Semester
I dag har jag äntligen gått på semester. Jag ska vara ledig hela fem veckor, det ska bli såååå skönt.
Jag har haft det ganska kämpigt på slutet. Det är förändringar på gång på jobbet, bra förändringar för de flesta men det passar inte för mig.
Vi ska börja jobba kväll och helg och det pallar jag inte med. Är man lite till åren och dessutom inte riktigt frisk är det nog kämpigt ändå. Hur det blir framöver får vi se, det blir säkert bra även om det just nu känns lite tungt.
Vid sådana här tillfällen saknar jag mamma mer än någonsin. Hon var vid alla tillfällen min allra bästa coach. Hon lyssnande, hon fick mig att se med nya perspektiv, hon gav mig styrka och energi. Jag pratar med henne nu också, jag pratar med henne nästan varje dag. Jag hör hennes svar så tydligt, det är en tröst och det ger mig styrka men det ger även en tomhet som aldrig mer kan fyllas.
I kväll är Kent på middag med sitt jobb. Det passar mig perfekt för jag är nog inte någon "rolig kompis" i kväll. Känner mig så ledsen, jag borde inte vara det men ibland rår man inte på sitt inre. Jag känner också en oro inför framtiden. Min plan över jobb och kommande pension är inte längre "min plan". Det är yttre orsaker som jag inte kan påverka som styr just nu.
Jag har alltid fått höra att jag är så rådig, att jag alltid har en lösning och att problem är till för att lösas osv. Ja undra vart den styrkan är just nu.
Nej Annica, ryck upp dig nu och ta tillbaka kontroll igen, det var vad mamma sa just nu. - Ja, jag ska, jag lovar. - Ja, jag vet att det är jag som bestämmer, inte alltid det som händer, men jag bestämmer hur det påverkar mig. Jag bestämmer hur jag ska bemöta förändringarna, jag bestämmer över min framtid. Bara jag och ingen annan äger mitt facit.
Ja mamma jag vet, jag lovar! Det som händer nu och som hände framöver kommer jag att göra något bra av, det vet du mamma. ;)
Tack mamma för att du alltid finns för mig, nu känns det mycket bättre.
Älskar dig!
.
