2 dagar kvar till julafton
Ja nu är det inte många dagar kvar till julafton, närmare bestämt bara två. I går var vi och handlade en hel del julmat så nu är skåpen fyllda till bredden. Synd bara att vi jobbar på beach 2009 både Kent och jag. Läste förresten i en bilaga till Aftonbladet att det var en man som gått ner 44 kilo på 9 månader genom att äta det feta på julbordet året om. Det måste ligga lite sanning i GI metoden. Vi tror på det i alla fall och vågen visar lite mindre för varje dag som går.
Här ser du min målbild. Ja det är en bit kvar, men det ska nog gå. Kommer jag inte hela vägen kommer jag säkert en bra bit på väg i alla fall. Vissa saker rår man ju inte på pga ålder, men inte tappa taget nu.
Jag är så glad för att jag hittat ett nytt sätt att göra goda såser på. Tar fetgrädde, tite smör och kokar upp det med någon smaktillsats. När det kokar rör jag ner en näve riven ost så att såsen tjocknar lite. Det blir kanonbra. I dag åt vi kokt vitkål (spagetti) och en sås till som jag smaksatt med hummerfont och så tippade jag i lite röd stenbitsrom. Jättegott. Det är så svårt på vintern att äta kall mat, en sallad på sommaren är jättegott med inte på vintern.
Läste en artikel om Leif GW Persson i gårdagens Aftonblad. Vilken otroligt intressant person. Synd att han inte är mer rädd om sin hälsa. Det skulle vara en stor förlust för hela poliskåren och rättsväsendet om vi tappade en person som honom. Det verkar som har har ett stort umgänge och äter ute ofta, hoppas att han hittar någon restaurang som har nyttig mat som sin specialitet.
Åter till julen. Var i stugan och hämtade hem granen häromdagen. Den eviga frågan för oss (som oftast har en ny adress varje jul) är vart ska vi ställa granen. Vi diskuterade flera alternativ med kom sedan gemensamt fram till att vi skippar granen i år när vi ändå inte ska vara hemma på julaftonen. Det kändes skönt, man kan få så hemtrevligt i alla fall med lite pynt och många levande ljus.
Tänk på det alla ni som tänder ljus i stugorna att inte lämna dom utan uppsikt. Man läser allt för ofta om människor som pga levande ljust mist sina hem i lågor i juletid. Många tror att det är helt riskfrittt med värmeljus men så är det inte alls. Hos min dotter Cicci var det när att elden fick ett rejält tag när ett värmeljus flammade upp och tänke eld på ett fotografi som stod bredvid. Hon berättade inte det för mig när det hände utan jag fick höra det långt senare. Det händer ofta när jag ska sova och ligger och funderar på det ena och det andra att jag tänkter på detta, usch så farligt det är med ljus.
Kan inte låta blir att tänka på sommarvärme och semester. Nu är det inte många dagar kvar till vi får ledigt och åka på vår efterlängtade Thailandsresa för 9:de gången (om jag inte minns fel) på 10 år. Det hela började 1999 med att Kent köpte en lott som vår svärson Tomas sålde för Essviks fotbollsklubb. Han tog högsta vinsten, 7 500 kronor i reseprestentkort. Vi hade aldrig tidigare varit utomlands på de 20 år vi hållit ihop. Kassan var inte så stor så vi prioriterade annat, ofta till barnen eller hemmet. Men som sagt, har man så mycket pengar i startkapital så måste vi ju åka på en resa. Vi tittade i massor av resekataloger och bestämde oss för Thailand. Vår minsta dotter Petra fick följa med på resan. Vi hamnade i Phuket på Karon Beach. Ja det var varmt, lite väl varmt. Maten var så där men inte lika bra som hemma. För att inte prata om myggorna som orsakade böldliknande knölar på hela min kropp. När vi åkte hem sa vi, - Hit åker vi aldrig mer. Tänk vad fel vi hade, nu känns nästan Thailand som vårt andra hemland. Efter att ha besökt dom flesta turistorter där så är Phuket och Karon fortfarande vår favorit.
- Hallo Phuket den 23 januari kommer vi igen.
Det här hotellet bodde vi på vid vår allra första resa. Det var helt ok, men som sagt. Vi var väl inte så resevan vid det tillfället.
Nej nu måste jag nog stänga ner för i dag. Kent håller på att montera fläkten, jobbar som bara den för att vi ska få klart till jul. Klart så att jag kan göra julmaten utan att vi får matos i hela huset. Och här ligger jag på sängen drömmande och pratar med mig själv igen, vad är jag för husmor. Ja kanske en ganska modern och självständig husmor. Kent säger att jag är den bästa fru han kan ha och alla bran säger att jag är den bästa mamman. Inte kan dom väl lura mig allihopa?
