annicalh

I dag har jag jobbat igen. Det kändes bra att vara tillbaka. Jag känner mig laddad. Det är jag alltid den här tiden på året. Jag vill summera det gångna året och lägga planen för 2012.

Jag hämtade Tova och Dante på dagis i dag. Petra var lite sen från jobbet. Nu är jag hos barnen igen, Ciccj och Petra har åkt iväg för att handla mat till nyår som dom ska fira tillsammans i Ciccis husvagn i Hassela.

Tänk när dom körde ner baracken som dom har i anslutning till husvagnen. Vilket drama, det är ganska skrämmande när dom lyfter ett helt hus med en traktor. Som tur var gick det bra och baracken blev jättefin både ut och invändigt.

Jag lästa om problemen som Dagmar hade ställt till det för Hasselas sportanläggning. Dom var strömlösa från söndagsnatt till på tisdag. Både hotell och stugor blev helt utkylda. Gästerna fick avbryta sin semester. Så trist när man kanske hade planerat en härlig ledighet med familjen mellan jul och nyår. Tänk också vilka ekonomiska förluster för stället, jag undrar om försäkringarna täcker. Vi vill ju verkligen att den anläggningen ska gå bra så att den blir kvar.

Här sitter Tova i din säng och tittar på barnkanalens årskrönika samt en bild från Hassela.

I dag har jag varit ledig. Har inte gjort något vettigt utan bara kopplat av. Har börjat läsa Zlatans bok, mycket bra. Han lämnar verkligen ut sig i boken. Jag kommer igen med en resumé när jag har läst ut den.

När Kent kom hem var vi ner till stugan och tittade till. Där var allt i sin ordning. Dagmar hade bara tagit med sig strömmen när hon drog förbi. I år har vi tömt frysen och stängt av den så det är inget som blir förstört. Skönt för alla strömlösa att det inte är så kallt.

Vi var också en sväng till Petra. Hon har ett tak över veden som blåst ner så Kent och Tomas har fixat det på plats igen.

Nu har jag surfar runt en stund och tittat på GI recept. Måste ta tag i vikt och hälsa och reparera det som julen ställt till med. Ska försöka med GI igen men en magrare variant. Jag mår inte bra när det blir för fett.

Det är snart dags för beach 2012, den börjar för vår del redan den 16 februari då vi åker på vår årliga vintersemester till Thailand. I år blir vi borta en månad, åh vad jag längtar.
.

Det är ingen risk att jag känner mig ensam sedan Kid flyttade in. Han är antingen på mig, bredvid mig eller runt mina fötter.

Det är jätteroligt men inbland kan det bli lite för mycket av det goda. ;-))

I dag tar vi det bara lugnt. Det kan behövas efter nattens äventyr.

Petra och barnen har varit här på förmiddagen. Nu är vi barnvakt åt Alfons. Cicci och resten av hennes familjen är i Birsta på rea. Att dom bara orkar ;))

Pratade nyss med Micke som är hos sina svärföräldrar. Dom har strömlöst så dom fick åka hemifrån när hungern gjorde sig påmind.

Stormen har orsakat en hel del problem i vårt närområdet. Det är sönderblåsta altantak, växthus som blåst sönder, nedblåsta träd mm. Vi har inte hört något från våra stuggrannar så det är nog ok i stugan. Vi åker inte ner dit i dag, vägarna är glashala så det går inte att vara ute. Då är det lika bra att stanna hemma.
.

Vaknade klockan 04:00 ungefär av att det small och dånade på taket. Stormen Dagmar härjade för fullt utanför huset. Kent gick ut för att se vad det var och upptäckte att en mindre plåt vid skorstenen höll på att blåsa iväg.

Han kom in igen och vi låg båda i sängen helt tysta och tänkte på vad den kan orsaka om den blåser iväg. Skulle den orsakar skador på föremål är det väl inte hela världen men tänk om den blåser på någon människa, hemska tanke.

Efter en stund kliver Kent upp och börjar klä på sig. - Jag måste gå upp på taket och sätta fast plåten, säger han.

Jag står och tittar ut genom fönstret när Kent gått upp på taket och får se att stegen är på väg att blåsa omkull, hade den ramlat ner skulle den fara rakt in i altandörren. Jag rusar ut i morgonrocken och tofflorna för att hålla fast stegen, det är nästan så att jag inte orkar hålla den på plats pga Dagmars vindstyrka.

Efter en stund kommer äntligen Kent ner och plåten sitter åter fast förankrad i taket.

