Vårkänslor

Nu börjar jag känna att våren är på gång, fåglarna kvittrade så fint i morse.

Det är en lugn söndagförmiddag i dag. Kent som vanligtvis är uppe så tidigt ligger fortfarande och sover skönt. Han var ut i går kväll, det var öl och wisky provning med några säljare från jobbet. Det är ganska skönt med en lugn förmiddag.

Jag var ner till Cicci med familj i går kväll. Ofta tycker jag att det är skönt att vara ensam men i går kändes det inte så. Det är så härligt när man är många i familjen, det finns alltid någon som vill ha ett besök. Tomas kom och hämtade mig, det gick bara inte att gå. Det regnade och var minusgrader så alla vägar var som isgator.




Här sitter världens mysigaste Alfons och mår bra, han har blivit så stor.

När jag kom hem vid 23 tiden lade jag mig men kunde inte sova. Tänkte på Kent som var på stan med en hel del onyttigt i magen och sommarskorna på fötterna i det hala väglaget. Jag behövde inte vara orolig så länge, han kom redan 23:30 med taxi.

Bara han piggnar till ska vi ut på shopping. Jag har tappat min kamera, har letat överallt men den finns inte. Jag klarar mig inte utan den, jag fotar nästan dagligen. Vi ska också handla till påsken. Vi kommer att vara i stugan allihopa, Cicci och Tomas kommer dessutom att ha med sina vänner Peter och Kristina samt deras lilla son. Vattenpumpen har frusit sönder så vi måste köpa en ny sådan också. Tänk en hel helg med så många utan diskmaskin och toa. Det skulle bara inte fungera. Tur att Kent är händig och fixar det mesta själv.




Jag undra vad dom små kommer med för påskpynt i år, det brukat alltid vara något.

Det är tur att vi har mer än en stuga som vi kan sova i, Cicci kommer även att ta med deras husvagn. Sitter och räknar efter, vi kommer att blir 10 vuxna och 8 barn till middagen på påskaftonen. Övriga dagar får dom ordan och fixa själv. Jag bedriver ingen Bed & Breakfast.




Vi har som tradition att äta typ en julbuffe både till påsken och till allahelgonahelgen. Jag är väldigt för traditioner och tyvärr är dom ofta förknippade med mat. Min vikminskning går ganska bra, inte i den snabba takt som jag hoppats på men neråt är det i alla fall. Jag tror inte att man vid min ålder ska gå ner för snabbt i vikt, man får kämpa så hårt och risken är dessutom stor att man snabbt går upp igen.

Nej nu ska jag plocka lite och sedan hoppas jag att Kent börjar piggna till.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0