Ha det bra, vi hörs igen.
Här ser du min målbild. Ja det är en bit kvar, men det ska nog gå. Kommer jag inte hela vägen kommer jag säkert en bra bit på väg i alla fall. Vissa saker rår man ju inte på pga ålder, men inte tappa taget nu.
Jag är så glad för att jag hittat ett nytt sätt att göra goda såser på. Tar fetgrädde, tite smör och kokar upp det med någon smaktillsats. När det kokar rör jag ner en näve riven ost så att såsen tjocknar lite. Det blir kanonbra. I dag åt vi kokt vitkål (spagetti) och en sås till som jag smaksatt med hummerfont och så tippade jag i lite röd stenbitsrom. Jättegott. Det är så svårt på vintern att äta kall mat, en sallad på sommaren är jättegott med inte på vintern.
Läste en artikel om Leif GW Persson i gårdagens Aftonblad. Vilken otroligt intressant person. Synd att han inte är mer rädd om sin hälsa. Det skulle vara en stor förlust för hela poliskåren och rättsväsendet om vi tappade en person som honom. Det verkar som har har ett stort umgänge och äter ute ofta, hoppas att han hittar någon restaurang som har nyttig mat som sin specialitet.
Åter till julen. Var i stugan och hämtade hem granen häromdagen. Den eviga frågan för oss (som oftast har en ny adress varje jul) är vart ska vi ställa granen. Vi diskuterade flera alternativ med kom sedan gemensamt fram till att vi skippar granen i år när vi ändå inte ska vara hemma på julaftonen. Det kändes skönt, man kan få så hemtrevligt i alla fall med lite pynt och många levande ljus.
Tänk på det alla ni som tänder ljus i stugorna att inte lämna dom utan uppsikt. Man läser allt för ofta om människor som pga levande ljust mist sina hem i lågor i juletid. Många tror att det är helt riskfrittt med värmeljus men så är det inte alls. Hos min dotter Cicci var det när att elden fick ett rejält tag när ett värmeljus flammade upp och tänke eld på ett fotografi som stod bredvid. Hon berättade inte det för mig när det hände utan jag fick höra det långt senare. Det händer ofta när jag ska sova och ligger och funderar på det ena och det andra att jag tänkter på detta, usch så farligt det är med ljus.
Kan inte låta blir att tänka på sommarvärme och semester. Nu är det inte många dagar kvar till vi får ledigt och åka på vår efterlängtade Thailandsresa för 9:de gången (om jag inte minns fel) på 10 år. Det hela började 1999 med att Kent köpte en lott som vår svärson Tomas sålde för Essviks fotbollsklubb. Han tog högsta vinsten, 7 500 kronor i reseprestentkort. Vi hade aldrig tidigare varit utomlands på de 20 år vi hållit ihop. Kassan var inte så stor så vi prioriterade annat, ofta till barnen eller hemmet. Men som sagt, har man så mycket pengar i startkapital så måste vi ju åka på en resa. Vi tittade i massor av resekataloger och bestämde oss för Thailand. Vår minsta dotter Petra fick följa med på resan. Vi hamnade i Phuket på Karon Beach. Ja det var varmt, lite väl varmt. Maten var så där men inte lika bra som hemma. För att inte prata om myggorna som orsakade böldliknande knölar på hela min kropp. När vi åkte hem sa vi, - Hit åker vi aldrig mer. Tänk vad fel vi hade, nu känns nästan Thailand som vårt andra hemland. Efter att ha besökt dom flesta turistorter där så är Phuket och Karon fortfarande vår favorit.
- Hallo Phuket den 23 januari kommer vi igen.
Det här hotellet bodde vi på vid vår allra första resa. Det var helt ok, men som sagt. Vi var väl inte så resevan vid det tillfället.
Nej nu måste jag nog stänga ner för i dag. Kent håller på att montera fläkten, jobbar som bara den för att vi ska få klart till jul. Klart så att jag kan göra julmaten utan att vi får matos i hela huset. Och här ligger jag på sängen drömmande och pratar med mig själv igen, vad är jag för husmor. Ja kanske en ganska modern och självständig husmor. Kent säger att jag är den bästa fru han kan ha och alla bran säger att jag är den bästa mamman. Inte kan dom väl lura mig allihopa?
Ha det bra, vi hörs igen.
Kommentarer
Trackback