Dumdristigt eller bra, jag uppskattar verkligen att Kent är som han är. Det som behöver fixas det fixar han och nu gick det ju tack och lov bra.

Nu ligger vi åter i sängen och smällarna från taket har tystnat men det viner rejält av stormen. Just nu känns det svårt att somna om, vi blev riktigt omskakade båda två av händelsen.
.

Nu ligger Kent och jag i sängen med varsin telefon i handen och TV som står på. Klockan är bara 20:00 men det är så skönt att bara ta det lugnt och koppla av.

Det känns att det har varit några dagar med högt tempo.

I morgon står det inget på programmet. Då blir det kanske en sväng till stugan. Kanske packar vi ihop och bor där nere några dagar. Vi får se vad det blir för väder. Just nu är det flera grader + och regnväder.

Kent bredvid mig i sängen och Kid som vanligt under mitt täcke.
.

Det blev min julmat även i dag. Det som blev kvar åkte nu i soporna. Det är trist vad vi handlar och slänger mat i jultid. Jag skäms faktiskt över vårt frossande.

Maten står här framdukad.
.

I dag kom äntligen Tova och Dante hem till Petra. vi har varit där allihopa och firat juldagen med dom. Tomten kom dit också. Tova sa att hon visste att det var morfar men - Vi säger inget till Dante sa hon.

Äntligen fick Petra jul med sina barn.
.

Ja nu har vi julaftonen bakom oss. Vi hade en riktigt mysig julafton. Petra hade en tung dag, det är inte lätt att fira jul utan sina små barn.

Kent skulle dom vanligt vara Tomte. Han gick ut i garaget för att klä om och komma tillbaka som Tomte. Han kände efter så att masken satt ordentligt på plats. Det var bara det att när han lade skägget fint utanför kläderna så var det luvan han rättade till.

När han kom in satt näsan i pannan och luvan hängde på bröstet. Han hade satt masken upp och ner. Vi blev som paralyserade allihopa och bara stirrade. Micke fann sig och tog ett kort på Tomten. Vi fick rädda situationen genom att tala om för barnen att Tomten behövde låna toaletten.

Vi fick ett ordentligt härligt skratt, varför förstod inte barnen som i uppståndelsen inte uppfattade vad som hände.

Nästa år kommer det att sitta en spegel i garaget.

I dag är det Jul för oss allihopa hos Petra tillsammans med Tova och Dante.
.

Nu är det 100% jul i stugan. Har till och med dukat matbordet inför i morgon.

Nu har vi uppesittarkväll med Lotta och Co. på TV. Petra är hos oss. När hon kom hade hon en present till oss. Hon hade köpt en skål i formen av ett hjärta och i den låg det en godispåse till världens bästa pappa och en till mamma, fint inslaget cellofan. Tack underbara unge.

Vi har också provsmakat det mesta av julmaten. Allt smakade mycket bra, mammas köttbullar är bäst, eller......

Nej nu är det dags att spela Bingo. Kent stressar på Petra och mig, vi är inte är så intresserade av Bingo. - Har jag köpt lotter får ni lov att spela, säger han. Ok då.

Nu har jag gjort revbensspjäll och rödbetssallad. Allt går som en dans i köket trots min onda fot. Nu är det bara sista putsen i huset så är allt klart.

Just nu håller jag på att sova ner vår lilla baby Kid för att få lite lugn och ro. Det är helt otroligt vilken vovve vi har. Han ska ligga alldeles bredvid mig eller helst uppe på mig i sängen, under täcket.

Pratade nyss med Cicci. Hon är ute i Birsta och hade fastnat i en kö när hon varit på Bauhause. Nu kan jag inte prata mer sa hon, dom bjuder alla i kön på kaffe. Helt otroligt vilken kaos det blir dagarna före jul. Skönt att jag inte måste ut för uträtta något.

Önskar er alla en riktigt God Jul
.

Är det inte det ena så är det de andra sa kärringen som ..........

Ja i dag vaknar jag med så ont i foten så att jag inte kan gå på den. Jag hade lite ont i går men nu har det blivit mycket värre. Det sitter inte i någon led utan det är trampdynan det värker.

Det är väl otroligt onödigt jag som har en hel del att fixa i dag. Jag ska ta ett fotbad och se om det gör värken bättre.

Nu har jag gått på min julledighet, jobbar igen den 29 december. Det känns riktigt lyxigt med semester jag som nyss har varit ledig så länge.

