn då fick man inte äta julmaten dagen innan, en liten smakbit var det enda som var tillåtet. I vår familj är det tillåtet att äta så mycket man vill av allt kvällen före.
Tova har sovit hos oss i natt. Nu sitter hon i badkaret. Var det så förr i tiden att man skulle julbada, då skulle man vara ren och fin till storhelgerna. Skönt att det är andra tider nu.
Vi ska åka till mamma allihopa i dag kl 13. Synd att hon inte orkar fira kvällen med oss. Klockan 15 är det Kalle Anka hos Micke och Line där vi blir alla i kväll. Hoppas att tomten kommer. Skönt att fira aftonen borta, slippa allt stök och för att inte tala om allt julklappspapper. Det är också skönt att få åka hem när man känner för det. Det kan blir ganska stojigt med 5 små barn.
Nu kommer snart Petra och Peter och hämtar Tova, då kan inte mormor sitta här framför datorn. Det är ju faktiskt julafton i dag.
Hoppas att din kväll blir riktigt bra.
Julkram från Mig.
Tänk vad man kan bara man inte ger upp så lätt
Har suttit framför datorn flera timmar på eftermiddagen i dag. Det har varit något stort problem med min privatdator i flera veckor. Den har gått långsamt som bara den. Har gång på gång ringt min son Micke som är dataansvarig för två friskolor här i Sundsvall. Du förstår vilket svar jag har fått där.
- Morsan, jag kolla på det någon dag, kanske i helgen.
Har själv gång på gång sökt felet men inte förstått vad det kan vara. Jag har sökt efter virus och spionprogram funderat och funderat. Men som sagt min datakompetens är ganska begränsad. I dag överträffade jag min själv så jag blev riktigt stolt. Upptäckte att det fanns något program som hette fssm32.exe som låg och tog nästan hela processor kapaciteten. Gogglade det på min arbetsdator och såg flera inlägg att det kan störa säkerhetsprogram F-Secure. Jag tänkte att det kanske skulle kunna vara så i min dator också så jag avinstallerade det och återinstallerade det igen. Prata om Bingo, men det var det som var felet. Skicklighet eller slump, strunt det samma nu funkar datorn igen.
Åter till husmorssysslorna.
Nu ska jag steka köttbullar och revbensspjäll. Lägga in sill och göra rödbetssallad så det blir ett kort inlägg i dag.
2 dagar kvar till julafton
Här ser du min målbild. Ja det är en bit kvar, men det ska nog gå. Kommer jag inte hela vägen kommer jag säkert en bra bit på väg i alla fall. Vissa saker rår man ju inte på pga ålder, men inte tappa taget nu.
Jag är så glad för att jag hittat ett nytt sätt att göra goda såser på. Tar fetgrädde, tite smör och kokar upp det med någon smaktillsats. När det kokar rör jag ner en näve riven ost så att såsen tjocknar lite. Det blir kanonbra. I dag åt vi kokt vitkål (spagetti) och en sås till som jag smaksatt med hummerfont och så tippade jag i lite röd stenbitsrom. Jättegott. Det är så svårt på vintern att äta kall mat, en sallad på sommaren är jättegott med inte på vintern.
Läste en artikel om Leif GW Persson i gårdagens Aftonblad. Vilken otroligt intressant person. Synd att han inte är mer rädd om sin hälsa. Det skulle vara en stor förlust för hela poliskåren och rättsväsendet om vi tappade en person som honom. Det verkar som har har ett stort umgänge och äter ute ofta, hoppas att han hittar någon restaurang som har nyttig mat som sin specialitet.
Åter till julen. Var i stugan och hämtade hem granen häromdagen. Den eviga frågan för oss (som oftast har en ny adress varje jul) är vart ska vi ställa granen. Vi diskuterade flera alternativ med kom sedan gemensamt fram till att vi skippar granen i år när vi ändå inte ska vara hemma på julaftonen. Det kändes skönt, man kan få så hemtrevligt i alla fall med lite pynt och många levande ljus.
Tänk på det alla ni som tänder ljus i stugorna att inte lämna dom utan uppsikt. Man läser allt för ofta om människor som pga levande ljust mist sina hem i lågor i juletid. Många tror att det är helt riskfrittt med värmeljus men så är det inte alls. Hos min dotter Cicci var det när att elden fick ett rejält tag när ett värmeljus flammade upp och tänke eld på ett fotografi som stod bredvid. Hon berättade inte det för mig när det hände utan jag fick höra det långt senare. Det händer ofta när jag ska sova och ligger och funderar på det ena och det andra att jag tänkter på detta, usch så farligt det är med ljus.
