annicalh

Ett år av sorg och saknad

I dag är det ett år sedan min älskade mamma gick bort. Det har varit ett tungt år, första tiden nästan outhärdligt. Att det kunde göra så ont att inte ha henne kvar hos oss kunde jag bara inte föreställa mig.




Himlen har fått sin allra finaste ängel skrev Petra på hennes blogg när vi miste mamma. Visst hade hon rätt.


Många gånger när jag innan mammas bortgång hörde att någon mist en nära kunde jag inte förstå den smärta som man känner. Det är så lätt att säga, - Jag förstår hur du känner och har det. Det gör man inte om man själv inte har upplevt smärtan. Men det är inget ont som inte har något gott med sig. Man lär och utvecklas av alla prövningar och idag känner jag att jag kan vara ett bättre stöd för mina nära i deras svåra stunder.

Min tro har givit mig styrka många gånger under det här året. Min övertygelse är att mamma finns kvar i min närhet.  Många gånger har jag hört när hon pratar till mig. Det gör mig otroligt glad de gånger hon besöker mig. När jag pratade med min bror för ett tag sedan så sa han - Hälsa mamma så gott från mig också när du träffar henne nästa gång.

Mina barn har sagt att jag under det här året har förändrats. Dom säger att jag har blivit som mormor. Jag agerar, reagerar och pratar som henne. Kanske är det så att hon har blivit en del av mig. Jag vet att det glädjer mina barn. Det spelar ingen roll vad man tror, huvudsaken att det känns bra i hjärtat. Det gör det oftast numera om än just den här dagen är lite svårare än andra.

Jag sitter just nu i ett hotellrum på Globen. Jag hade så gärna varit hemma i dag och ätit lunch med min familj på Svartviks herrgård. Där var vi alla tillsammans den dagen  mamma somnade och den dagen vi hade hennes begravningen och på hennes födelsedag i höstas. Det ger trygghet och värme att minnas även dom svåra stunderna tillsammans.

Jag älskar dig Mamma