I kväll har jag lagt in sillen och stekt köttbullarna. Jag blandade buljong i köttfärsen och dom blev riktigt goda. Nu är det inte mycket kvar att fixa.

Dennis, Katarina och Alma kom med en jättefin julblomma. Tack..... Det har kommit många julblommor i år, ja jag har nog varit riktigt snäll det gångna året.

I morgon kväll kommer allt att vara klart. Då blir det uppesittarkväll med Petra. Då får vi äntligen provsmaka all julmaten.

På julaftonen blir det fullt hus här hos oss. Det ska bli härligt att få rå om allihopa.
.

I kväll var det skolavslutning i Njurunda kyrka. Alla mina stora barnbarn går på Heliås friskola och dom har alltid ett fackeltåg kvällen innan jullovet.

Det var så fint och stämningsfullt med alla glada barn och fina julsånger.

Efter kyrkan var vi iväg för att handla det sista av maten men det var så utplockat så jag får handla efter jobbet i morgon.

Jag har fortfarande inte all julmat fixad. Vi får ha en lång kväll vid spisen i morgon Kent och jag. Jag är ledig på fredag så det är lugnt.

Klapparna är fixade och julfint är det i stugan så jag känner ingen stress. Jag är inte alls lika hysterisk inför julen nu längre. Det blir alltid så bra ändå.

Det viktigaste är ju att man träffas och bryr sig om varandra. Julen ska ju var en stillhetens helg. Det verkar som alla har glömt bort det.
.

I kväll har vi haft lilla julafton med jobbet. Det var mycket trevligt och mycket god mat.

Jag fick en riktigt läcker julblomma av min personal. Jag blev verkligen glad.
Tusen tack till er alla.

I måndags när jag kom tillbaka efter min sjukledighet fick jag en mycket fin och annorlunda orkidé av min fina chef Eva S.

Jag måste ju ha varit snäll i år som blir så uppvaktad.... ;))

Jag måste säga att jobbet känns helt rätt nu. Den första december blev min nya tjänst klar, jag har nu ett säljteam här i Sundsvall. Att åter arbeta med medarbetare är verkligen roligt, jag är nära min personalen och nära våra kunderna. Jag är med där det händer och där vi kan göra skillnad, det är riktigt roligt.

Nej nu måste jag sova, det kommer en ny dag i morgon som innebär jobb och sedan fackeltåg till kyrkan med de större barnbarnen som har avslutning inför jullovet.

Här är mina fina julblommor.
.

Ellen, Elsa och Alfons.

Barnen vid fika bordet.

I dag har vi varit och grattat Ellen som blir 12 år i dag. Jag minns den natten hon föddes som om det var i går.

Vi hade varit på julbord på Södra Berget med Bäcklunds. Det var en fredagskväll. Eftersom jag visste att det snart var dags för Cicci höll jag mig både anträffbar och körklar. Hennes man Tomas hade inget körkort på den tiden.

När vi kom hem och lagt oss ringde telefonen. Kent som inte prutat på nubben till sillen hade somnat genast. I vanliga fall är han inte så lätt att väcka efter en festkväll. När jag viskade till honom att det var dags för Cicci satte han sig klarvaket upp i sängen och frågade om han skulle följa med.

Jag skyndade iväg själv, det tog inte många minuter innan jag satt i bilen på väg till Cicci. Jag minns att det snöade jättemycket den natten men det oroade mig inte det minsta. Jag hade bara Cicci och det kommande barnbarnet i tankarna.

När jag kom fram säger Cicci oroligt, -Vart ska vi göra av Rocky. Det var deras stora blandrashund. Jag tar med honom hem svarade jag. - Men mamma han får ju inte åka i din bil, sa Cicci. Jo sa jag - I natt får han göra det.

När jag kom hem igen var det omöjligt att somna. Det var en riktigt lång natt. På morgonen kom mamma och Micke. Vi satt alla och väntade på att telefonen skulle ringa. När klockan var runt 10 kunde jag inte hålla mig länge.

Jag ringde till BB och sa - Jag vet att ni inte får säga något, jag vill heller inget veta. Jag vill bara höra att allt har gått bra. Jag fick ett lugnande besked och efter ett tag ringde Cicci och berättade för oss att hon fått en liten flicka.

Där satt vi hela familjen inklusive mormor och grät av lycka. Det var en otroligt stor händelse, tänk att det hade kommit ett nytt litet liv till vår familj. Ett litet barnbarn.