Kan inte låta blir att tänka på sommarvärme och semester. Nu är det inte många dagar kvar till vi får ledigt och åka på vår efterlängtade Thailandsresa för 9:de gången (om jag inte minns fel) på 10 år. Det hela började 1999 med att Kent köpte en lott som vår svärson Tomas sålde för Essviks fotbollsklubb. Han tog högsta vinsten, 7 500 kronor i reseprestentkort. Vi hade aldrig tidigare varit utomlands på de 20 år vi hållit ihop. Kassan var inte så stor så vi prioriterade annat, ofta till barnen eller hemmet. Men som sagt, har man så mycket pengar i startkapital så måste vi ju åka på en resa. Vi tittade i massor av resekataloger och bestämde oss för Thailand. Vår minsta dotter Petra fick följa med på resan. Vi hamnade i Phuket på Karon Beach. Ja det var varmt, lite väl varmt. Maten var så där men inte lika bra som hemma. För att inte prata om myggorna som orsakade böldliknande knölar på hela min kropp. När vi åkte hem sa vi, - Hit åker vi aldrig mer. Tänk vad fel vi hade, nu känns nästan Thailand som vårt andra hemland. Efter att ha besökt dom flesta turistorter där så är Phuket och Karon fortfarande vår favorit.
- Hallo Phuket den 23 januari kommer vi igen.
Det här hotellet bodde vi på vid vår allra första resa. Det var helt ok, men som sagt. Vi var väl inte så resevan vid det tillfället.
Nej nu måste jag nog stänga ner för i dag. Kent håller på att montera fläkten, jobbar som bara den för att vi ska få klart till jul. Klart så att jag kan göra julmaten utan att vi får matos i hela huset. Och här ligger jag på sängen drömmande och pratar med mig själv igen, vad är jag för husmor. Ja kanske en ganska modern och självständig husmor. Kent säger att jag är den bästa fru han kan ha och alla bran säger att jag är den bästa mamman. Inte kan dom väl lura mig allihopa?
Ha det bra, vi hörs igen.
Inget julstök ännu + en en himla massa mer.
Hoppas att Kent sätter upp nya fläkten i helgen så att vi slipper matos i hela huset.
Jag lovar det kommer att se ut så här på vårt julbord även i år.
Apprå på huset, måste säga att jag trivs jättebra här. Det är precis vad Kent och jag
behöver. Inte mer inte mindre. Vi har lagt ner många timmars arbete men det har
det varit värt för snart är det exakt som vi ville ha det.
Jag nu har jag ju inte sagt hur länge vi ska bo kvar här. Jag och min man är ganska
duktiga på att flytta. Det beror nog på att jag tycker att det är så himla kul med inredning.
När det väl är helt färdigt så börjar min rastlöshet igen, vill gärna ha ett gågående projekt.
Vi får se hur det blir, men just nu säger vi - Här kommer vi att blir kvar!
Tänk om Kent visste att här sitter jag och funderar i min ensamhet och skapar en blogg för
att prata med mig själv. - Har du inget bättre för dig skulle han säkert säga. Men det är ok
han får säga vad han vill jag tycker att det här verklar riktigt roligt. Synd bara att jag inte hittar
min USB kabel till kamerar, då hade jag lagt ner lite bilder på vårt nya hus, men det kommer.
- Jag lovar, det kommer nog inte bara bilder på huset. Det kommer nog på hela slänkten
och lite mer också.
Ja nu kom jag in på släkten, mina tre underbara barn. Micke, Cicci och Petra med familjer.
Tänk vad det har blivit många av lilla mig, tre barn, svärsöner och svärdotter och hela fem barnbarn.
Allt detta tack vare min underbara mamma Sonja som satte mig till världen för 53 år sedan.
Ja nu var ju detta inte min släkt, men som sagt jag har ju tappat kabeln.
Tänk vad lätt det är att tappa kontakt med släkten, dom närmnaste man har. Nu har jag turen
att ha dom närmanste väldigt nära mig men det finns många i släkten om inte är så nära
som man lätt tappar bort i vardagen. Det är jättetrist men tyvärr väldigt vanligt i vår vardag
med ständigt högt tempo.
Nu ska jag inte komma in på det. Dessa rader får blir min början och vart det tar vägen får
som sagt framtiden utvisa.
Jag passar på att önska alla, inklusive hela släkten en riktigt
God Jul & Gott Nytt år
Äntligen
Naturligtvis är det min dotter Petra som fått mig att komma igång.
Vi får se hur det går, kanske min nya fluga, vem vet.
