Nära och kära
Först och främst måste jag kommentera rubriken till mitt förra inlägg. Lador händer ser här, blev det. Skulle stå Massor händer det här.
Som ni kanske vet (har sett tidigare) så skriver jag lite som en tandlös kratta. Orsaken är min dyselexi som inte är ett stort problem i dag. Grammatik och rättstavningsprogram finns ju alltid till hans i dag. Tyvärr är jag lite för snabb och tittar inte vad dessa program ställer till när dom ändrar det jag skriver. Därför lite fel ibland men det gör inte så mycket tycker jag, hoppas att du tycker detsamma.
Tänkte skriva om Allahelgonahelgen.
Det är ju en helg då man ska tänka på alla kära, dom som inte finns med oss i livet längre. Jag har alltid tyckt att det är en viktig helg, en helg som inte bara får passera som vilken helg som helst.
Vi har en tradition som började när barnen var små. Det var så att de levande ljusen i kökslampan inte fick tändas förrän den här helgen. Dom visste mycket väl varför vi tände ljusen. Ett år var det någon av dom som sa (minns inte vilken) - nu tänder hon. - Nu ska vi tänka på morfar. Ja så var det och så är det än i dag fast nu tänker vi på fler som inte längre finns kvar här hos oss.
Vi träffas alltid allihopa, besöker mormors grav. Tänder ljus både på graven och hemma. I fjol blev det ingen träff för då var vi i Thailand, det kändes tomt och trist.
I år hoppas jag att vi kan träffas och vara tillsammans allihopa igen. Vi pratade i dag på föreläsningen om kost varför vi äter som vi gör. Ofta är orsaken vanor, det ska festas med mat när man träffas. Ja så är det vid vårt Allahelgonafirande också. Det brukar bli en försmak av julens alla läckerheter.
Hur blir det i år nu när jag ska bryta alla matens vanor. Vilka vill jag verkligen ha kvar och vilka är jag beredd att bryta. Måste dom brytas, måste hela familjen ändra vanor bara för att jag måste bli smalare. Det om något måste väl vara fel väg att gå. Ska jag sitta ensam smal och fin för att jag har ändrat vanor. Nej, nej. Mina nya vanor kommer att bli att växla in lite nya nyttiga rätter tillsammans med de gamla invanda.
Ja det finns en hel del att fundera över, en hel del att fatta nya beslut kring. En sak vet jag säkert och det är - vi stryker inte vårt Allahelgonafirande det gör vi bara inte. Det skulle vara ett svek mot hela familjen, ett svek mot mamma som inte längre är med oss personifierad men ändå med i allra högsta grad just den helgen.
Ungar, det blir Jansson, det blir skinka och gräddsenap, det blir sill och rödbetssallad och allt det andra. Det blir också en rad nya rätter, kanske även lite surkål. Skillnaden blir inte märkbar för er, den kommer bara att märkas på min tallrik.
Ni är så välkomna allihopa den 5 november. Vi håller till i Forsa.
Här är min underbara mamma i sina unga år, och en försmak av maten som dukas fram i allahelgonahelgen.