Ja Ellen, det var för 12 år sedan. Grattis min underbara unge på din stora dag. Jag älskar dig.

Här sitter Ellen med lillebror Alfons som också ville vara med på bild.
.

Ingen sovmorgon i dag. De små vaknade redan vid 6 tiden. Phu, den tiden brukar inte jag vakna när det är helgdag.

Petra var nog med och släckte ner stället hon var på ;). Sent blev det i alla fall, hon ligger fortfarande i sängen.

Snart får hon kliva upp för vi har mycket att göra i dag. Hon får skylla sig själv, hon bad om barnvakt på lördag kväll, inte söndag förmiddag. :)
.

Här har Kent och Tova lördagsmys.
.

I kväll är vi barnvakt åt Tova och Dante. Petra ska ut på bus.

Det är full rulle i huset med både barn och hund. Ja så är det att vara mormor.

Dante har blivit så stor, han fyller 2 år i februari. Han är en kopia av morfar, Kent är stolt som bara den.
.

I dag har jag verkligen haft en kanon dag med Petra och Tova.

Vi var på Himlabadet tillsammans. Det var första gången på evigheter som jag var i ett badhus. Jag brukar inte vilja vara avklädd på offentliga ställen nu för tiden, undantaget när vi är utomlands.

Jag chockade nog Petra när jag sa att jag gärna följer med.

Det var mycket fint på badet, fanns massor att göra. Vi hade så otroligt roligt tillsammans. Jag har nog skrattat mer i dag än vad jag gjort under hela det gångna året. Det är nog den bästa medicinen för mig just nu.

Efter nästan 4 timmar med bad och lunch var jag helt slut. Nu sitter jag i soffan och känner mig härligt nöjd och trött.

Tack Petra och Tova för en kanonbra dag.
.

I dag har Kid varit ensam hemma för första gången. Det gick bra, han ställde inte till med något bus utan låg och sov hela tiden.

Verkligen roligt med vovve i huset igen.
.

Här är Tova och Dante på väg hem efter ett mycket fint Luciatåg på dagis.
.

Lilla Tomten Dante sitter i vagnen bredvid en stor Tomtenalle.
.

I dag har jag varit på Luciafirande på Dante och Tovas dagis.

Här står Tova i mitten bredvid fröken.
.

Har vi skaffat hund eller vad är det ;)

I natt har Kid sovit kloss i kloss med Kent. Skönt för mig. Eftersom han är så liten blir det att vi ligger på helspänn och vaknar av minsta lilla.

Inte nog med att han ska ligga nära, han ska ligga under täcket också.

I natt när vaknade jag till hittade jag inte honom. Då låg han under täcket bak vid Kents rumpa. Han vaknade inte när jag lyfte på täcket och tog ett kort trots att blixten var på.

I morse ville han inte alls kliva upp, han blev riktigt sur när vi inte längre låg kvar i sängen.

Ja ja, kul är det i alla fall.
.

Men hög i sockret. Här har jag varit duktig så länge och så tappar jag kontrollen i går och är i barnbarnas godispåsar. Det har jag fått känna av hela dagen i dag. Hur kan jag vara så dum, ja ja jag lär väl mig med tiden.

I kväll är Petra hos oss, hon har jobbat i dag och ville bli bjuden på middag.

Det är skönt att hon är med Kid ett tag. Han vill vara nära hela tiden och han måste ju vänja sig med henne också. Tanken är att vi ska ha ett gemensamt ansvar för honom.

Varför en Chihuahua, jo först och främst att han är liten. För det andra, ingen hårig päls som skräpar ner i möbler och drar in skräp utifrån. För det tredje, en stor hund i liten förpackning. Ingen nervös rädd liten hund som inte kan vara med barn. Han är också lätt att ha med i husbilen, hoppas jag. Han kan åka mc i en hundväska har jag intalat mig. När vi hade Theo och skulle till ex stugan så åkte ofta Kent mc och jag och Theo kom efter i bilen. Det kändes lite onödigt. Ja valet av ras är riktigt genomtänkt.

Här sitter han i soffan. Han får vara överallt utom på borden.
.

Vilket fruktansvärt oväder vi hade i går. Jag läste i tidningarna om många drabbade hus, fritidshus och båtägare.

På sina håll hade vattnet stigit så mycket som1,5 meter. Tänk att lufttryck och vindar kan ställa till det så. På västkusten händer det ju ofta att man läser om översvämningar, men inte här utefter norrlandskusten.

