Livet är inte bara solsken
Vilken ringsignal
I morse blev jag väckt av telefonen, det ringde som bara den strax efter klockan åtta. När jag svarade var det Petra som var i andra änden.
- Bli inte orolig nu sa hon men det har hänt en olycka, inget allvarligt skyndade hon sig att säga. Hon vet hur hispig jag blir när något händer. Det var Cicci som låg på sjukhuset, vilken fasa vi var ju tillsammans i går kväll.
Cicci och Tomas skulle cykla till Cafet i Juniskär för det var pubafton där. Dom skulle först åka på vanliga cyklar med bestämde sig sedan för att hyra en gamman tandemcykel här på campingen. När dom åkte hem cyklade dom omkull, det fanns ingen sten - ingen grop i vägen. Vad det var som gjorde att dom körde omkull kunde dom inte förstå. Troligast var det stödet på cykeln som tog i, det var ett sådan gammat stöd som är dom en klyka under cykeln som man viker upp som stöd.
Hur som helst slog hon sig riktigt illa så dom tyckte att det var lika bra att åka in på aktuten. Cicci blev inlaggd och har i dag genomgått skallröntgen och röntgen av ena axeln. Vilken tur, hon var hon inte allvarligt skadad utan fick åka hem i dag på eftermiddagen.
Jag fick hennes telefonnummer av Petra och när jag ringde sa hon det första hon sa - Jag är inte skadad mamma, jag kan jobba på måndag. Det var hennes sätt att göra mig lugn, kan man jobba så är man ganska ok i alla fall.
Så blir det nog inte för hon har fått en rejäl smäll vid ena tinningen så att hon kan inte öppna ena ögat.
Se så hon ser ut.
Tack till dig där uppe som såg till att det gick bra trots allt.
Hon kommer aldrig mer att åka på en tandemcykel, det har hon lovat mig.
Puss o kram gumman, jag älskar dig.