Jag följde nyheterna på webben i går och så bl.a att Selångersån höll på att svämma över. På Södra berget var det snöstorm och i stan var det stora regnmängder. Många i inlandet blev strömlösa, många bildar fastnade i snömodden utefter våra vägar.

Micke skickade en bild som han tog på väg hem nere i Juniskär. Där ser man att vattnet står långt upp på husväggen.

Jag hoppas verkligen att alla drabbade åtminstone skonas ekonomiskt och får hjälp via sina försäkringsbolag. Det drabbas nog så hårt ändå av att vara med om detta elände.

Mickes bild från Juniskär

Natten har varit helt lugn. Kid har sovit hela natten i sängen med mig och flickorna.

I morse kissade han ute för första gången. Hinner vi inte ut med honom så går han på en tidning som vi lagt ut.

Just nu har han kurat ihop sig på mitt bröst. Han vill verkligen ha kroppskontakt.

Det är som att ha en baby i huset, får han inte vara nära gnäller han hela tiden. Jag undrar om vi hinner fixa någon jul i år ;))
.

Åh vad det är kul med vovve i huset igen.

Kid har verkligen roat oss i kväll. Han är helmysig och tillgiven som bara den.

Ellen och Elsa ville komma till oss, jag undrar varför...... :)

Nu är det OFF igen, den här gången hos Kent. Kid saknar säkert sina kullsyskon för han vill inte vara själv när han ska sova.
.

I dag blir det inte mycket gjort, Kid har flyttat in nu. Petra och jag hämtade honom i morse.

Han är en jättegosig trött liten kille som tycker om att sova nära. Det verkar vara två lägen som gäller, ON eller OFF.

Vi hade bestämt att han skulle heta Ozzy men det var ingen Ozzy, det var en Kid och då fick det bli så.
:))

Det har verkligen hänt något med mig.

Jag är så pigg som jag inte varit på många år. Tänk vad rätt medicin och rätt dos kan göra gott. Här har jag gått som i en dvala flera år i onödan.

Det är nog tyvärr så att Diabetes 2 inte tas på allvar av alla. Kan det vara så att läkare tycker att man får skylla sig själv om man är som jag, lite överviktig.

Dom skulle bara veta vad tungt det kan vara med fysisk aktivitet när kroppen känner sig som 80 år. Dom skulle också veta vad svårt det är att viktminska när sockret ständigt är alldeles för högt.

Ja nu hoppas jag att det får vara så här bra i fortsättningen. Nu är det bara skönt med en promenad, i dag blev det drygt 4 km.

Jag kokade pölsa av köttfärs som jag skrev om i mitt tidigare inlägg. Tog 2 kg köttfärs, 1 pkt korngryn, 5 lökar, 5 buljongtärningar och vatten. Enligt receptet skulle grynen svälla över natten, jag lät det svälla ca 2 timmar i varmt vatten.

Stekte först löken i smör och sedan på med köttfärsen, kryddor, buljong och vatten. Det fick puttra ca 20 minuter, sen på med grynen och mer vatten. Allt fick sedan puttra på svag värme ca 1 timma.

Den blev mycket bra, det blev till och med bjud middag åt Kents bror som åt med god aptit. Jag uppskattar att det blev ca 20 - 25 portioner god och billig mat. Cicci kom förbi så jag skickade med henne en låda också. Jag minns vad glad jag blev när mamma hade fixat mat till min familj, nu är det min tur att göra vardagen lite enklare för mina barn.

I kväll har jag också varit herrfrisör och klippt Kents bror. Han är en återkommande "kund" så han måste ju vara nöjd. Kul .

I morgon ska vi hämta hem Ozzy. :)) Hur ska jag kunna sova? Det känns som kvällen innan Tomten kom när jag var barn.
.

Det har verkligen hänt något med mig den sista tiden.

Vaknade i dag redan klockan halv 7 och kände mig riktigt pigg och glad. Jag gick upp och kokade kornmjölsgröt åt Kent och mig. Hoppas att det blir till en vana.

Nu håller jag på att leta recept. Längtar så efter mamma hemmagjorda pölsa. När hon gjorde pölsa så var det alltid bara fint rent kött i den, ofta rådjur. Den smakade mer som kalvsylta, mycket god. Köpt pölsa vägrar jag att äta.

Hittade ett recept där köttbasen är köttfärs. Den verkar vara både lätt att göra och god. Troligast blir det en matdag i dag.

Många har säkert all julmat färdig. Jag vill inte börja med den redan nu. På mitt julbord brukar det inte finnas något som varit i frysen annat än laxen som jag för säkerhets skull vill frysa något dygn innan servering.

Jag kommer igen i kväll med ett utlåtande och recept om pölsan blir bra.
.

Började dagen med en rask runda på drygt 3 kilometer, kände mig riktigt nöjd.

Kvart över 10 var jag till min läkare. Han tyckte att jag gjorde rätt som lämnade Österåsen när jag upplevde det som jag gjorde. Jag kommer att vara hemma från jobbet som planerat till den 19 december.

Efter läkarbesöket var det grötfrukost hos Petra. Kornmjölsgröt, riktigt gott. Ja lite nya vanor har jag allt med min från min vistelse på Österåsen. Det syns även på vågen till min stora glädje.

På eftermiddagen hade jag lite julpyssel och gjorde julblommor. Det är underbart att få vara hemma igen och bara stöka på.

Nu har vi varit och tittat på en hundvalp. Oj oj vad söt han var. Jag känner hur modeskänslorna blommar upp för fullt.

Kvällen blir i det lugna tecknet, kanske åker julgardinerna upp vi får se.
.

I dag ville jag inget mer på Österåsen. Jag blir sämre om jag stannar kvar.

Åkte dit för att få ordning på mitt socker men hamnade i en stressgrupp. Jag har inte upplevt att stressen är ett problem men det blev det där uppe. Anledningen till att jag hamnade i stressgruppen var att personalen där trodde att mina höga värden beror på stress.

Så kan det säkert vara till viss del men jag vill inte börja skrapa på min fasad och locka fram något, inte nu i alla fall.

Har ringt till min läkare i dag och ska träffa honom i morgon. Jag har även ringt Previa för ett besök där. Jag går hellre i egen terapi där jag kan lyfta på stenarna lite mer kontrollerat. Jag hade inte fixat en natt till där utan piller och det tycker inte jag är ett bra alternativ.

Kent och Petra kom upp och hämtade mig. Jag hade egen bil på plats men var inte i tillstånd att köra hem. Jag hade heller inte orkat med att packa och städat själv.

Nu har underbara Cicci och hennes familj varit här och hälsat på. Dom kom men en jättefin blomma och ett kort fullt av kärlek.

Skönt att vara hemma igen.
.

I går hade jag en dålig dag och den blev bara värre och värre. Jag tyckte att jag inte kunde andas, hade ett kraftigt tryck över bröstet och var fruktansvärt rädd. Så rädd har jag aldrig tidigare varit.

I dag känns kroppen som den väger flera ton. Måste lyfta på benen ibland för att se att jag orkar. Känner mig fortfarande anfådd. Jag tvingade mig att gå på vattengympan med jag blev inte lättare i kroppen.

Jag ringde Kent flera gånger i går kväll, jag bad att vi skulle försöka somna tillsammans. Jag ville inte lägga på luren, jag tordes inte vara ensam.

Vad är det som händer, det känns som jag bara blir sjukare här. Jag vet inte om jag törs vara kvar här längre. En sån här natt till orkar jag inte med. Jag hoppas att det finns någon som jag kan prata med. Just nu känner jag mig ensammast i världen.

Tog mig i kragen och gick iväg för att få lite gemenskap och underhållning.

Gla-kören skull underhålla oss med sina sånger. Det började bra, dom var riktigt duktiga. Så plötsligt hör jag att dom börjar sjunga Halleluja, då brister allt och jag skyndar därifrån. Den sången hade vi på mamma begravning och det blev för mycket i dag.

När jag ligger på rummet och gråter kommer det ett SMS från en kollega i Stockholm. Ett mycket fint SMS som börjar med - Hej min favvo, det innehöll många värmande ord och kramar. Tusen tack Patrik, du räddade min kväll.

Det är så underbart med vänner, riktiga vänner. Dom ska man verkligen vara rädd om. Jag är rädd om många vänner och himla rädd om dig Patrik.

Nu känns allt mycket bättre. Kram till er alla.

Den här dagen har inte blivit som jag planerade. Jag tänkte att det skulle vara föreläsningar varvat med fysiska aktiviteter men så blev det inte.

Det var träff om stress hela förmiddagen. Det tar på så otroligt mycket när man börjar skrapa på ytan. Det är mycket som har stoppats undan genom åren som behöver komma fram för att kunna kastas bort.

Efter lunch var det träff med diabetesgruppen. Jag ska öka min medicinering med en tablett till per dag så blir nog mina värden bättre.

Nu i kväll orkar jag inte vara med på något, känner bara för att vara ensam. Tänkte gå ner till gymet men väljer att stå över det i dag. Jag är ju faktiskt här för att komma i balans.

Jag känner mig som bilden nedan. Zebran tappar ränder och jag tappar hår.

Dessa bilder har jag fått från de minsta grabbarna i familjen, Dante och Alfons.

Dom var visst väldigt stolta och tyckte att dom var tuffa i brillorna.

I morgon börjar Alfons på sitt nya dagis. Jag håller tummarna att det går bra.

Åh vad jag längtar efter alla, både små och stora barn där hemma.

Ja då var jag på rummet igen. Det händer inte så mycket här uppe på berget så just nu har jag inget att dela med mig.

Jag har fått så fina bilder på några av mina barnbarn jag delar med mig av dom.

Här är det Jacob och Hannes som skickat bilder för att visa farmor sina nya frisyrer. Jättesnygga grabbar.
.

Ja då var jag ensam igen men det går bra. Vi har haft en mycket bra helg tillsammans Kent och jag.

I dag började vi med en timma i gymmet och sedan promenad i skogen drygt en timma. Vi skulle gå en runda på drygt 5 km men fick vända. Det var isigt som bara den och naturligtvis måste jag ramla. Varför ramlat bara jag och aldrig Kent, konstigt eller ;). Jag slog mig inte så illa så vi kunde vända och gå en annan väg som inte var lika isig.

Nu har det varit ett vattengympapass. Jag känner mig verkligen nöjd med mina insatser men får ändå ingen ordning på sockret som var över 13 i morse. Det kommer säkert det också bara jag ser tiden an.

Jag har laddat ner en app som heter RunKeeper, den passar mig som är tävlingsmänniska perfekt. Jag ska alltid göra allt lite bättre, lite mer mm nästa gång jag gör det. Den kommer verkligen att trigga mig.

Nu är det snart soppmiddag igen och därefter fortsätter berättelsen om Österåsen.

Ha en riktigt fin 2:a advent.
.

Det har varit toppen att ha Kent här hos mig.

På fredagskvällen var det först soppmiddag och sedan information om Österåsens historia. Det var filmer och fotografiet från sanatorieepoken. Inte så upplyftande men ändå intressant.

Den här helgen är det weekend gäster här så det var lite extra på schemat. Ost och kex klockan 20:00 kändes riktigt lyxigt.

Vi pratade om hur vi skulle uppleva stället om vi kom hit som spa gäster. Vi hade nog fått en chock. Det är inte riktigt sann marknadsföring att omnämna Österåsen som ett spa. Jag har en kompis som kom hit och trodde att hon skulle på en lyxigt spa helg men hon åkte hem ganska besviken redan på lördagen.

På lördag var vi i träningslokalen och poolen. Vi tog en promenad i området också. Senare på eftermiddagen åkte vi in till Sollefteå och tände ett ljus på pappas grav.

Vi köpte också med lite ost, kex och annat plock till kvällen. Kent hade tagit med sig lite vin men det hade ingen av oss lust att smaka på.

På kvällen var det ryggläge och TV:n som gällde. Så mycket bättre vill man ju inte missa. Tur att jag tog med egen TV.
.

Som ni förstår så pratar jag med min blogg när inga öron finns tillgängliga. Därav alla dessa inlägg.

Jag skrev häromdagen om solstolarna som jag upptäckte på en altan här på baksidan. Jag skrev att dom skulle bli fina hemma på mitt soldäck i stugan.

En vän på FB gjorde mig uppmärksam på att det säkert var solstolar från gamla sanatorietiden. Stolar som de lungsjuka fick ligga i för att kunna vistas en stund i solen.

Naturligtvis är det sådana stolar. Det gick en film genom mitt huvud, en film där unga sköra människor ligger på rad i solen i väntan på ett tillfrisknande eller i väntan på döden.

Jag vill inte ha någon av dessa stolar på mitt soldäck. Jag tycker att det är tragiskt att dom ännu står kvar här.

Det är inte så underligt att detta inte känns som ett hälsohem. Här finns ju dessa stolar, sjukhussängar, landstingets handdukar och sängkläder och mycket mera som minner om ett sjukhus.

Skulle allt sådant bytas ut skulle Österåsen säkert ha mycket bättre statistik på sina behandlingar och kunde då kanske slippa dessa eviga diskussioner om nedläggning.

Undra om jag ska söka jobb här. Det finns massor att göra som blir till det bättre. ;))

När jag varit här på min första vecka beklagade jag mig när jag kom hem. Inget var bra inte ens människorna som skulle vara här samtidigt som mig.

Nu när jag varit här en vecka igen så har jag upptäckt att det många otroligt fina människor här. Jag undrar vad det berodde på att jag inte ens tyckte om människorna. Troligast var orsaken jag själv.

Det är lätt att stänga ute vänner när man inte tycker om sig själv. Det är lätt att peka mot andra med en negativ inställning i stället för att peka mot sig själv.

Hur som helst finns det många fina vänner här. En av dom såg genom mitt yttre vid lunchen och förslog att jag skulle gå med på en promenad. Hon såg att jag inte hade en bra dag i dag. Vi var 5-6 stycken som gick och pratade tillsammans. Nu känns det lite bättre igen.

Vädret är helt underbart, man kan inte förstå att vi faktiskt är inne i december.
.

På väg till lunch..................

I dag är det synd om Annica. Är det någon annan som också tycker synd om Annica. Nej gör inte det, det blir bara för mycket då. Jag ska vara tacksam, eller hur. Det är ju nu allt ska bli bra......

Har skjutsat ner en tjej till Långsele. Hon skulle ta bussen hem till Sundsvall och till sin pojkvän. Måste säga att det känns trist i dag trots att Kent kommer i kväll. Längtar så.

Jag var in på Konsum för att köpa mjölk till kaffet. Kaffe får man fixa själv, här serveras bara nyttigheter. Hela butiken luktade himmelskt gott av nygrillat. Jag föll för frestelsen och köpte en kycklingklubba. Är det att synda eller..... Äter jag en kycklingklubba och grönsaker hemma känner jag mig nöjd. Här känner jag mig som en bov.

Magen har tydligen tagit semester nu också, det känns inte bra. Jag tycker att den borde jobba i samma tempo som mig. Just nu är vi absolut inte i harmoni med varandra.

Just nu känns det som jag vill storgråta eller skrika. Det är väl de naturliga instinkterna från vår tid som urmänniskor som kommer fram. Då var det antingen att fly eller att fäkta som gällde när det var fara och osäkerhet i siktet. I dag är vi så himla bra på att stoppar undan alla känslor och bara vara snäll och duktig. Snäll tills man spricker eller...... Just nu är det nära en explosion.

Det är nog ingen risk, det finns så mycket att ta till för att dölja. Snart sitter det säkert en brun fin färg i ansiktet på mig och lite rött glans på mina leende läppar. Snart kommer jag som hälsan själv till lunchen.

Fy bubblan.... vore kanske lättast och bäst för mig om jag tillät bubblan att explodera. Men kanske inte lättast för mina nära och kära.

Vi tar en dag i taget. Det ordnar sig alltid till det bästa ska du se. - Är det mina ord eller är det mammas ord. Kanske är det numera bådas ord.

Kram till er alla, i morgon känns det säkert bättre. :))

I dag har jag varit aktiv som bara den.

Vattengymnastik 07:15, frukost (blev glad att det var kornmjölsgröt i dag, nu har det hänt grejer) och sedan ett hårt pass på löpbandet. Jag som aldrig springer upptänkte till min förvåning att jag höjt farten och joggade fram. Tänk vad mycket härligt musik kan göra. Jag förstår Petra som säger att hon inte kan leva utan musik på hög volym.

Har också varit på ett pass i mindre grupp som handlar om stress. I det forumet känner jag mig inte helt komfortabel. Men det är säkert bra. Ja mycket ska man utsätta sig för.

Nu är det långtråkigt men jag ser fram emot fredag då världens bästa Kent kommer upp till mig. Ska bli underbart att träffa honom igen, det känns som vi har varit ifrån varandra jättelänge.

Jag måste säga (och säger ofta till Kent) att jag är otroligt lyckligt att Kent är just min man. Tänk att vi har hållit ihop i framgång och motgång i hela 32 år. Det är underbart och nu kommer han och tillbringar helgen här med mig. Som ni säkert har förstått på mina beskrivningar så är det här stället inget Hasseludden direkt. Det är långt därifrån men han kommer ändå hit med glädje. Det måste bero på kärlek. Härligt.

Världens finaste Kent.
.